Trädvänlig arkitektur

Här är ett plank vid Groens malmgård, där planket låter trädet växa ut en liten bit. Sen planket byggdes har dock trädet blivit mycket, mycket större, och nu lever plank och träd i symbios.


Här är den lilla kiosken i Kungsträdgården. På lite håll ser det ut som ett helt gäng jättestora träd har vuxit upp kring kiosken…

 

Jag har en (extremt) liten samling bilder på trädvänlig arkitektur. Det ska finnas några bilder här på bloggy redan, bland annat från en garageutfart i centrala Lissabon, där ett träd tillåts blockera både garaget och utgång från huset. Här kommer nu några till.

Såld på sälg

Jag sitter just nu och faktakollar grejer inför en ny bok, och en fråga jag försökt få svar på är den här:
”Är sälg med hanblommor extra bra för de pollinerande insekterna?”

Att just hanblommorna är bäst är ett påstående som dyker upp i vissa texter, men absolut inte i alla, och jag känner inte att jag riktigt fått svar på varför hanblommor i så fall är bättre.

Så jag skickade ett frågemail till Jordbruksverket, som givit ut den grymma lilla foldern ”Sälgen behövs”. Och jag fick ett så pass jättefint, utförligt och intressant svar att jag vill dela med mig av det.

Det korta svaret på frågan är dock ”Ja, sälg med hanblommor är bäst för pollinerande insekter”.

”Du har uppfattat det rätt att det är just hansälgar som är viktigast för humlor och andra pollensökande insekter under tidig vår. Det beror på att det just är pollenet som insekterna är av störst behov av tidigt på våren. Sälgen som är en tvåbyggare (dvs han- respektive honblommor finns på olika individer) har blommor som är mycket enkelt byggda; hanblomman, består av 2 ståndare och en honungskörtel, honblomman, av en skaftad pistill och en honungskörtel. Nektar finns alltså i både hon- och hanblommorna men pollenet finns bara hos hanblommorna och det behöver humlorna för att få protein för att dels bygga upp krafterna efter den långa vintern men också framför allt som foder till de första larverna som kläcks under våren. De som sedan ska bli arbetshumlor och samla in pollen och nektar senare. Det är ju endast humledrottningen som övervintrar.”

En annan bit information som jag fått tag på är att just den äkta sälgen kan vara svår att rota från stickling (all annan vide slår ju rot bara man lägger en pinne på marken, men just sälg-sälg ska tydligen vara kinkigare). Alltså kan man bli tvungen att köpa ett litet träd (eller ympa själv så klart). Och då är det så smart att det finns helt hanliga kloner, som Salix caprea ‘Kilmarnock’ till exempel. [‘Kilmarnock’ har visat sig vara STERIL *arg emoji*. Vill du köpa en sälg, fråga på plantskolan efter hanliga kloner, och dubbelkolla att sorten faktiskt producerar frömjöl, och inte steriliserats]

Och här är lite ytterligare läsning om sälgen, detta fantastiska lilla träd, och humlorna, dess största fans:

http://webbutiken.jordbruksverket.se/sv/artiklar/miljo-och-klimat/trycksaker-7/ett-rikt-odlingslandskap/gynna-mangfalden/insekter-och-spindeldjur/pollinerare/index.html

Klicka för att komma åt ovr250v2.pdf

Hang ‘Em High

Jag är en sån där som längtar efter att alla monotona jobb ska tas över av robotar. Jag är teknikivrare och har inga problem med att man experimenterar med odling och växter (så länge man håller sig innanför sexgränserna – har du nånsin sett en fisk para sig med en potatis? Inte? Då betyder det nog att fiskar och potatisar faktiskt inte är kompatibla älskare. Sluta skjuta in gener där dom inte ska va).

Och jag älskar skyskrapor. Ju högre desto bättre. Tors Torn? Bring it on! Om det sen stämmer som dom säger, att dom ska kompensera täthet med grönytor, då är vi ju hemma. Höga, täta, gröna städer. Det är ju det vi vill ha. Men varför får jag en känsla av att allt dom säger om tätheten stämmer, medan inget dom säger om grönheten stämmer?
Och vad gör man i så fall? Skriver man en motion? Skriver man brev? Jag vettefan.
Grönytor i städer har i stort sett enbart positiva effekter – nämn inte ens dagvatten, psykisk och fysisk hälsa, buller, hot spots eller isolering för då kommer jag aldrig sluta – men i senaste numret av The Garden hittade jag en studie, utförd av Trees and Design Action Group, som till och med folk som bygger skyskrapor och shopping-gallerior borde kunna relatera till:
  • Stora, vuxna träd (som ekar till exempel) är bättre än små träd (som körsbär eller liknande) i stadsmiljöer, gamla och nybyggda. Ju större trädet är, desto bättre blir skuggan och skyddet mot vind och blåst. Små träd är så klart fortfarande bättre än inga träd alls, men just den här undersökningen handlade om stora träd.
  • Träd förbättrar luftkvaliten. Återigen, ju större träd, desto bättre luft.
  • Med träden skjuter även bostadspriserna i höjden: ju större träd, desto högre priser.
  • Träd har dessutom visat sig höja den summa pengar som kunder väljer att spendera i en butik, med samma regel som bostadspriserna (kolla, den här punkten MÅSTE JU FUNKA!?).
OK, så nu kommer deras motargument: Det låter jättebra, men vi har ingen mer budget, allt är redan inplanerat. Och då säger vi:
  • PricewaterhouseCopper har gjort en undersökning som visar att man tjänar på att omdirigera pengar i nybyggen från hård, eller ”grå”, infrastruktur, till mjuk, eller ”grön”, landskapsarkitektur. En byggherre kan öka sin ”gröna” byggyta med upp till 140% om han väljer att lägga om så lite som 0,4 % av den budget som allokerats till ”gråa” byggprojekt.
  • JAG UPPREPAR: Du får 140 % grönt för samma summa som du får 0,4% grått.

Är jag galen, eller går det verkligen inte att argumentera emot det här? Nu ska jag bara få tag på rätt telefonnummer, sen ska jag berätta för alla.

Inoculate my Chocolate

Ibland när livet känns tungt, och sverige mörkt, så som det gör på våren (finns det några trädgårdsintresserade som har höst-depressioner? Jag tror inte det), så brukar mannen ta med mig till Bergianska Trädgården. Om vi lyckas tajma det rätt blommar mandelträdet. Och om något kan stå i sin ensamhet och just for the hell of it slå på med en sån satans blomprakt, och lukta så att man inte minns något annat, då behöver inte våren kännas så mörk, eller livet så långt, längre.
Därför ringde jag Svensk Trädgårdsförenings hjälplinje för att fråga om mandel, också. Den snälla finskan sa att mandel inte är härdig i zon 2. Däremot berättade hon att aprikos är det. Både aprikos och mandel OCH plommon, är ju stenfrukter. Som om det inte ens var mina tankar längre, utan nån som faktiskt vet saker som träd och odling som funderade, så frågade jag om det var möjligt att ympa in en persika på vårt victoriaplommon. Och lo and behold, finskan sa att det inte bara går bra, utan faktiskt kan höja härdigheten hos persikan! Än så länge är det nog länge innan jag lägger ner persikor i romtopfen på hösten, men tänk! Tänk att mötas av de där overkligt söta, vita blommorna och se murarbina gå nuts av glädje. Tänk om det händer.

PS. Valnöt är härdig. Om man absolut vill odla en nöt.
PS2. Lars-Åke Truedsson rekommenderar persikan Frost.

Tips!

Om jag skulle köpa ett träd just nu, skulle det bli ett spindelträd. Om Edward Scissorhands hade varit ett träd så hade han varit ett spindelträd, och alltså är det perfekt anpassat för indie-trädgården. ”Riktigt” trädgårdsfolk tycker att de är fula och spretiga, men när vi körde genom Kivik i somras, omgivna av små söta, spretiga mopsar till träd så såg de ut som en dröm allihopa.
Men nu ska jag inte köpa träd, utan tämja det jag har. Och i sommar tänker jag testa ett trick jag läste om i Beskära Träd och Buskar: att tynga ner grenarna för att ge dom den form man vill. Grenarna måste vara späda, men de måste ändå ha närmat sig den längd du vill ha, eftersom tillväxten avstannar när du tynger ner grenen. Knyt ett snöre en bit ut i grenen, och fäst den i marken eller tyng ner den. Du kommer få mer frukt på den grenen också, än om den bara hade vuxit på som den ville.
Vårt träd är också på väg över trädgårdsgången och in till grannlotten, som Jon Mjäksson och Fnysiga Frun har, så jag tänkte försöka stoppa den invasionen innan den blir värre. Då kanske JM och FF blir lite gladare också.
Och om jag kommer ihåg och hinner kommer jag att plantera något klättrigt som kan slingra sig upp för snörena i trädet.

The First Cut Is The Deepest

I höstas var jag med på en kurs i trädbeskärning. Sten Lönn, som fyllt sin lott med olika sorters spaljerade träd, höll i kursen. Vårt viktoriaplommon var ett av träningsobjekten. Efter kursen vände sig Stens dotter, som också är arborist, till mig och sa, ”Det var ju fantastiskt att vi kunde hitta ett träd i DET HÄR skicket! Verklig tur!”
Sten berättade att väldigt få frukträd växer på sin egen rot. Träden har en grundstam som man ympat in det ädla trädet på. Så när vi kom till vårt träd förstod jag för första gången vad den där väldigt spännande, taggiga busken som växte runt vårt plommonträd var. Den där busken som jag och mannen gått och nypt i och jämfört med olika exotiska växter vi hittat i andra trädgårdar. Det var rotskott. Oäkta rotskott. Vi hade vårdat oäkta rotskott en hel sommar, medan de söta tanterna promenerat förbi och lett överseende. Was my face ever red.
Här är trädet efter beskärning. Grundregeln är att spara de kvistar som går åt det håll som du vill uppmuntra. Vill du ha en lågt, vidsträckt träd spar du grenar som går neråt och utåt. Vill du ha ett högt träd spar du grenarna som går uppåt, utåt. Alla grenar som går inåt mot kronan ska bort, så att det blir luftigt och fint. Om du har två grenar som tävlar om att vara mittenstammen, så att de tillsammans bildar ett V mot himlen, ta bort det ena.

Före

Efter