Tomat-panik

I år odlade jag SJU (7) sorters tomat, samtliga på friland, varav bara en var sådd av mig personligen. Resten kom till mig genom plantbyten. Så jävla häftigt. Jag gav precis årets ros till alla villaägare som ställer ut äpplen åt oss icke-villaägare, men dom får fan dela den där rosen med alla er som kommer till plantbytardagarna. U ROCK.

Sorterna jag odlat är:

Piennolo, ”Vesuvio de Giallo” – gul, droppformad, italiensk tomat som man hänger upp i fönstret, och så eftermognar den inomhus OCH får liksom en djupare, mer koncentrerad smak. Älskar piennolo-tomater.

”Snowberry” – en helt rund tomat, mittemellan körsbär och vanlig, som är ljust gul i skalet men skiftar mot vitt. Väldigt tjusig, men hittills har bara en (1) mognat fram, och jag har inte ätit upp den än, så jag vet inget om smaken.

Vintertomat, ”Peter den hållbare” – får skitstora tomater, som ännu inte mognat fram, så jag vet inget om smak. Men dom ser hur som helst väldigt mäktiga ut. Ska, om jag fattat allt rätt, funka ungefär som piennolo.

Körsbärstomat, ”Supersweet 100 F1” – OK, det här är en hybrid, vilket jag inte brukar odla i vanliga fall, men HERR-E-GUD vad med tomater! Små röda tomatet, som hänger tätt ihop på ett sätt som påminner om vindruvsklasar. Jag odlade ”Supersweet” utan att stödja upp den, eftersom det var så Ruth Stout och Masanobu Fukuoka odlade tomat, och den ringlade ut över grönsakslandet och täckte säkert 5 kvadrat sammanlagt. Och, precis som dom heter, så är tomaterna superdupersöta.

Körsbärstomat/ampeltomat, ”100s and 1000s” – Den här lilla tomaten odlade jag i en trasig latrintunna på ett varmt läge i trädgården, och det var svårt att hinna med och vattna. Men den återhämtade sig efter torkan och är förmodligen den finaste av alla tomaterna i år – alltså har man typ en terrass eller balkong med stora krukor, då skulle den här tomaten fungera lika bra som en prydnadsblomma. Små blanka tomater som ser ut som röda pärlor, och behändig storlek på själva busken, som inte ens behövde tjuvas.

Gul körsbärstomat – av oklar sort. Fick den på ett fröbyte, i pappmugg.

”Irishka” – Det är lite förvirring kring ”Irishka” i min odling. Jag bytte till mig två plantor, av en odlare som i sin tur bytt till sig fröerna av Lena Israelsson. Men när tomaterna började mogna fick den ena stora, runda tomater – tänk typ klassisk smörgåstomat – och den andra fick mindre, mer plommonformade tomater, som påminner och smakar mer som matlagningstomat. Båda två är hur som helst väldigt trevliga.

Åtta. Jag räknade efter nu igen, och jag odlade ÅTTA (8) sorters tomat i år.

Så här ser det ut hos mig just nu.

Piennolo på plats.

Vill ha kaffe! Kommer inte åt kokaren för alla ”Supersweet”…

Fullt åt höger.

Och åt vänster. (Det här är för övrigt ”Peter den hållbare”)

Även fullt på fönsterbrädan, vanliga avlastningsytan.

Annonser

Tomatsmart

Är just nu ÄNNU mer kär i Ruth Stout än tidigare. Ruth uppfann täckodling i USA men jag har bara läst henne på svenska tidigare. Tills nu, när jag läser How to Have a Green Thumb Without an Aching Back, som handlar om hur Ruth skaffar sig en gård och sitt första, enorma grönsaksland. Jag kan inte läsa så mycket åt gången, eftersom jag måste gråta hela tiden, men dom små stycken jag tar mig igenom är underbara.

Här är två tips jag fastnade för med en gång:

🍅 Ruth odlar tomat på friland, i ett klimat som liknar Sveriges. Alltså måste hon förodla dom inomhus, innan hon planterar ut dom i juni. Om tomaterna då hunnit bli så långa och gängliga att dom inte kan hålla upp sig själva längre gör Ruth så här: gräver ett litet dike, lägger tomaten ner och täcker med jord, så att allt utom bara själva toppen på tomatplantan hamnar under jord. På det sättet skyddas bladen från brännskador, det kommer nya rötter längs hela plantan och den lilla toppen ovan jord växer snabbt ikapp andra, försvagade plantor som kämpat mot blåst och sol med tunn stjälkar.

🍅 När även den lilla toppen blir så hög att den inte kan hålla sig uppe låter Ruth den bara ringla iväg över marken. Eftersom hon täckodlar håller sig tomaterna rena även när de mognar fram på marken. De blir lättare att plocka och hon slipper hålla på och mecka med stöd.

Jag testade faktiskt det här sista i liten skala för nån sommar sen. Jag hade läst att Masanobu Fukuoka gjorde likadant. Jag hade en solig vägg som jag ville odla tomater mot, men jorden precis vid väggen var så dålig och ogräsinfekterad att jag inte ville stoppa ner tomaterna där. Istället täckte jag marken med tidningspapper och planterade tomaterna en meter och en halv ut från väggen. Jag planterade dom snett, så att dom redan från början vilade mot marken. Sen var idén att dom skulle ringla iväg mot den varma stenväggen, vilket dom lydigt gjorde. Enda problemen var att tomaterna trivdes så bra att de snabbt täckte hela marken, samt att mina armar inte är en och en halv meter långa. Så varje gång jag skulle plocka en tomat var jag tvungen att göra utfall mot väggen och sen skjuta mig tillbaka med hjälp av armkraft, och handflatorna fulla av stickor.

Bed of tomatoes

En grej i trädgården som jag ägnat orimligt mycket tid åt, och som hittills inte fungerar alls, är min tomatbädd.

Så här gjorde jag:

Började med en helt igenvuxen remsa, högst upp i min grönsaksterrass, mot väggen, där det alltså borde vara som allra göttigast.


Rensade bort allt ogräs. Det tog två dagar.


Täckte marken med tidningspapper, för att ogräset inte ska komma tillbaka, och skapade en upphöjd bädd genom att lägga tre halmbalar ovanpå tidningspappret.


Sen fyllde jag bädden med jord och gödsel och gräsklipp och grejer.


På toppen la jag ännu mer tidningspapper (misstänker att det är ogräsfrö i min jord…) och så toppade jag med gräsklipp. Kortsidorna avslutade jag genom att placera två brödbackar fyllda med jord och sättpotatis på varandra. Tanken är att jag ska kunna lyfta bort en brödback åt gången, och att den då ska ha massa potatis i sig…


Och så duk, för att det ska bli ännu varmare.

Allt det här tog helt ORIMLIGT lång tid, jag hade extremt höga förväntningar på resultatet och tomaterna fullkomligt hatar sin nya bostad… Naturen alltså. Så utmanande ibland.

Tomat-mat

Tricket, när hösten övergår i vinter och tomaterna på affären förvandlas till röda påsar fyllda med unket vatten, är ju, som alla vet:

❤🍅ugnstorkade tomater🍅❤

* Ta vilken eländig tomat som helst, men kanske allra helst körsbärstomater (då blir torktiden kortare).
* Det är smart att göra ganska mycket åt gången – dom kommer att paxa din in ugn i flera timmar.
* Halvera tomaterna och lägg dom med snittsidan uppåt på en plåt täckt med bakplåtspapper.
* Stänk över lite olja och någon nypa salt.
* Ställ in i ugnen på lägsta värmen. Sätt en träslev i luckan för att släppa ut kondens, eller lufta ofta.
* Vänta tills tomaterna torkat ur ganska mycket, men inte helt. Det brukar ta ett par timmar. Jag brukar göra mina i en dehydrator (du vet, en sån där svamptork i plast), och då tar det ännu längre tid. Brukar ha den på en hel arbetsdag och gå å känna på dom lite då och då.
* Ta ut tomaterna och låt dom svalna lite. Klart!
* Spar överskottet genom att stapla tomaterna i lager på lager i en glasburk, och täck med olja.
* Nu har du ett lyxigt lager av söta, saftiga tomatiga tomater som är så smakrika att det räcker att strimla dom på toppen av en sallad för att få smaken av solmogenhet.

OK, så allt är det här är common knowledge, eller hur? MEN NU! Nu läste jag precis om KANDERADE ugnstorkade tomater.

Proceduren är precis som ovan, men innan du ställer in tomaterna följer du detta förberedelse-recept:

3 msk socker
1 msk salt
25 gram god olivolja
lite vatten
15 körsbärstomater

Blanda socker, salt och olja i en skål.
Tillsätt vatten så det blir en sandig, blöt sörja.
Kasta i de halverade tomaterna och rör runt.
Ös ut på en plåt täckt med bakplåtspapper.
Fortsätt som ovan.

Dessa sjuka tomaterna passar sen i desserter, eller till vilken salt, getig, italiensk ost som helst, men gärna pecorino romana (lärde mig precis att den från regionen Lazio är bäst).

You are welcome, som dom säger i Amerikat!

GrönsakLandet – nytt avsnitt

1. HÄR kan du höra nya avsnittet av ”GrönsaksLandet”. Om du föredrar att ladda ner finns alla avsnitten HÄR på Itunes också.

2016-09-11-11-29-56-piennolo-tomat-gronsakslandet

2. Det har varit lite förvirring kring dom där fantastiska tomaterna vi pratat om. Dom som man ska hänga upp och låta eftermogna inomhus (det verkar vara en grej att hänga upp dom i lådor, vilket jag tycker verkar supersmart – ba stapla ett gäng flyttlådor på varandra så kan man hänga hur många som helst!). Jag har kallat dom pianolo, ett tag övergick jag till prennolo, men nu är det bekräftat att dom heter piEnnolo. Och alldeles nu precis la favoritkocken Alice Waters upp den här videon, som jag är ganska säker på handlar i alla fall lite om piennolotomater.

Saker jag lärt mig på mindre än en vecka

Jag var ju och hälsade på i Dalby i slutet av veckan, och det visade sig vara en enormt pittoresk plats, med ett gammalt gästgiveri mitt i byn, helt övervuxet av det mäktigaste vildvin jag nånsin sett och ett bibliotek i gästgiveriets gamla stallar. Jag bodde på ett ultragulligt B&B som drevs av två odlingstokar. De hade en trädgård full av speciella rosor och jobbade med att förädla havre professionellt. Vi hade inte lite att prata om, om man säger så. Jag fick träffa ljuvliga Sesam-medlemmar, andra poddare, samt äta varm äppelkaka.
Här är lite grejer jag lärde mig då och sen dess:
* Att bondbönor är ett vanligt tilltugg till ouzo i Grekland (MÅSTE testas, om mina bondbönor skulle vilja bli klara nån himla gång).
* Att ”nacksving” är en eufemism för, eh, förförelse.
* Att tagetes i tomatkrukorna i växthuset inte bara motverkar nematoder, utan även vita flygare.
* Att Mandelmanns sår tomater i badrummet, för golvvärmens skull (vi har ingen golvvärme, och jag är värdelös på att odla tomater, men jag tänker lite mañana här).
* Att John Seymour följde upp boken ”Självhushållning” med boken ”Självhushållning i trädgården”, som har mer fokus på en mindre odling, och mindre fokus på, säg, hur man slaktar och bevarar en hel oxe med hjälp av salpeter och 10 kilo salt.
* Att det finns en ros som heter ”Rosa spinosissima pimpinellifolia” [tack för rättelse i kommentaren!] som har enkla vita blommor, svarta nypon och som jag vill ha. Jag lärde mig även, till frukost, att man kan göra en väldigt god, portvinsfärgad snaps på nyponen genom att låta dom ligga, hela, i vodka i nån vecka och sen sila bort dom.

Dalby by night.

Late night walk on the Wilde side. (Väldigt bra bibliotek i min B&B-stuga.)

Daggig ros. Can’t go wrong with daggig ros.

Jag gillar hur man ser att sniglarna på utsidan av fönstret har cirklat in paprikan på insidan.

So, what’s the name of your new progressive viking metal band?

Om jag bodde här skulle jag bo här.

Superfrodiga tomater trots inte jättestora krukor.

Jag vill äta upp den.

En mycket tjusig växt som jag kommer att utgå ifrån är en albinorönn. (Pärlrönn, Sorbus koehneana, vet jag att det är nu – tack!).

All äpplen everywhere.

Nyponsnaps till frukost!

Nån gammal kyrka av någe slag.

Men ännu viktigare: asmäktig örtodling i anslutning till det gamla klostret vid kyrkan. Den här stilen kommer jag att sno – plattlägning där vissa rutor lämnats tomma för örterna.

Rosenportal. Can’t go wrong with rosenportal.

Jag har kommit att gilla björk.

Kolla, det är en tomatis! Nej jag vet en POMAT!

Jag visste att brittiska odlare har hållt på och experimenterat med ympningar mellan olika sorters tomater, typ ympat in en fin körsbärstomat på nån kraftig, vanlig tomatrot. Jag har aldrig riktigt vetat varför, men dom håller ju på med så mycket grejer där borta.

Men sen händer det här.

Dom kallar det för en ”TomTato”. Jag kallar det för Pomat. En körsbärstomat ovan jord och en potatis under jord. Lite oklart vad syftet är med den här sjuka, sjuka grejen, men man måste älska alla grönsaker som ser ut som om dom rymt från Dr. Moreaus ö.

Stekta gröna tomater

Nu är allt jag lagade av sommarens gröna tomater slut.

Den gröna tomatmarmelad var god, men smakade allra mest citronmarmelad, så tomaterna kändes lite överflödiga. Men de gav fin färg.
Dom syltade gröna tomaterna såg väldigt lyxiga och gammeldags ut (åts till vegetarisk anka samt som julbordstilltugg), och smakade ungefär som syltlök, gånger 100. Lite för starka alltså.
För nån dag sen hittade jag ett oläst nummer av The Garden från i somras (oh joy!) och hittade Nigel Slaters recept på stekta gröna tomater. Det här ska jag testa i sommar:
Skär tomaterna i centimeter-tjocka skivor, doppa dom i ett uppvista ägg och sen snabbt ner i polentagryn. Stek tills skivorna är krispiga på utsidan (då kommer de att vara mjuka på insidan) och ät med vitlöksmajonnäs. Y*U*M*