Hashtag jävla sork

I give you, till höger, resterna av förra årets vitlöksskörd, och till vänster, årets vitlöksskörd. Det här är alltså allt som blev av två sättlökar. Fast vi visste redan i höstas att det inte skulle gå bra, eftersom vi upptäckte att nån grävt upp klyftor, tagit en tugga, insett att det var RÅ vitlök och då bara kastat klyftan över axeln. För att sen fortsätta med nästa klyfta…. Det som gör saken ÄNNU surare är att årets lökar ser så fina ut! Mycket större än fjolårets, och dessutom skördade i rätt tiden, innan skalet börjar förtunnas och spricka. Nåväl, det blev en vitlöksfläta av blasten i alla fall.

Picklad baby-pattypansquash

Picklad baby-pattypansquash beskrevs nånstans på internet som ”den mest specifika picklade grejen nånsin”. Alltså inte bara picklad squash, inte bara picklad squash av sorten pattypan, utan bara de allra minsta baby-exemplaren av den sortens squash.

Under sommaren som gick var ju squashen så enormt tjurig. Länge, länge blommade den bara med fruktlösa handblommor. Men precis under höstens sista suck började det komma små frukter.

Så för att inte förlora skörden till frosten så plockade jag dom allihopa, oavsett hur små dom var.

Sen gjorde jag picklad baby-pattypansquash. Passar till det mesta, även bara på egen hand, i en snygg skål med tandpetare, att pilla i sig innan middan!

Det här receptet innehåller det amerikanska måttet cup, som är tyyyyp 2,4 dl. Jag har kommit fram till att det är mycket jobbigare att räkna om alla jämrans amerikanska recept, jämfört med att bara köpa ett koppmått, så det har jag gjort. Rekommenderas.

1 1/2 kopp vitvinsvinäger
1 1/2 kopp vatten
1/3 kopp skivad schalottenlök
1 msk salt
1 msk socker
1 msk svartpepparkorn
1 tsk vitpepparkorn
1 tsk korianderfrön
1 tsk senapsfrö
1/2 tsk rödpepparflingor
3 vitlöksklyftor, krossade
1 lagerblad
2 1/2 koppar baby-pattypansquash, hela, kluvna eller kvartade, beroende på hur stora dom är (alla bitar ska vara ungefär lika stora som den allra minsta squashen)
4 dragonkvistar
4 vårlökar, enbart gröna biten, halverade på längden
1 citronklyfta

Häv alla ingredienser från vitvinsvinäger till och med lagerblad i en gryta och koka upp. Det är viktigt att pepparkornen och koriandern är hela, eller eventuellt krossade en gång, men inte malda, då blir lagen grumlig. Sjud och rör tills sockret löst sig.
Ös ner hälften av squashen i en stor glasburk, placera dragon, lök och citron ovanpå squashen, toppa upp med resten av squashen och fyll sen burken med den heta lagen. Skruva på ett tätslutande lock. Förvara i kylen i två dagar innan du smakar. Håller sig länge. Det är en pickle för tusan. Ät upp den bara.

Kolla vad Gaia gav oss!

Jag döper härmed hela den här menyn till Middag à la Körförbud. Det som hände var att vi råkade åka till torpet på långhelg, samtidigt som besiktningstiden för bilen råkade gå ut, samtidigt som det råkade bli första maj, samtidigt som vi råkade ha glömt att handla mat. Så jag gjorde som vilken torpare som helst, och gick ut för att kolla vad Gaia förberett åt oss till middag.

Det blev:

Mandelpotatis, krossad vitlök, och en allra första skörd av salvia och nässlor, alltihopa stekt i smör!
(Potatisen var alltså inte min egen – vi åt det här samma dag som vi satte potatis, och man blev inte mindre sugen på den kommande skörden, om jag säger så…)

Gör så här:

  • Skrubba, dela, skölj och torka av så många mandelpotatisar som får plats i din stekpanna.
  • Stek i olja på medelhög värme, typ 5-10 minuter på varje sida, tills ytan är krispig och potatisen mjuk. (Jag stekte på gjutjärnsspis, så inte riktigt säker på värmen, men det går säkert inte att göra fel)
  • Skyffla över i durkslag med hushållspapper i botten, så att överflödig olja rinner av.
  • Förväll en näve nässlor, spola i kallt vatten, krama ur vattnet och hacka.
  • Bryn smör i stekpannan.
  • Krossa ett par vitlöksklyftor genom att trycka till dom med den platta sidan av en kniv. Kasta ner dom i smöret.
  • När klyftorna fått lite färg, fortsätt med en halv näve färska salviablad på ena sidan pannan och nässlorna på andra sidan, så att nässlorna inte blöter ner salvian.
  • När nässlor och salvia känns lagom friterade, skyffla tillbaka potatisen, rör runt så att allt täcks med smör, salta och strö över nykrossad svartpeppar.

Potatisen blir både mjuk och krispig, som rustik pommes frites, och salvian och nässlorna blir liksom frasfriterade!

Till det åt vi:

Fetaost försiktigt värmd i ugnen, med en första mycket skygg skörd av oregano strösslad på toppen, samt en liten sallad på späda svartvinbärsblad. Smakkombinationen feta + svartvinbärsblad var helt sjukt. Den kändes som om en helt ny uppfinning som måste spridas över världen, en sån där perfekt kombination, som ostron och champagne eller jordgubbar och svartpeppar.

Och till lunch dan efter:

Risotto à la Körförbud – vilket helt enkelt var en näve risottoris som vi hittade i en bortglömd burk längst inne i skafferiet, kokad på det sätt som risotto kokas. Och i sista skedet la vi till riktigt rejält med förvällda, hackade nässlor. Oftast när man lagar risotto med nässlor eller trädgårdssyra så brukar receptet ange ganska små mängder av det gröna, det brukar mer bara vara som en smaksättning. Men eftersom vi hade för lite ris så la vi till så pass mycket nässlor att de utgjorde en del av rätten. Tillsammans med en flaska kallt vitt vin från Sancerre, i solnedgången? JA!

Milky ways

Tips-tajm!
Fick precis ett brev från en person som bor i den tjusiga ekobyn i Baskemölla, med det här tipset: att frysa in bär i mjölkkartonger!

Jag har aldrig riktigt gillat att odla i mjölkkartonger (botten blir så saggig!?), men det HÄR känner jag är helt korrekt sätt att hantera dom. Sprätta upp, fylla, vika tillbaka tejpa ihop, märka och sen stapla i frusen. Att fylla fyrkantiga utrymmen med fyrkantiga grejer alltid så mycket mer tillfredställande.

Cherry Berry

Läste precis ett körsbärs-recept som gjorde att jag längtade till sommaren på ett vilt och besinningslöst sätt.

Det är från Albert Sandklefs fantastiska ”30 sorter kryddat brännvin och tre nya” (som fö är en av världens bästa böcker).

Kärna ur körsbär genom att mosa dom med den platta sidan av en kniv, och sen pilla ut kärnan.

Körsbärssnaps

  • Kärna ur mogna körsbär. Rensa och tvätta kärnorna.
  • Krossa kärnorna med en nötknäppare eller avbitartång eller nåt.
  • Lägg i en burk och fyll på med tre gånger så mycket vodka som kärnor.
  • Skruva på lock och låt burken stå varmt i en vecka. Skaka varje dag.
  • Sila bort kärnor och eventuellt bös genom ett kaffefilter.
  • Låt mogna på flaska i 6-9 månader.

Brännvinet ska få en nötig smak och funka extra bra blandat med snaps på söta bigarråer (som du gör på samma sätt, fast med bara bären).

Det här påminner mig om den där maraschino-spriten som jag tror att man använder när man gör drinken Manhattan. Och ja, det stämmer, det är cyanid (eller nåt liknande) i körsbärskärnor. Det finns viss maraschino-likör som är så koncentrerade att de räknas som ett gift. Men så länge man inte dricker sin egen vikt i kärn-sprit (vilket man ju inte ska göra, vare sig det är cyanid i den eller inte) så ska det vara lugnt.

Kort kvartalsrapport med litet testamente

Jag började odla i mitten av juni i år, och har alltså framför allt förlitat mig på gåvor från extremt omtänksamma personer i min omgivning.

Så här har det gått:

första squashen

Den första, gulnande squashen

* Squashen från Bella såg stark ut från början, men började sedan gulna så aggressivt att jag förstod att jag måste ha glömt att gödsla landet innan jag planterade ut den. Den andra squashen  från Bella, som nu visat sig vara en gurka, har varit betydligt piggare. Ingen av dem har dock visat nåt som helst intresse av att bära frukt förrän nu helt nyligen, när det dykt upp små honblommor här och där. Hoppas HOPPAS på en varm höst!

andra squashen

Andra, mycket piggare squashen (kiwi till höger)

* Tomaterna jag fick av både Bella och Lana ser fortsatt starka ut, så till den grad att jag känner att nåt kanske gått fel. Eller så är det bara att jag ännu till denna dag inte lyckats förmå mig att varken lära mig eller utföra en korrekt tjuvning.

tomat minidrivhus

Tomat + KAOZ

* Potatisen som jag fick av Ami, som groddat sig i hinken hon glömt dom i, blommade väldigt fint och smakar gott, men skörden har varit ganska liten och vissa av knölarna blev lite brunrötiga, trots att jag klippte ner blasten.

* Vitlöken har varit fin, men väääldigt liten.

* Samtliga sallatslöksfrön har stendött. En andra omgång ser starkare.

* Johannesörten tagit över ett helt grönsaksland. Jag donerar det villigt, och lyfter min hatt till denna favorit.

* Trots detta lite knackiga år ser alla bär helt fantastiska ut, och den största succén av dem alla: jag har fått åkerbär! För första gången! De smakar precis så overkligt som jag minns det. Och björnbären är i stort sett groteska.

blåbär björnbär gurkört

Dessert för desertörer

Pick it up, pick it up!

Ringblomma, kungsljus, johannesört, lavendel *BLISS*

Just nu plockar jag ringblommor helt tvångsmässigt. De slutar liksom inte blomma och jag slutar inte plocka.
Jag torkar de flesta (det var ju nymåne i förra veckan, men en solig dag torkar de ändå ganska bra). Av dom kan man göra te, som hjälper mot magkramp (elak PMS alltså). Jag hoppas, hoppas, hoppas att jag hinner plocka en vända till också, så att jag får med mig ett gäng färska hem för att laga till den här häxkuren, som jag fick av hippie-Flipper:

  • Ta 2 dl färska eller 1 dl torkade örter (typ brännässla, johannesört, kamomill, timjan eller just ringblomma).
  • Hacka örterna grovt och lägg i en ren, torr glasburk.
  • Fyll på med kallpressad olivolja tills burken är full. Skruva fast locket.
  • Inga växtdelar ska sticka upp ur olja, då kan de bli dåliga.
  • Ställ burken ljust, men inte för varmt.
  • Låt örterna dra i tre veckor.
  • Sila olja ner i en ren flaska.
Örtoljan använder man sen som hudkräm. Några droppar för varje kroppsdel räcker, och ringblomman hjälper mot utslag, irritationer och lätt inflamerad hud.

La Prune est Bon!

Satan i gatan, nu är det plommon som gäller!
Vi plockar korg efter korg, och det tar liksom aldrig slut. Efter tre år av väldigt ihärdigt plockande (både från träd och på marken) har nästan alla maskar försvunnit, och monilian är helt och hållet under kontroll. Åh så hoppfullt att ens pill faktiskt får effekt!
Att sitta i köket och lyssna på Jeff Bridges nya (ja faktiskt, Jeff Bridges nya. Jag lyssnar på feel good-country och jag skäms inte!) medan man delar plommon efter plommon med en liten vass kniv, vrider isär halvorna och pillar loss kärnan gör att allt känns så oerhört södra USA. Eller kanske ännu mer Camilla Plum-flummigt Danmark. Jag fryser plommonen på en plåt, och när de är hårda lägger jag dom i påsar. Men vad gör man då med 20 kilo plommon? Till exempel:

  1. Plommonmarmelad med kanel.
  2. Plommonsaft (jättegott faktiskt, fast ovant).
  3. Plommonkräm.
  4. När man har besök: plommonpaj.
  5. Plommonparfait (det här tipset är ett av de bästa tycker jag, och jag fick det oväntat nog av en ung stylist på en mexikansk snabbmatrestaurang)
  6. Plommonsås (funkar bäst om man äter kött).

En kväll, när vi var på väg hem med ännu en korg, tog vi ett glas vin på en fransk bistro. På väg därifrån blev jag stoppad av en fransman som blev helt till sig i trasorna av korgen och berättade att han bor på en 300 år gammal gård och jobbar med att skörda och sälja ungefär 3 ton plommon om året. Han fick smaka ett plommon och var väldigt snäll och gav komplimanger. Sen frågade han vad det var för plommon och jag sa ”Victoria” och då sa han väldigt läraraktigt, ”Nej nej, det här är inte viktoria. Viktoria är mycket större.” Och då sa jag, ”I Sverige är det här viktoria” och då tittade han på mig med stora, bruna ledsna ögon och klappade mig medlidsamt på axeln.

Doh!

Nämen, det var ju så här pepparroten INTE skulle se ut…

Jag fick ungefär en rot som var tjock nog att liksom kalla för rot, inte bara rufs, och den är nu nerhackad i en flaska fin rysk vodka. Första snapsen togs till kräftskiva, och smaken var… jordig, med ton av rova. Har även fått tipset att den perfekta tiden att låta pepparrot ligga i vodka är två veckor.

Och det ska gå att äta unga pepparrotsblad också – vilket passar bra eftersom det var helt omöjligt att skörda alla rötter, och att jag alltså etablerat ogräset pepparrot på vår lott nu. Ska smaka som pepprig kål tydligen.

 

 

För en handfull djungelgurka

Förra året fick jag lite fröer av en kompis i present. Hon är inte odlingsintresserad och därför gick hon på färg och form istället. I den klubben är djungelgurkan en självklar medlem. Förra året lyckades jag – helt på grund av mina egna misstag – odla fram en djungelgurka. I år blev det en handfull, och än är det inte klart.

Åt upp dom i förrgår, som del i en sallad bestående av grillad potatis (tack lotten), rispad sallad (tack lotten), rödlök (tack lotten), slingerkrasseblad (tack lotten) och mild, salt riven ost (tack Albert & Jack). De smakade någonstans mittemellan körsbärstomat och vatten – ganska syrligt och läskande liksom, och inte alls som en klassisk gurka. Vet inte riktigt hur gurkinläggning funkar, djungelgurkans insida består dessutom mest av frön, men en burk full med zebrarandiga minigurkor skulle se väldigt fräckt ut…

Den stora vinnaren i salladen var dock slingerkrassebladen, som jag spontanskördade utan att riktigt läsa på. Dom smakade väldigt pepprigt, ganska köttigt och inte alls beskt så där som nästan alla andra blad just nu. Hoppas dom inte är giftiga.