Örternas Rike Söker Rötterna

Förra avsnittet av Örternas Rike var rot-special.

  • Valerian, eller vänderot, har jag varit nyfiken på ett tag. I Runåbergs-katalogen tror jag den beskrivs som något i stil med: ”Den bästa läkeörten nånsin. Bara att odla den har en positiv inverkan på alla växter, djur och människor i närhten.” Lesley berättade att den även används mot shell shock hos soldater vilket ju låter helt bisarrt men visst, är man den bästa läkeörten nånsin så funkar det säkert. Den är i alla fall extremt lugnande.
  • Tagetes, denna tråkiga, tråkiga blomma, visar sig bara vara mer och mer användbar. Doh. Den motar nematoder i dörren, och passar alltså bra vid potatis och tomater, dessutom stoppar den (det här låter också bisarrt, men har Lesley sagt det så tror jag på det) kirskål, kvickrot och rotvinda, så om man använder den som kantväxt minskar man ogräsinvasionen.
  • Vitlök är en perenn. Det var kanske helt självklar, men kändes ändå spännande. Man kan bara lämna den i jorden och låta den växa om man vill.
  • Såpnejlika – här är en för alla tjejer därute: såpnejlika luktar HALLONSORBET och ger en bra ansiktstvätt. Koka såpnejlikan i mjukt vatten i 20 minuter, och använd sen avkoket.
  • Ålandsroten blir god om man kanderar den. Men eftersom den är slemlösande, bra mot skabb och för matsmältningen känns det kanske som att den hör bättre hemma i något annat århundrande. Och då är det inte främst det senaste jag tänker på.

Förutom de här höjdpunkterna hälsade asiatiska rotexperten John Hall på och sa saker som ”Den här [extremt obskyr kinesisk rot] ökar blodcirkulationen i livmodern.” och ”Långvarig användning av ginseng ger dig toxisk chock i hjärtat.”

Good times.

The Neverending Story

Jag älskar potager, men jag tycker buxbom är töntigt. Därför har jag letat alternativa kantväxter, och hittills har persilja funkat bäst.

Men persiljan vissnar ju snart, och just nu känns det som jag vill spendera precis hela vintern på lotten.
Berberis har jag också alltid tyckt varit väldigt svennig – den finns överallt och är alltid helt oformlig och bara helt, ”hej, jag är en buske.” Ingen ansträngning, ingen finnes liksom.
Men så var jag på Trädgårdshuset i Skarpnäck – sjukt fint ställe – och föll så smått för de här dvärgberberisarna.
I bilen ner till Halland i helgen hade jag och min pappa sen en aldrig avstannande diskussion om huruvida berberis är giftig eller inte. Det gjorde att jag mindes hur livet var innan internet.

Lökigt II

Alright, nu har vi sorterna klara, och bara planteringen fattas. En set designer jag jobbade med sa alltid, ”Tänk flöde.” Allt hon gjorde var skitsnyggt, så jag litar på henne även i trädgården. Att tänka flöde, enligt henne i alla fall, betyder typ att committa till grejer du väljer. Om du vill ha ballonger räcker det inte med 20 ballonger, du måste ha 200, eller 2.000, tillräckligt många för att det ska vara BALLONGER ÖVERALLT! Alltså välj en, eller i all fall ett fåtal, sorter, och fokusera på dom.

Så här tänker jag mig mina sorter:
  • Hyacinten vill man ha för lukten, den ska vara det som välkomnar oss till lotten och gör så att det pirrar i magen av vår, dessutom behöver den sol och värme. Därför får den vara i hörnet som vätter mot gången, under syrénen, där det är full sol hela tiden. Jag vill ha en klassisk mörklila sort, eftersom det kommer vara ljust där hela tiden. Samma sort kommer också att få vara precis vid huset, med ryggen värmd av den upphöjda sparrisbädden.
  • Guldlöken samt narcissen får stå längst bak i rabatten. När de blommar har inte så mycket annat kommit upp, men under sommaren så döljs de vissnande bladen av de andra växterna.
  • Gul vintergäck, vit pärlhyacint och snödroppe får blandas i vågor och täcka upp under plommonträdet. Trädet har inte börjat skugga marken med sina löv än, men jorden där brukar alltid hållas lagom fuktig. Dessutom kommer de att få fylla på lite i framkant på rabatterna, som kantväxter, på insidan av stenplattorna. När blasten börjar vissna är det bara att pillan in den innanför stenen.
Justja, sen var det tidlösa också… Hmm, vi får se var den hamnar….

Over The Edge III

Det har varit mycket tjat om kantväxter nu. Men vem lurar vi egentligen? Jag kan hålla på och tjata om kryddtagetes hur mycket jag vill, men det enda jag egentligen tänker på är en äppelkordong – ett lågt staket byggt av ett levande äppelträd som spaljeras på längs med marken, i lämplig höjd.
Det kommer ju så klart inte hända på länge, så under tiden har jag börjat leka med tanken på att bygga en låg avgränsan, och knyta upp en pumpa längs med.

Over The Edge II


Vi har ju redan bestämt att kantväxter passar bra i en potager, så här kommer några till.
All dom här är mer beständiga växter, som kan komma tillbaka från år till år, som dom är bäst när man bestämt sig för var ens land ska vara nånstans. Det har inte jag än, men när jag gjort det kommer jag att börja ösa ut trift, som finns på bilden här.
Alla dom här blommar, några är ätliga. Precis som det ska vara. De här bildar dessutom en tät matta.

TRIFT

NEJLIKOR

TIMJAN

Föredrar man örter kan man använda:

ISOP

ROSMARIN

KATTMYNTA

LAVENDEL

VIOL

Chaos Rules!

Potager är alltså en dekorativ köksträdgård. Den är perfekt om man, som jag, gillar snygga grönsaker och inte har så mycket plats i sin trädgård att man skiljer på blomplantering och köksplantering. Vilket ju är korkat att göra vilket fall, eftersom blomplanteringar är supertråkiga.
Samodling och potager passar bra ihop. Jag gillar kaotisk samodling, en köksträdgård som liknar naturen mer, där plantor dyker upp och försvinner i oregelbundna mönster. Det förvirrar skadedjuren, och ser fantastiskt bohemiskt ut.

Här är lite saker som funkar bra ihop, instuckna lite här och där i landet, som om de självsått sig, eller som kantväxter.

  • Tagetes är snygg att strössla lite här och där, eller ha i överflöd som kantväxt. Kryddtagetes är ätlig och förvirrar skadedjur med sin starka färg. Funkar särskilt bra vid kål och tomat.
  • Sumpört och fänkål drar till sig blomflugor, som jag vet är nyttodjur, men har glömt varför.
  • Ett av mina land kommer att bestå av hipster-växterna mangold (jag valde Golden Chard, som har fina, ljusa stjälkar) och svartkål. Hade jag haft ett större land hade jag odlat knölfänkål (sorten Zefa Fino) runtomkring. De skira vipporna ser fina ut tillsammans med de rejäla kålväxterna.

Over The Edge

Potager-ambitioner i miniformat – grönkål och,
tror jag, röd grönkål samsas i en kruka på
Rosendals Trädgård

En potager, ett grönsaksland som också ser coolt ut, är mitt mål för sommaren. Och alla riktiga potager (potagers? potagerer?) har kantväxter, som liksom ramar in alla härliga grönsaker som väller ut där innanför. Buxbom är det vanligast. Men jag tycker att, även fast alla säger att det är fantastiskt modernt just nu, buxbom ser svulstigt och småborgeligt ut. Dessutom känns det fel att odla permanenta kantväxter allra första året på lotten.
Så här kommer ännu en lista, den på potentiella kantväxter. Jag berättar när jag bestämt mig.

SMULTRON
De vi har ärvt med lotten är revande, och jag kröp omkring och fångade upp de nya skotten längst ut på revorna i småkrukor hela sommaren. Sammanlagt blev det närmare 20 plantor, och på vägen lärde jag mig att smultron inte vill planteras djupt, de vill liksom bara ligga med tassarna på den fuktiga jorden, så sköter de resten själva. Det enda som är trist med våra smultron är att de bara gre ungefär 1 bär per planta. Resten av tiden spenderar de med att skicka ut revor i planteringen.

ALLÅKERBÄR
När jag var liten och följde med min pappa till vårt torp (det här är inte ett ”torp”, som i en sommarstuga som man kallar för torp, det är verkligen en liten timrad 1700-tals-stuga utan el, vatten eller tätning) för att han skulle röja sly så var en av höjdpunkterna att äta åkerbär i kanten av, ja, åkern. Jag gjorde även mina leksaker av kottar och tändstickor, precis som ni andra läst om i böcker att barnen gjorde under kriget. Men i somras lånade jag Åke Truedssons bok Frukt och Bär av svärmor. Åke är asrolig och fullkomligt besatt av bär. Jag skrattade högt flera gånger medan jag läste. Men bilden på åkerbäret (eller allåkerbär som den ”kommersiella” korsningen heter) stämde inte alls överrens med den som jag tagit med mina barndomsögon. När jag bläddrade vidare hittade jag istället ”stenbäret”, som Åke säger är en rätt eländig liten grej som är helt ointressant att odla. Det här var alltså min delikatess, nåt jävla skräpbär! Så nu funderar jag på att upptäcka det riktiga åkerbäret, som kantväxt. Det enda som talar emot allåkerbäret är att jag läst på forum att det är svårt att få det att bära frukt (bära bär?), men sprider sig som ogräs.

PERSILJA
Gott, järnrikt och perfekt för samodling, eftersom den skrämmer bort skadedjur. Gigante d’Italia ska vara produktiv.

RINGBLOMMA, HONUNGSÖRT, SNOKÖRT
Lockar alla till sig olika sorters nyttodjur.

GULKLINT
I somras hörde jag en jingel för Odla med P1 där dom berättade att de skulle besöka Vängsbo. Snorkigt fnyste jag till mannen att Stockholmarna försökte låta som lantisar och namedroppade småbyar, men att de gjort bort sig. Jag visste mycket väl att Vängsbo är pyttelitet, och att det egentligen bara finns en ordentligt stor gård där: Anders och Gerd Jörlers. Jag och deras dotter lekte somrarna i ända, och hon var en av de häftigaste jag kände. Hon var väldigt allergisk också, så när hon fick vandrande pinnar, för att hon inte tålde några andra djur, då vände jag mina hästar, hundar, getter, höns och katter ryggen, och berättade att det enda djur jag nånsin skulle kunna älska var vandrande pinnar. När pinnarna väl dök upp visade sig att jag är ganska rädd för insekter och min mamma fick mata dom. Vi lackade om trägolvet i mitt rum några månader senare, jag glömde burken i rummet över natten när jag bodde i farfars hus och när jag kom tillbaka fanns inte pinnarna mer. Döm om min förvåning när det visade sig att det faktiskt var Anders och Gerd som Odla med P1 hälsade på hos. Nästa gång jag hälsade på hälsingepappan så tog han mig på studiebesök hos Gerd, som berättade att hon odlar gulklint kring sin fantastiskt fina köksträdgård, för att förvirra elaka skadedjur.