Kållorado

Kålla (hö hö) in den här helt underbara flodplanteringen av kål på Karlaplan i Stockholm under första världskriget! Det är de gamla blomsterrabatterna som fyllts med nåt som jag tycker ser ut som purpurkål. Fatta gott + snyggt + smart!

Jag hittade bilden i den helt fantastiska Stockholmskallan.se, när jag letade info om Anna Lindhagen. Hon hade ju hållt på och anlagt en massa kolonilotter innan kriget bröt ut, och när kriget väl kom blev kolonilotterna viktiga för försörjningen.

Fullständiga källhänvisningar: Bilden på kålodlingen är tagen av fotograf Axel Malmström, skapad 1917 med objekt-ID/bildnummer SSME014287. Originalfoto finns hos Stockholms stadsmuseum, och jag hittade det på internet HÄR.

Att göra

Till alla er som frågat mig vad det är dags att börja så, som jag sagt åt att sitta i båten, här är några grejer det faktiskt är dags att börja med:
Kardon, kronärtskocka, mangold, grönkål (vanlig grön samt svart), basilika (grekisk, helig och vanlig (tack för påsarna pappa!)), strandkål (jag kommer köldbehandla den), chili (bulgarian carrot med knallgula frukter, serrano-peppar från en mexikansk restaurang och penispeppar, som var en present från en vän) samt mupparna epazote och isört (som förnedrade mig stenhårt förra året genom att inte ge NÅNTING).
Jag lägger alla i blöt eftersom jag inte orkar läsa på vem som gillar vad.
Och så funderar jag på att köpa den här månodlings-matrixen, eftersom böckerna är rätt svåra att förstå sig på. Tänker att ett dataprogram som säger åt mig vad jag ska göra är mer Månodling för Dummies.

Think I’m In Love


Strandkål, strandkål, strandkål, mitt hjärta ägs av strandkål.
Det här snyggingen träffade jag, mitt första nånsin möte i verkligheten med strandkål, på en villabakgård på öland (hej strandtomt!). Den växte ur vad som såg ut att vara ett sprucket stenblock, och Margareta, som bodde i villan, sa att den bara återkom och återkom. För nåt år sen hade hon försökt bygga en veranda över den (det är det stenhögen i bakgrunden var till för), men kålen hade flyttat undan byggstenarna och fortsatt växa som vanligt, så Margareta hade blivit tvungen att ändra sina planer.
Hon hade aldrig testat att äta upp den, men när jag och mannen smakade på några råa blad av den överblommade kålen smakade det starkt, friskt och strävt, men lite bittert.
Nu är det bara att försöka förbättra jorden hemma på lotten med tillräckligt mycket grus och kompost för att se om jag kan få den att trivas här uppe.