Gartenverrückt out today!

In order to accommodate the MASSES of garden crazy Germans who are eagerly searching the web for information about the book ”Gartenverrückt” – by ME – this post is in English! If you already know you want to buy it, it’s available HERE.

Today – on this day that we in Sweden call fettisdagen, and what they in Nouvelle Orléans call Mardi Gras – ”Gartenverrückt” is officially released (by Atlantik and Hoffmann und Campe Verlag). It’s a German translation of the Swedish book ”I odödliga odlares sällskap”, and it’s an anthology, of sorts, consisting of 40 portraits of some of the world’s coolest gardeners. The oldest one was born in 1098 and the youngest one in 1984.

I initially wrote the portraits for the magazine Allt om Trädgård, and the gardeners have been chosen in very close association with my editor Anna G. Tufvesson. They’re a kooky, creative and deliciously single-minded bunch, and they inspire me immensely. A surprising thing about writing this book was realizing that a lot of them were superstars in their day, but practically forgotten today.

These superstar gardeners were queer, polyamorous, and anarchist; they were artists, housewives, workers, and poets. Not necessarily all at the same time, but sometimes that too. Each generation likes to think of themselves as the most advanced, openminded and spiritually permitting one. But the people in ”Gartenverrückt” prove that it is not so. And so, they also prove that the garden path towards more freedom doesn’t necessarily lead straight ahead, but is rather circular, or maybe serpentine. It’s a much more interesting shape, anyway.

Well, that’s all for now. If you know German, you could give it a read. If you know someone German, you can give them ”Gartenverrückt” as a gift. It’s already proven itself as a very popular gift, in Swedish at least.

Oh, and just for shits and giggles, here’s a bunch of photos from a recent trip to Venice.

View from the hotel window
Beautiful plants of the sea
Cypress in sunset, I call this one
Byzantine towers and secret gardens
Gothic windows and adult ivy
Isn’t this the craziest variegated ivy you’ve ever seen? My husband, the art director, pointed out that it looks like it’s been made in a bad 80s Indesign filter.
Windowboxes on fleek

Simbassäng + klosterruin = 😍

Läste precis detta i Financial Times, och kände att landskapsarkitekterna Isabel och Julian Bennerman kan vara mitt design-ideal! Det är lite förvirrande, för min smak inom trädgårdsdesign är inte ”god” smak (Edward Scissorhand är mitt ideal när det kommer till formklippning). Och dom här två är favoriter till Prins Charles, och han är väl typ… den med allra mest god smak i England!?

Om jag fattat rätt så var det Isabel och Julian som byggde Prins Charles ”stumpery” (även är känt från Trädgårdstider), och även det är ju en genialisk grej.

Och så detaljen som beskrivs här ovan, när dom byggde en klosterruin av gamla grejer dom hittade i närheten av trädgården som dom höll på att designa, och sen anlade en bassäng mitt i ruinen. Ruinen var så trovärdig att dom blev anmälda när dom var i full färd med att bygga bassängen, eftersom nån trodde att det var två galningar som grävde en bassäng i en riktig antik klosterruin.

Festivalrelaterade trädgårdsutflykter

I somras gav jag tips på trädgårdsutflykter till tidningarna Café och Residence, som passade extra bra om man kuskade runt på festival i Sverige. Nu är ju festivalsäsongen över, men tipsen är fortfarande relevanta, så jag bjussar på dom här också.

Göteborgs botaniska trädgård
Jag gör ofta trädgårdsutflykter när jag är på festival: trädgårdar lindrar flera festivalrelaterade krämpor. Det var så jag hamnade i kålgården på Botan första gången – den här superimponerande trädgården ligger bara en gångbro bort från Way Out West.

Gunillaberg
På väg hem från Muskelrock är Gunillaberg som balsam för själen. Där finns en skog full med liljor, konstiga, organiska skulpturer, gulliga djur och vindlande skogsstigar som leder fram till övergivna lusthus där väggarna består av grumligt glas och möblerna är gjorda av flätade kvistar.

Tage Andersens Gunillaberg!

Ett litet lusthus i Gunillaberg.

Här är en gång på Gunillaberg som är jättelätt att kopiera och blir skitfin – som en hängbro genom trädgården.

Holma skogsträdgård
Jag minns inte längre vilken festival det var som tog oss till Skåne, men jag minns hur det kändes när en gammal hippiedam i stort sett räddade livet på oss genom att ge oss en kopp grönt te och en smörgås på mörkt, sött bröd och riktigt smör och skickade ut oss i Holma skogsträdgård – köksträdgårdarnas svar på filmen Mad Max.

Den hemliga odlaren på besök i Holma skogsträdgård

Capellagården
Om du av nån anledning befinner dig på Öland Roots – för att se Tanya Stephens tänker jag mig – så är en utflykt till Capellagården obligatorisk. Växthusen med tomater och fruktlunden där ankor sköter skadedjursbekämpning är imponerande, men det är den lilla giftträdgården som jag förlorar mig i, full med växter bakom galler, så farliga att man helst inte ens ska ta i dem.

Älskar Capellagården!

Flätade kanter till rabatter – tumme upp.

Blomman för dagen på Capellagården.

Mandragora i giftträdgården på Capellagården.

Potatisbacken i Ammarnäs
Det här är ingen romantisk festivalutflykt, utan ett tips för hardcoreodlaren med grönsaksintresse. Potatisbacken är en moränkulle från istiden som brukas enligt anarkistiska principer: på våren harvas den kollektivt, sen sätter alla sin egen potatis. Så har den brukats och skördats sen 1800-talet, vilket enligt all känd vetenskap borde vara en biologisk omöjlighet.

BONUSTIPS
Kalvkätte i Hultsfred
Söderbrunns koloniområde i Stockholm
Wij trädgårdar i Ockelbo
Mandelmanns – så klart

An Ideal for Living – Capellagården

Jag var å hälsade på på Capellagården för några helger sen, och det fortsätter vara en av de bästa trädgårdarna och växtbutikerna i Sverige.

Här är några höjdpunkter:

2017-06-17 11.13.30 capellagården mandragora

Jag går alltid till giftträdgården först, och alrunan gör mig aldrig besviken. Jag blev extra glad av att få se en av frukterna i år. Den syns här på bilden också: den ligger på marken, under ett av bladen till vänster, och ser ut som såna där frukter som potatisen kan få efter att den gått blom.

2017-06-17 11.14.40 capellagården

Det här var något okänt i giftträdgåden, men jag föll för de plisserade bladen. Kan ha varit nysrot känner jag nu!

2017-06-17 11.15.52 capellagården daggkåpa

Ge mig daggkåpa som fototapet, tack.

2017-06-17 11.20.08 capellagården wisteria blåregn

Den här bilden tog jag specifikt till en vän som precis planterat blåregn. Om man sparar en stjälk av blåregnet och låter den åldras så blir den helt fantastiskt arkitektonisk.

2017-06-17 11.22.04 capellagården växtstöd

Växtstöd är Capellagårdens specialitet. De ser alltid olika ut från år till är, men är alltid skitsnygga. Sånt här vill jag bygga.

2017-06-17 11.22.16 capellagården blomma för dagen

Och en sån här blomma för dagen vill jag ha som klättrar längs stödet.

2017-06-17 11.24.29 capellagården flätad kompost

Och en sån här kompost vill jag kasta ogräset i.

2017-06-17 11.28.51 capellagården växtstöd

Och, allra sist, så MÅSTE jag skaffa mig en pil! Tänk å kunna fläta egna pilgrejer? Utan att behöva betala 100 kronor fånget, eller vad det nu kostar att köpa flätpil.

Problem Solved

Hatt, att det var så enkelt! Det enda man behövde göra för att hitta den var att bildgoogla ”gaucho”. Så här kommer min hatt se ut, vid och lite styv, gärna i strå, men inte alls slokig.

Nu kommer jag kanske att vara tvungen att bli cowboy i Argentina också. Doh!
OK, alldeles strax tillbaka till odlingsfrågor.




Nonsens Schmonsens

Ibland tänker jag att det har betydelse, ibland tänker jag att det är skitsamma, men just nu är jag inne på linjen att hur man klär sig påverkar hur man beter sig. Så om jag anstränger mig för att se ut på ett sätt som gör mig nöjd, kommer jag också att anstränga sig mer för att få det jag gör att matcha hur jag ser ut. Eller kanske är det bara att jag kollat i för många gamla trädgårdsböcker där alla har fin-klänning och hatt när de jobbar i trädgården.
Hur som helst, ett av mina nyårslöften för 2010 är att klä mig bättre i trädgården. Inga fler urtvättade mjukisbyxor och sunkiga tischor. Nu blir det bomullsklänningar och romper suits (ja, jag äger en för vuxna) för hela slanten. Och hatt. Jag måste hitta en hatt.
Som en övning gick jag ut till lotten i helgen klädd enligt en stil som Mannen döpt till ”finska vinterkriget.”

Viktigt meddelande!


Nu är snön här, dags att hala ut talgbollarna.

Jag skulle väldigt gärna vilja ha den här fågelmataren från Eva Solo, men vi får inte ha fågelfrö på vår gård eftersom ”huset” är rädda för råttor (vilket jag tycker att vi borde kunna lösa genom en gårdskatt. Åh fatta vad fint det vore med en gårdskatt som kom och gick som den ville och blev fet och krigisk av att smaska i sig monsterråttorna som bor på kyrkogården mittemot!).

Däckad

Jag lyckas inte hitta den där skolträdgården med alla däcken, men jag hittade en bunt andra däckträdgårdar. Den där översta är från I Promise, en annan skolträdgård som skapades för en blomstershow i Hampton.

Eftersom halvön nästan ser vulkanisk ut, i alla fall på de bilder jag sett, känns det som grönsaker i bildäck skulle kunna ge en post-apokalyptisk känsla. Särskilt om den delen av trädgården är lite undangömd, så att om man svänger runt ett hörn så ligger plötsligen en stor hög däck där, som naturen tagit över.
Inga av de här bilderna passar perfekt, men det är lite inspiration i alla fall.

In Dreams

Innan jag tog ledigt från jobbet hade jag bara två drömmar, som jag drömde om och om och om igen.

Den ena gick ut på att jag vaknade på morgonen och gick till jobbet, och jobbade. Det var en oerhört detaljerad dröm, jag förstod aldrig att det inte var på riktigt och den verkade alltid ta hela natten. Jag brukade vakna precis när jag skulle gå hem från kontoret, gå upp, gå till jobbet och så började allt om igen.
I den andra var jag jagad av något fruktansvärt monster/mördare/vampyrer, jag var helt skräckslagen och kämpade som en galning för att komma undan men mina fötter satt fast i lera/trappan blev en rulltrappa som gick åt fel håll/gömstället trasades sönder och blåste bort i en tornado. (Vi kommer till odling snart, jag lovar)
Efter att jag tog ledigt har båda drömmarna försvunnit, och det känns inte alls jobbigt eller läskigt att sova. Det känns liksom skönt och lite vrickat (det är skumt att vara medvetslös!).
Nu har jag snart kommit halvvägs genom min tjänstledighet, och för några dagar sen började jag tänka på hur det skulle vara att gå tillbaka till jobbet.
Natten efter drömde jag att jag blev oskyldigt anklagad för att fruktansvärt mord, jag blev fälld och fick en lång fängelsedom (jag vet, jag är inte världens mest svåranalyserade människa).
Allt kändes hopplöst, jag hade panik och förstod inte hur det kunde hända.
Men sen kom jag till fängelset, en hemsk betongbyggnad med asfalt ända ut till fängelse-muren, och då jag insåg att jag måste bygga en fängelseträdgård.
Jag sprang ut på den buckliga, spruckna asfalten och började genast leta efter det bästa läget. Jag hittade en fin, vitrappad väg, utan något utskjutande tak. Där var sol nästan hela dan och väggen gav ett perfekt skyddat mikroklimat. Jag började genast hacka upp en ruta i asfalten och luckra jorden där under. När jag kom igenom insåg jag att jorden så klart var helt eländig och fattig. På något sätt lyckades jag övertala bruttorna i köket att jag skulle få starta en kompost: det enda de behövde göra var att slänga allt nedbrytbart i en tunna som jag sen tömde varje kväll. Och jag bröt upp EN TILL bit asfalt, för att maskarna skulle komma åt, och jag byggde min kompost över hålet och jag kände mig matt men på ett härligt, lyckligt sätt, och sen vaknade jag.
Och tog en promenad ut till komposten!

Honey, Honey

Apropå det så har en av mina favoritsmyckesdesigners (som om jag visste mer än en smyckesdesigner, muahahaha) Black Sheep and Prodigal Sons gjort den här fantastiska skulpturen/halsbandet.

Halsbandet är en avgjutning av vaxkaka och levereras på det här sättet, inuti en kupa av sockerglas, nersänkt i takhonung insamlad i urbana kupor i Brooklyn. De hade även en lång, dystoptisk förklaring till smycket, som jag inte riktigt förstod, men som typ gick ut på att du har ett val: konsumera smycket, vilket innebär att du samtidigt krossar dess ursprung (halsbandet går inte att få ut utan att ha sönder kupan), eller låta det vara som det är, vackert, men oanvändbart för köparen.
Jag skulle låta det vara, ställa det i en hylla fylld med massa böcker och benbitar, och säga ”Hej och välkommen till min kunstkammer” varje gång nån kom på besök.
Tyvärr står det i lagen att tjänstlediga inte får köpa one of a kind smyckes-installationer för $2.600.