Fobo ♥ Lotten!

Gissa vem som beskrivs som ”en ung odlingsentusiast med champinjoner i garderoben” i nya numret av Odlaren. MOI!

Dessutom var det en extremt spännande artikel med Roland Rittmans tips på vilka vilda örter man kan samla och äta, som fick mig att längta efter våren så mycket att jag var tvungen att låtsas att det var första snön som kom igår – och att jag kände mig så där glad och lätt och förväntasfull som jag alltid gör av första snön – för att inte bli galen.
Nyheter för mig var:
  • Inte bara bladen på maskrosen går att äta, och inte bara råa. Man kan steka både knoppar och blad i smör. Maskrosen pasar dessutom bra ihop med ängssyra och harsyra.
  • Planen är att vi ska äta upp all vår kirskål till våren. Visst känns det mer spännande att skörda en ört, än att rensa ogräs? Det borde vara bra för motivationen. Roland tipsade om kirskål i bröd, stuvning och soppa.
  • Sommargyllen-blomknoppar kan plockas som broccoli.
  • Jag har aldrig förstått folk som är sura över att de har tusenskönor i gräsmattan. Jag VILL ha tusenskönor i gräsmattan. Och de är ätliga.
  • Precis som röllekan, som man gör gelé på. Gud vad dumt det är att inte äta kött när man älskar gelé så mycket som jag.
  • Oh, och gullvivans blad är ätliga! Vi hittade en liten pinad stackare förra året som jag planterade om. Få se om den klarat sig.
  • Rallarrosens skott kan kokas som sparris. Tomas påpekade att om den är god så är ju norrland som en deli, dom växer precis överrallt däruppe.
  • Jag har varit intresserad av att ta in en ormbunke på lotten, och strutbräken är tydligen ätlig. Måste bara kolla hur aggro den är.
Med Vänliga Hälsningar
Er Odlingsentusiast, som ung på nytt

Heaven’s Garden II

Justja, jag glömde en grej: jag diggade komposten dom byggde i förra avsnittet asmycket också. Fyra hörnstolpar bankades fast först, sen ”timrades” sidorna av spjälkad sly, omlott, så att det blev glipor mellan varje pinne. De knöt fast pinnarna i hörnstolparna med snöre, som jag tror kommer att ruttna bort, men det är ju lätt löst med plastrep eller fiskelina.
Sen var det klart!

Crazy Days


Idag kom ett TILL bulligt paket med posten, med ÄNNU mer frö i!

Under en period, när jag jobbade väldigt mycket, handlade jag mycket saker på internet. Så passa mycket att jag brukade glömma vad jag beställt. Nån gång i veckan låg det alltid ett paket och väntade på mig innanför dörren när jag kom hem på kvällen, och så fick jag bli uppspelt och förväntasfull och undra vad det var för fin present jag köpt åt mig, och sen öppna den och bli glad över boken/skivan/filmen. Det var också praktiskt för att jag slapp bli frustrerad över långa leveranstider, på det här sättet dök det alltid upp nån grej (även om det kanske inte var det jag beställt senast) inom några dar efter att jag gjort en beställning.
Hur som helst, jag känner igen det här, med nya bulliga paket varje vecka, fast nu är det frön istället för skivor, och dom är gratis.
Dagens paket kom från Royal Horticultural Society’s årliga fröuppsamling i Wisely Garden, och innehåller spännande saker jag aldrig hört talas om – jag beställde ett set med utvalda fröer, och markerade både första- och andra- och tredjehandsval, så jag är inte säker på vilket set jag faktiskt fått, men jag tror det är antingen Hardy Perennials eller Seeds For Children. Det verkar inte vara Shrubs and Trees. Oh well, det visar sig när de kommer i jorden.
Den jag är mest nyfiken på är Aconitum lycoctonum subsp. moldavicum (visst låter det som rövarspråk?) med den enda kommentaren ”May be harmful.”
(Inser nu att det alltså inte är Seeds for Children jag fått)

Maskrosbarn

OK, jag kommer bara att säga det rakt ut.

Jag vill ha maskrosor.
Eller jag menar, jag har redan maskrosor, i hela gräsmattan, till mannens förtret. Men nu vill jag ha rosa, franska delikatess-maskrosor. Den verkar heta taraxacum, och något mer, kanske pseudoroseum, kanske non-officinalis, jag är inte säker, men dom finns bland annat att köpa HÄR.
Samtidigt vill man ju inte bli ihågkommen som den där munken som förde in kirskål i Sverige för att han tyckte att det var en spännande grönsak.
Och hur odlar man egentligen maskrosor utan att bli utkastad från området? I kruka så klart, men mer då? I en bur, så inga djur kan dra iväg med växtdelar? I en tygklädd bur, så att fröna inte flyger iväg?
Hmm, undrar om det kanske mer är utmaningen som jag lockas av….

Let It Frö

Finns det någon fröbytar-sajt i Sverige? Alltså inte Sesam, utan nåt ställe där man kan byta helt vanligt fulfrö (köpefrö alltså) som blivit över? Har hittat en amerikansk sajt, men det känns dumt att byta till sig en massa känsliga Kalifornien-drivna fröer.

Jag vill bli av med bland annat broccoli (jag ger upp), grönkål (jag satsar på svartkål) och kardon (man behöver ju typ bara ett frö per år), men vill ha bland annat fänkål och koriander.
Undrar om det kanske är jag som borde sätta ihop en fröbytarsajt...

Sesame Street

Idag kom äntligen mitt medlems-kit i föreningen Sesam! Jag tror jag är kär. Dom är typ dom största trainspotters jag nånsin varit med om.

Sesam är alltså en förening för folk som samlar på frö. Jag räknas som novis, vilket betyder att bara får iaktta andra som samlar frö, samt köpa vad de samlar ihop. Det är bara ålderännen som faktiskt får samla frö åt övriga medlemmar.

Alla har olika medlemsnummer och när man pratar om sig själv eller andra så använder man alltid både namn och nummer. Det är lite statusmarkering tror jag. Ju lägre nummer ju coolare person. Jag är M1743.
Tidningen Sesamnytt är fantastisk också. I numret jag precis fick finns en artikel om bönor där skribenten berättar om medlem M1 (respect!) och skriver nåt i stil med, ”Och alla vet ju hur mycket M1 älskar bönor.” Åååh! Jag tror inte att nån jag känner visste det sen tidigare, men jag ska se till att sprida ordet, för jag vill inte att nån i Sesam ska behöva fara med osanning!

Nu är det väl ändå SKÄRPNING på gång?!

Jag har dåliga nyheter och jag har bra nyheter, och sen har jag några dåliga nyheter till.

De dåliga nyheterna är att det var människor som dödade typ 60% av alla bin i hela världen (hej o-överraskning!).
De goda nyheterna är att nu vet vi vem det var, och eftersom det var vi kan vi sluta och så kommer inte jorden gå under.
De dåliga nyheterna är att ingen verkar vara vilja det. Sluta döda bin alltså.
Det är hyfsat säkert att det är ett skadedjurs-medel som innehåller neonikotinoider som orsakat bi-döden. Medlet, Imidacloprid, säljs under namn som Admire, Winner och Confidor (det här är inte namn på GI Joe-dockor, det här är ett kemiskt bekämpningsmedel som ägare av enorma majsfält konsumerar). Tillverkaren medger att, jovisst, rent teoretiskt borde det kunna döda bin, men inte kan väl bina vara så dumma att de pillar i sig tillräckligt mycket för att dö av det?
Så, vi har en undersökning som säger att det är Admire/Winner/Confidor som dödar bin, vi har en tillverkar som håller med, men vi har inget förbud, eftersom de flesta länder (förutom tyskland och italien, där bi-sammhällena återhämtat sig) väntar på forskning kring exakt HUR medlet dödar bin. Hur!?
Ok, vi säger så här: du har magknip och går till doktorn. Doktorn säger åt dig att det kan vara en livsmedelsallergi och ber dig systematiskt utesluta olika saker för att hitta problemet. Säg att du testar att utesluta mjölk, och magknipen försvinner. Då är du nöjd, eller hur? Magknipen är borta, du är botad. Var det faktiskt mjölken du var allergisk emot, eller var det draget i kyldisken som gjorde att det knöt sig i magen eller kanske det snygga mjölkbudet (vi låtsas att det är förr i tiden, for the sake of the argument)? Känns det verkligen som att det spelar roll?
Nä, jag trodde inte det.
Nu förbjuder vi det här. Jag är lite bakfull och har en massa andra grejer att fixa. Sveriges regering, du tar den här, eller hur?
Tack.
På återseende (om ni spelar era kort rätt).

Levande döda

Hej upphovsrätten, det här är ett jättefint
omslag till jättefina tidningen The Garden,
RHS’s medlemstidning


Levande död ved är nåt som massa olika folk i trädgården gillar, alla från mikrosarna till större typer, som insekter och kryp, älskart. I en vedhög får dessutom ödlor och grodor plats. Och i en vedhög med riktigt stora glapp i den nedersta raden, och lite löv och annat prassel som tätning, skulle kanske, kanske en igelkott kunna trivas.

Under vintern tänkte jag försöka få tummen ur och bygga en rejäl, tresidig kompost av plankor, och kom på nu precis att en av de tre sidorna borde vara en vedtrave. Gud vad mysigt det kommer bli för allt som kryper och krälar. När jag fantiserar om det i mitt huvud, kommer det att leda till en situation som ser ut ungefär som den där grod-scenen i magnolia, fast att alla amfibier lever och trivs och bjuder mig på godis för de är så tacksamma.

Vad är det för fel på folk?

Så, här kommer ilskan som jag utlovade.

Jag letar odlings-bloggar. Desperat.

Varför, varför, varför är majoriteten av alla bloggar som har något med trädgård att göra skrivna av nyligen frånskilda kvinnor (förlåt, ”tjejer”) som bara bloggar om hur man gör en ängel/ett hjärta/en glitterstjärna av halm/mossa/mangos? De är så deppiga att JAG vill ta livet av mig. Allt är så pyntigt och puttenuttigt och shabby chic, och ”Han förstod sig aldrig på mina intressen men nu är det dags för MIG att BLOMMA!” att jag inte står ut. Alla foton ser ut att vara hämtade ur en reklamkampanj i tidningen ”Nyrika hemman för fattigt folk” och varenda kommentar börjar med ”Gumman!” och slutar med ”Puzz!” fast att man vet att det är 40-plusare som skrivit. Alla känns typ en månad från att överge pysslet för en flygbiljett till ett mans-rikt resort i västafrika. *hurv*
Granted, inte vad jag är intresserad av.
Vart finns bloggarna som handlar om att bruka jorden, om upptäckter och utveckling och gamla arter och helt nya arter och känslor som har med något annat än katt-porträtt gjorda av rönnbär att göra? Jag döör dom är så deppiga. Jag kan inte vara den enda utan krossad självkänsla som bloggar om trädgård. Eller?
Alla tips mottages mycket tacksamt.