Solros-fail

Plockade hem en överblommad solros för några veckor sen, för att skörda fröerna. Och den såg helt fantastisk ut (så sjukt att det är en blomma full med solrosfrön som ser ut prick som dom man köper på butiken?!), MEN när jag pillade upp fröerna var dom tomma inuti! Buuu.

Annonser

Rabarber-drift på hög nivå

Vårens allra första: blekt strandkål, rabarber, gräslök och maskrosor.

Jag älskar ju att hålla på och mickla med rabarber: bleka den till glasrabarber, driva den med hjälp av svarta tunnor och obrunnet gödsel, så den från frö (rekommenderas – det är skitkul att så rabarber).
Och nu precis läste jag om det här tricket i Simon Irvines bok ”I kökslandet” (om du är otålig, scrolla längst ner, där kommer tricket):

Man kan gräva upp rabarberplantor på hösten, ta in dom och väcka dom till liv och på det sättet ha färsk rabarber långt innan alla andra. Det här visste vi ju redan, men Simons trick handlar om tajming.

Vi har ju ett nordatlantiskt klimat, med tydliga säsonger. Våra växter älskar säsongerna. De vill gro på våren, blomma och bära frukt på sommaren, vissna och somna in på hösten. Till skillnad från, säg, Kongo, där det är ständig sommar, avbruten av regnperioder. När jag var där stirrade jag glosögt på träd under ständig tillväxt: en gren med unga, nya skott, en gren full med blommor och en gren full med frukt, samtidigt. Det här kan låta som ett paradis, men så här vill INTE våra nordiska växter ha det. Även om vintern inte kom skulle de vissna ner och dö. Men utan vinter, ingen vår och ingen anledning att vakna till liv igen.

Så, här kommer tricket: för att det ska funka att ta in och driva rabarbern, måste man låta den TRO att det har varit vinter. Och eftersom människan inte lärt sig läsa växters tankar, trots att växter verkar ha kunnat läsa människors tankar hur länge som helst, så måste vi vara mer matematiska. Vi måste räkna kylpoäng. Så här gör man det:
* En fullgod vinter har ett samlat värde av 300 till 500 kylpoäng.
* Efter den 1 oktober kan man börja samla poäng, och allt under +10 grader räknas.
* Kolla utomhustemperaturen en gång om dagen, vid niotiden på morgonen.
* +2 grader räknas som 8 kylpoäng, skriver Simon. Han nämner inte något om övriga grader så jag gissar att +3 räknas som 7 poäng, +4 som 6, +5 som 5, och så vidare.
* Sen är det bara att plussa ihop tills man kommer över 300, eller närmare 500, beroende på vilket som händer först, men INNAN tjälen sätter sig och rabarbern fryser fast i marken.
* Sen gräver man upp rabarber, planterar den i en kruka inomhus i ett mörkt rum, vattnar och väntar på sina första bleka stjälkar glasrabarber.
* Har man riktigt många plantor kan man sprida ut skörden: börja med att ställa de flesta krukorna mörkt och svalt. Flytta in dem i värmen en åt gången: allt eftersom en planta blir färdigskördad kan nya krukor plockas in i värmen, ända tills utomhusrabarbern vaknar till liv, och säsongen börjar om på nytt.

Picklad baby-pattypansquash

Picklad baby-pattypansquash beskrevs nånstans på internet som ”den mest specifika picklade grejen nånsin”. Alltså inte bara picklad squash, inte bara picklad squash av sorten pattypan, utan bara de allra minsta baby-exemplaren av den sortens squash.

Under sommaren som gick var ju squashen så enormt tjurig. Länge, länge blommade den bara med fruktlösa handblommor. Men precis under höstens sista suck började det komma små frukter.

Så för att inte förlora skörden till frosten så plockade jag dom allihopa, oavsett hur små dom var.

Sen gjorde jag picklad baby-pattypansquash. Passar till det mesta, även bara på egen hand, i en snygg skål med tandpetare, att pilla i sig innan middan!

Det här receptet innehåller det amerikanska måttet cup, som är tyyyyp 2,4 dl. Jag har kommit fram till att det är mycket jobbigare att räkna om alla jämrans amerikanska recept, jämfört med att bara köpa ett koppmått, så det har jag gjort. Rekommenderas.

1 1/2 kopp vitvinsvinäger
1 1/2 kopp vatten
1/3 kopp skivad schalottenlök
1 msk salt
1 msk socker
1 msk svartpepparkorn
1 tsk vitpepparkorn
1 tsk korianderfrön
1 tsk senapsfrö
1/2 tsk rödpepparflingor
3 vitlöksklyftor, krossade
1 lagerblad
2 1/2 koppar baby-pattypansquash, hela, kluvna eller kvartade, beroende på hur stora dom är (alla bitar ska vara ungefär lika stora som den allra minsta squashen)
4 dragonkvistar
4 vårlökar, enbart gröna biten, halverade på längden
1 citronklyfta

Häv alla ingredienser från vitvinsvinäger till och med lagerblad i en gryta och koka upp. Det är viktigt att pepparkornen och koriandern är hela, eller eventuellt krossade en gång, men inte malda, då blir lagen grumlig. Sjud och rör tills sockret löst sig.
Ös ner hälften av squashen i en stor glasburk, placera dragon, lök och citron ovanpå squashen, toppa upp med resten av squashen och fyll sen burken med den heta lagen. Skruva på ett tätslutande lock. Förvara i kylen i två dagar innan du smakar. Håller sig länge. Det är en pickle för tusan. Ät upp den bara.

Va tuggaju på?

Så, morötter!? Hur känner vi?

Oxheart från Baker Creek Seeds

Jag har alltid varit lite skeptisk – morötter är ytterligare en sån där grej som man skördar som mest av när dom kostar en krona kilot på affären. Men så är det ju med potatis också, och jag EHlskar potatis.

Men precis som vi pratade om i ”Bellas grönsaksland” så är det ju de glamorösa rötternas år i år. Året när man odlar extra fina rötter, eller göra extra fina grejer med enkla rötter. Det är glamorötternas år.

Och just nu precis snubblade jag över lite odlingstips för morötter:

* Så de första morötterna tre veckor innan sista frosten. Fortsätt så varannan vecka, då kan du skörda morötter hela sommaren.
* I tung lerjord (som jag har) passar korta runda morötter bäst. Då är inte risken lika stor att de blir krokiga eller delar upp sig. Två passande sorter är ”Parisienne” och ”Oxheart” (den senare är typ morötternas svar på bifftomaten).
* Inte helt förvånande är jag också intresserad av sorterna ”Deep Purple” och ”Purple Haze”.
* Samplantera morötter med rädisor. Rädisorna svullnar medan morötterna är små, man får en liten skörd rädisor innan de första morötterna mognat och när morötterna börjar ta större plats har man redan ryckt bort rädisorna.
* Att så morötter i sand ska vara extra bra. Om man har mycket sand kan man helt enkelt bara toppa en pallkrage med sand, så morötterna där, hålla sådden fuktig och sen när de kommit igång täcka marken med färsk gräsklipp och gödselvattna ihärdigt. Rötterna blir stora och raka och morötternas skadedjur överlever inte i sanden.

Och så två lite mer avancerade tips, som känns rätt äventyrliga (vilket så klart gör att jag blir extra sugen på att testa):
* Morotsfrö älskar fukt. Alltså kan man lägg en bräda på de nysådda fröna, för att de inte ska torka ut. Men det gäller att vara uppmärksam – så fort de börjar gro måste brädan bort.
* Så sista omgången morötter 4 veckor innan frost, skydda så gott det går under vintern och skörda sen till våren. Dessa rötter ska bli extra söta, eftersom kylan får roten att krisa och använda sina sockerreserver för att hålla värmen.

Grönsakslandet och torkade bär

Justja, det har ju kommit ett par nya avsnitt av podden Grönsakslandet!

Här är ett där vi pratar skörd och jag rantar om varför motordrivna lövblåsar är min sämsta grej:
http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/603845?programid=4756
Jag pratar lite om hur svårt det är att torka svarta vinbär också (de blir hårda som enbär). Och så kom det liksom ett jättebra svar på det! Från Åsa Jonsson på Grönsakslandets Facebook. Tack Åsa! Tack internet!
I senaste Åter-tidningen beskrivs torkning av olika bär, frukt och grönsaker. Precis som Elin sa måste det till socker för att svarta vinbär (och övriga bär) ska bli goda. Bären (eller tärnade morötter!) läggs i mättad sockerlag i två dygn, och torkas därefter som vanligt.

Och här är ett till som jag inte hunnit lyssna på än (jag och Bella brukar prata vilt i två timmar, sen gör producent Estrid Bengtsdotter nån form av trolleritrick och ut på andra sidan kommer en podd som faktiskt handlar om något), men som med stor sannolikhet är jättebra det med:
http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/606907?programid=4756

OBS cool växt upphittad: Död Mans Finger

Den kallas också Narrbuske, blir 2-3 meter hög och är härdig zon 1-3. Sår du frö måste de stratifieras eller sås på hösten och den trivs i skugga.
Det är de avlånga, blåmärkesfärgade frukterna som gjort att folk börjat kalla den för Död Mans Finger. De ska smaka milt av honungsmelon. Mmmmm….
PS. HÄR är en lista på Död mans finger och 99 andra mysko frukter och grönsaker som folk på Kew Gardens tycker du ska testa.

Död mans finger samt levande kvinnas händer

Vi har bestämt oss…

Vi ska skaffa ett litet äppelträd! Till våren, vilket kanske är den sämsta tiden att skaffa äppelträd, men skitsamma.

Just nu kämpar jag emot viljan att skaffa ett paradisäpple. Jag har en enormt soft spot för paradisäpplen, trots att det enda man kan göra med dem är typ gelé, och det enda man kan göra med gelé är att servera den till kadaver. Men liksom kolla in ”Harry Baker” på bilden: blir som mest tre meter högt, har mycket mörka blad och djupt rosa blommor som The Garden beskriver som ”exceptionally large and flamboyant”. Och så ganska stora äpplen med mörkrött kött, som ger en lila gelé.

Men jag går också tillbaka till det HÄR gamla inlägget, om äpplet Redlove era som har rött fruktkött, och de bra tipsen jag fick i kommentarerna:

David skriver att Leif Blomqvist berättar om äpplet “Veiniöum”, i boken “Våra fruktsorter”, som också har rött fruktkött. Sorten är estnisk och äpplet är främst bra till till saft, mos och vin. Pa64 fyller i med att Leif brukar finnas på mässan Nordiska trädgårdar, och tar in de träd man är sugen på.

Anne tipsar även om ett äpple som hon tror är Fagerö, som är fantastiskt gott att äta, har lätt rodnande fruktkött som färskt äpple och helt rosigt efter några månaders lagring.

Men borde man inte kunna ympa in lite paradisäpple på ett riktigt äppelträd? Malus som malus liksom.

Nu är enda problemet att trädet måste vara bisarrt jävla litet för att vi ska kunna knöka in det på lotten…

Fläta, fläta vitlök

Alright, nu är HÖGST hälften av all vitlök flätad och som vanligt har jag stått och svurit över min egen högfärd. Det går ju så klart precis lika bra att bara hänga upp vitlöken i en knippa i hörnet. Men den blir ju så snyyyygg när man flätar den.
Så här gjorde jag:
* Torkade lökarna några dagar hängande på ett armeringsjärn utomhus (vissa säger att man ska undvika solen, för att lökarna riskerar att bli kokta, andra rekommenderar sol för snabb torkning. Jag körde i solen, eftersom den syntes för en gångs skull).
* Plockade hem och fick bort det yttersta, smutsiga skalet genom att gnugga lökarna mellan händerna (köket har ännu inte hämtat sig från detta).
* Trimmade rötterna till någon centimeter med en sax, och borstade bort den sista smutsen med en torr rotborste.
* Sen följde jag en modifierad version på den HÄR beskrivning, som faktiskt inte alls är så komplicerad, om man börjar på punkten ”Braiding” (skit i allt det där med handduken och nagelfilen) och sen inte tänker så mycket, utan liksom bara gör som det står.

Snail trail

Jag läste precis att sniglar är aktiva från +5° och uppåt, och, precis som alla som trampat barfota på en i mörkret vet, framför allt på natten.
Det betyder att de borde ligga och sussa just nu, eftersom nätterna är kalla, men nej då, är man snigel så kommer man runt såna saker, och igår när jag var på lotten för att hämta några sista pak choi-blad såg de ut som dalmatiner. Helt prickiga. Av ashungriga minisniglar.
De goda nyheterna är att det här är en helt grym tid att bekämpa sniglar. Precis som på våren, innan grönsakerna kommit upp. Sprider man snigelpellets nu finns det ju inga distraherande grönsaker (förutom min stackars pak choi som numera ser knypplad ut), och snigeln går rakt på pelletsen.

Blev också glad när jag läste i Odlaren (jag går igenom förra vinterns alla nummer just nu) att en gammal SLU-forskare bekräftat att täckodling med gräs förvirrar kålflugor. Exakt samma sak som jag märkte när jag när jag la gräsklipp runt pak choien i somras.

Månadens, nej, årets roligaste!


I helgen var vi på lotten för att fylla den här lilla hundhagen med förr-förra årets fina kompost. De lite grövre, oförmultnade bitarna längst ner så det blir luftigt och genomsläppligt och så den smuliga matjorden högst upp. Vi började gräva i komposten och först var det så här, ”Oj här ligger det en mandelpotatis, den måste nån annan kastat hit, vad dråpligt.” Sen var det så här, ”Oh my god, hela komposten är smockfull med mandelpotatis!” Varför mandelpotatis? Vem vet! Kanske hade vi en kräftskiva för två år sen med mandelpotatis och kastade några gröna på komposten. Men helt klart är att de stormtrivts.
Det betyder så klart att det är för låg temperatur i min kompost, men jag bryr mig faktiskt inte. Jag fick fem kilo mandelpotatis utan någon som helst ansträngning! Mysteriet är så klart att vi inte sett någon blast alls, men whatever.
Det är inte den allra godaste potatis man någonsin ätit. Det kan ju bero på att några av dem redan börjat gro, men även på att vi faktiskt inte har någon aning om vad det är för sort. Men det har även fått mig att komma ihåg vad härligt det är med riktigt rustik potatis, sån man måste skala. All potatis nu för tiden är så färsk och skallös.
Det här betyder ju DESSUTOM att potatis alltså går jättebra att höstså! Så det har vi gjort nu. Några av de nyfunna potatisarna kastade vi i den nya komposten, och några planterade vi ordentligt i ett land.
Woho!