Plum nuts

Just nu läser jag om Christopher Lloyds fantastiska ”Gardener Cook” (jag upptäckte honom när jag skrev ett Mästarmöte i ”Allt om Trädgård”) och han är så KUL. En halv sida går åt till citat om hur värdelöst Victoriaplommonet är, folk som säger ”Stackars Victoria. Hon passar utmärkt i frysen, eller till den där alldeles speciella måltiden på skolan, sjukhuset eller fängelset”. Christopher avslutar med att skriva ”Jag odlar Victoria vilket fall”.

MEN han rekommenderar även Czar, Opal och Early Rivers, så dom är jag i jättenyfiken på nu.

PS. Här är jag framför mitt Victoriaplommon, i somras.

Foto: Ulrika Flodin-Furås/gatsmart.eu

Foto: Ulrika Flodin-Furås/gatsmart.eu

Annons

Redlove revisited

Rosa äppelmos gjort med hjälp av Ingrid Marie-skal.

Rosa äppelmos gjort med hjälp av ”Ingrid Marie”-skal.

Minns ni det här uråldriga inlägget, där jag fått pippi på ett äppelträd med rödköttiga frukter som heter ”Redlove Era”? Jag fick aldrig tag på trädet, men däremot lyckades jag uppfinna mitt eget knallrosa äppelmos (HÄR).

Inlägget om ”Redlove Era” är ett av mina mest kommenterade nånsin, och jag sammanfattar alla tips i DET HÄR inlägget.

Och nu, i nummer 3 2016 av tidningen Hemträdgården, kastar sig Åke Truedsson in i diskussionen, genom att tipsa om ett gäng rödköttiga äpplen.

  • ”Redlove Era” och släktingen ”Redlove Circle” finns numera att köpa på Gunnebo trädgård i Skivarp. Wiiii!
  • Den tyska sorten ”Vitalister” säljs just i Tyskland och smakar, enligt Åke, ”ok”.
  • Det estniska äpplet ”Veiniöun” säljs på Blomkvists plantskola. Det här äpplet har jag blivit tipsad tidigare också, så det verkar vara en favorit. Åke lägger till att Blomkvists plantskola levererar med bussgods till hela Sverige.
  • Pelaräpplet ”Maypole” funkar endast till mos och jos, inget annat.
  • Baumaux – den franska frö- och växtjätten – säljer rödköttiga sorter. Jag kommer hälsa på Baumaux i vinter, men jag vet av erfarenhet att det är inte är jättelätt att handla ovanliga växter på franska…
  • Sammantaget känner jag dock att det nu, med torp och allt, är MYCKET nära att jag äger ett rödköttigt äpple.

”Att odla vid huset”

Uhm, det här är inte min stoltaste stund i livet, men det här ovan är namnet på en lista jag påbörjade för några månader sen, när jag var mitt i ett fruktansvärt Airbnb-debacle och på gränsen till hemlös.
Jag började fantisera om ett litet hus som var bara mitt, fastän att jag egentligen redan har en massa platser att bo på. So shoot me.
(Jag känner inte lika stort behov av den här listan nu, när jag har nånstans att bo igen, men jag fortsätter ändå fylla på den).

Yellow rattle (rhinantus minor) – det är nån sorts parasit som gör att gräs hämmas. Alltså sår man den, ängsskallra tror jag den heter på svenska, allra först på den plats där det tidigare vuxit gräsmatta, men där man nu vill anlägga en blomsteräng (gräs är ju så dominant, det mobbar ut alla känsliga blommor om man låter det hållas).

Äng/vall – i den kommer jag att klippa breda, ringlande gräsgångar, så man kan gå barfota över ängen utan att stressa över orm etc. Och sen slå med lie på hösten.

Katsura (cercidiphyllum japonicum), sorten ”Heronswood Globe”- i vanliga fall skulle jag ALDRIG bry mig om ett prydnadsträd, men det är ju hela poängen med att ha ett litet hus: att man kan odla en sak utan att behöva välja bort en annan. Det här är ett sånt där träd som trädgårdsdesigners alltid swoonar över. Men jag är så klart bara intresserad av att det luktar bränt socker när löven faller på hösten.

Äkta kvitten – inte den lilla prydnadsbusken, utan den som blir ett riktigt träd. Ska vara härdigt till kanske zon 2, så det kommer krävas lite pyssel. Men vilken sort ska man välja?!

Valnöt – åh TÄNK att ha ett stort valnötsträd! De blir typ – jag skriver ur minnet här – 8 meter höga eller nåt.

Nypon – sverige är typ det enda landet i världen som äter nypon som något annat än en hälsokosttillskott. Ändå odlar vi typ inga nypon kommersiellt. Skumt/dumt. Här skulle jag även vilja ha lite svarta nypon eftersom svart = snyggt.

Mirabeller – i Paris kan man köpa små mirabell-tartes på nästan alla bagerier. Så coolt med annan stenfrukt än bara plommon och körsbär.

Endive – och andra vilda sallater. Ett helt land fyllt med beska och bittra blad!

Daikon – Du vet den där stora, japanska rädisan. Jag skulle så dem på samma sätt som min idol Masanobu Fukuoka: utspridda på måfå i fruktlunden, där de luckrar jorden och lever sitt eget liv. Även daikon-varianten watermelon radish, men det är en helt annan historia.

Paradisäpplen + blomsterlökar – på samma sätt som Tasha Tudor. Hon hade blommande äppelträden omgivna av en matta av blomsterlök.

Libbsticka – både till buljong och för de medicinska fröernas skull.

Trollhassel/ormhassel – jag vill ha både den som får såna där roliga gula tussar på våren och den som har trassliga, snurrade grenar. Fy fan va jag ska göra trollhasselextrakt sen alltså…

En äppelskog – ända sen jag hörde talas om att det finns vilda äppelskogar i Kazakstan kan jag inte sluta tänka på att anlägga en egen.

Flockarun – det här är en växt som håller på att försvinna från Öland, där mannen kommer ifrån, och jag gillar att odla i all fall några grejer som har att göra med där man kommer ifrån (för mig är det lin). Om man dessutom odlar hotade växter, hjälper man mångfalden på vägen.

Trädvård – på djupet

Att bekämpa ogräs genom att täcka över en markplätt med presenning har alltid låtit så oerhört lockande tycker jag. Men om man bara har tre stycken grönsaksland och varje vår är en kamp mellan hur mycket gräsmatta man behöver behålla (för att det faktiskt ska finnas någonstans att stå på lotten också), kontra att man ÅTERIGEN dragit upp tio stycken pumpaplantor som inte får plats NÅGONSTANS, då kan täckning kännas som lite av en lyx.
I höstas insåg vi ändå att plätten under plommonträdet både är omöjlig att odla upp (trädet skuggar/suger i sig all näring/dricker upp allt vatten) OCH omöjlig att rensa från ogräs (vad är dealen med att kirskål snurrar sig runt andra växters rötter? Hur kan den veta att det inte går att rensa bort den då?). Alas, svarta plastsäckar to the fore!
Och nu, inte ens en hel odlingssäsong senare, börjar det faktiskt se riktigt fint ut under säckarna. Fullt med sniglar? Ja… Ogräs? Nej!
Och då kommer nästa fråga: vad stoppar man dit istället? För att ogräset inte ska komma tillbaka med samma styrka en gång till. Och nu kom svaret, från Hanna på koloniområdet som tipsade om den HÄR härliga sajten.
Folket bakom Juniper tipsar om att man kan gröngödsla sina träd = gödsling och snyggt på samma gång. Här är deras rekommendation:

Vår blandning:
Honungsfacelia 30% (blåviolett)
Blodklöver 10% (djupröd)
Bovete 60% (rosa)
Liknande denna kan köpas i trädgårdshandeln färdigblandad.

Plantera så här:
Tag bort marksvålen (gräsmatta, äng ed) och räfsa upp jorden ca 5 cm djupt från stam till dropplinje eller i en 1-1,5 meter bred ring runt dropplinjen.

Så i början på maj till mitten av juni eller slutet av juli till mitten av september direkt i jorden.

Mylla ned fröerna på ½-1 cm djup. Vattna rikligt, ev också innan du sår så att fröerna inte hamnar alltför djupt ned i jorden.

Slå eller klipp med (lätt) gräsklippare på sensommar/höst innan växterna vissnat. Kratta ned växtmaterialet i jorden.

Exakt så tänker jag göra till våren.

Chicka chicka, waah waah, chicka chicka


Idag har jag en fråga och ett svar.

Vi börjar med frågan.
Eftersom jag bara varit trädgårdsintresserad ett år har jag inte sett så mycket trädgårds-TV. Nu när jag börjat göra det undrar jag bara: varför är det sån här musik i alla program? Jag såg nåt som hette typ Gröna Hus, ett program om ekologisk arkitektur och trädgårds-design, samt Tinas Trädgård helt nyligen. Båda två, till 90% fyllda av sånt här.

Och nu, över till svaret!
Det stavas M*A*N*U*S. Vet du hur man skapar ett manus? R*E*S*E*A*R*C*H. Man tar reda på saker. Saker som folk inte vet. Sen berättar man det på ett intressant och dramaturgiskt tilltalande sätt.
Kanske är trädgårdsarbete så avstressande att alla som producerar trädgårds-tv bara glider in på kontoret vid elvasnåret, går direkt på elevenses, uppdaterar facebook-status och pinnar hemåt vid tre. Då är det klart att det inte blir några manus skrivna och man är tvungen att fylla ut programmen med royalty-fria syntslingor.
Jag kan också göra det! Kolla det här manuset som jag precis skrev till ett inslag om den här roliga rosenkvittenbusken som vi hittade helt hunsat inträngd i skuggan under vårt vildvuxna viktoria-plommon:

Påa: Nu ska vi prata lite om Rosenkvitten.
Mysig programledare: ”Titta, här har vi en fantastisk liten rosenkvittenbuske. Den har fantastiska röda blommor, gröna blad och [testar en tagg], aj! Lite taggar också! Den doftar fant… [böjer sig fram]… den doftar faktiskt inte så jättemycket. Men den har fantastiska röda blommor. Dom skulle du till exempel kunna… stoppa i en vas. Eller om du klipper den lite kortare, i en äggkopp kanske. Det skulle kunna vara sött. I höst kommer den bära frukt. Då kan man göra till exempel marmelad. Ja, nu ska jag bara sitta här och njuta av de här fantastiska röda blommorna.”
Cue musik.
Kameraåkning mot busken.
360°-kameraåkning runt busken.
Inzoomning på en insekt på busken.
Inzoomning på en blomma.
Fade out.