Rum Plum Yum Jam

Jag tror aldrig jag lagt upp den här plommonsylten tidigare, men den är toppen. Den smakar så där som man brukar beskriva som ”vuxet”.

Receptet kommer från Herbariet, och nu när jag bläddrade runt i den tyckte jag (återigen) att den var så himla fin, så jag inkluderade sidorna med foton av Lina Scheynius och Valdemar Asp här under.

RUM PLUM JAM

  • 1 kg plommon, grovhackade
  • 2 msk citronjuice
  • 1 dl vatten
  • 7 dl strösocker
  • äkta vanilj, av den sort du föredrar (dock ej vanillinsocker eller liknande)
  • 1 dl rom (sorten är inte så jätteviktig, men är du finsmakare väljer du så klart en god variant)
  1. Koka upp allt utom rom i en stor kastrull.
  2.  Sjud tills sylten tjocknar lite, ungefär 30 minuter.
  3.  Rör ner rom.
  4.  Sleva upp på rena burkar och förvara mörkt och svalt.
  5.  Ät på rostat bröd med färskost, eller på kvällen till efterrättsosten.

Victoriaplommon.

Foto av Lina Scheynius

Kirlianfoto på plommon av Valdemar Asp.

Plum nuts

Just nu läser jag om Christopher Lloyds fantastiska ”Gardener Cook” (jag upptäckte honom när jag skrev ett Mästarmöte i ”Allt om Trädgård”) och han är så KUL. En halv sida går åt till citat om hur värdelöst Victoriaplommonet är, folk som säger ”Stackars Victoria. Hon passar utmärkt i frysen, eller till den där alldeles speciella måltiden på skolan, sjukhuset eller fängelset”. Christopher avslutar med att skriva ”Jag odlar Victoria vilket fall”.

MEN han rekommenderar även Czar, Opal och Early Rivers, så dom är jag i jättenyfiken på nu.

PS. Här är jag framför mitt Victoriaplommon, i somras.

Foto: Ulrika Flodin-Furås/gatsmart.eu

Foto: Ulrika Flodin-Furås/gatsmart.eu

Redlove revisited

Rosa äppelmos gjort med hjälp av Ingrid Marie-skal.

Rosa äppelmos gjort med hjälp av ”Ingrid Marie”-skal.

Minns ni det här uråldriga inlägget, där jag fått pippi på ett äppelträd med rödköttiga frukter som heter ”Redlove Era”? Jag fick aldrig tag på trädet, men däremot lyckades jag uppfinna mitt eget knallrosa äppelmos (HÄR).

Inlägget om ”Redlove Era” är ett av mina mest kommenterade nånsin, och jag sammanfattar alla tips i DET HÄR inlägget.

Och nu, i nummer 3 2016 av tidningen Hemträdgården, kastar sig Åke Truedsson in i diskussionen, genom att tipsa om ett gäng rödköttiga äpplen.

  • ”Redlove Era” och släktingen ”Redlove Circle” finns numera att köpa på Gunnebo trädgård i Skivarp. Wiiii!
  • Den tyska sorten ”Vitalister” säljs just i Tyskland och smakar, enligt Åke, ”ok”.
  • Det estniska äpplet ”Veiniöun” säljs på Blomkvists plantskola. Det här äpplet har jag blivit tipsad tidigare också, så det verkar vara en favorit. Åke lägger till att Blomkvists plantskola levererar med bussgods till hela Sverige.
  • Pelaräpplet ”Maypole” funkar endast till mos och jos, inget annat.
  • Baumaux – den franska frö- och växtjätten – säljer rödköttiga sorter. Jag kommer hälsa på Baumaux i vinter, men jag vet av erfarenhet att det är inte är jättelätt att handla ovanliga växter på franska…
  • Sammantaget känner jag dock att det nu, med torp och allt, är MYCKET nära att jag äger ett rödköttigt äpple.

Godaste portugiska frukten korad!

Det är – trumvirvel – japansk mispel!
Trädet är ungefär lika stort som ett äppelträd, men ännu vanligare, i alla fall i södra Portugal. Frukterna är små och gula, som mirabeller typ, och sjukt goda. Både söta och syrliga, men framför allt är det nåt med strukturen som gör att man bara vill äta en till, och en till och en till. OCH trädet kallas även loquat – vilket jag antar uttalas som kumquat, fast med ett ”lo” i början, men jag väljer helt enkelt att kalla det för lokatt, för lokatter är coola.

Jag har redan stoppat ett par frön i fickan, men det här är det som gör att jag tror att loquat kommer att vantrivas i Sverige:
Trädet blommar på hösten, sen mognar frukterna fram under vintern, och blir klara till våren (alltså nu, när vi är där). Det är inte en process som det svenska klimatet brukar tillåta.

Det blir helt enkelt till att bygga ett imaginärt orangeri vid mitt imaginära torp. Så, nu var det klart!

OBS cool växt upphittad: Död Mans Finger

Den kallas också Narrbuske, blir 2-3 meter hög och är härdig zon 1-3. Sår du frö måste de stratifieras eller sås på hösten och den trivs i skugga.
Det är de avlånga, blåmärkesfärgade frukterna som gjort att folk börjat kalla den för Död Mans Finger. De ska smaka milt av honungsmelon. Mmmmm….
PS. HÄR är en lista på Död mans finger och 99 andra mysko frukter och grönsaker som folk på Kew Gardens tycker du ska testa.

Död mans finger samt levande kvinnas händer

Vi har bestämt oss…

Vi ska skaffa ett litet äppelträd! Till våren, vilket kanske är den sämsta tiden att skaffa äppelträd, men skitsamma.

Just nu kämpar jag emot viljan att skaffa ett paradisäpple. Jag har en enormt soft spot för paradisäpplen, trots att det enda man kan göra med dem är typ gelé, och det enda man kan göra med gelé är att servera den till kadaver. Men liksom kolla in ”Harry Baker” på bilden: blir som mest tre meter högt, har mycket mörka blad och djupt rosa blommor som The Garden beskriver som ”exceptionally large and flamboyant”. Och så ganska stora äpplen med mörkrött kött, som ger en lila gelé.

Men jag går också tillbaka till det HÄR gamla inlägget, om äpplet Redlove era som har rött fruktkött, och de bra tipsen jag fick i kommentarerna:

David skriver att Leif Blomqvist berättar om äpplet “Veiniöum”, i boken “Våra fruktsorter”, som också har rött fruktkött. Sorten är estnisk och äpplet är främst bra till till saft, mos och vin. Pa64 fyller i med att Leif brukar finnas på mässan Nordiska trädgårdar, och tar in de träd man är sugen på.

Anne tipsar även om ett äpple som hon tror är Fagerö, som är fantastiskt gott att äta, har lätt rodnande fruktkött som färskt äpple och helt rosigt efter några månaders lagring.

Men borde man inte kunna ympa in lite paradisäpple på ett riktigt äppelträd? Malus som malus liksom.

Nu är enda problemet att trädet måste vara bisarrt jävla litet för att vi ska kunna knöka in det på lotten…

Lägesrapport

Jag fick ett brev från hälsingepappan:

Har noterat att bloggandet har tagit ny riktning, trädgården ligger för fäfot/träda medan PSL blomstrar! Ska det va så?

Nä det ska det ju inte! Här kommer en lägesrapport.

  1. Vår kronärtskocka har – nu – bestämt sig för att börja göra en blomma. Doh! Ska försöka övervintra den med massa fluffigt täckmaterial.
  2. Man ska borsta fruktträden på våren, för att störa smådjur som ställer till problem med frukten. Vi brukar använda en rotfruktsborste.
  3. Om man vill samodla som indianerna ska man kombinera rosenbönor och typ vilken cucurbita som helst – squash, pumpa etc. Bönorna fixerar kväve i jorden till hungriga pumpor, och pumpornas stora blad skyddar jorden från uttorkning.
  4. Djungelgurkan – som jag lärt mig heter musmelon (åååh!) på engelska – är helt omvärderad. Den är inte alls snål! Jag hittade precis flera nya rankor, där tigerrandiga, tumnagel-stora gurkor hängde som hemliga julrgranskulor på rad. Och den blommar fortfarande! Vilken generös, rolig, oväntad liten grönsak.
  5. Precis som jag fick tips om i kommentarerna är smoothie på plommon en vinnare. Jag mixar frysta plommon, banan, yoghurt, kanel och honung.

Djungelgurka

SparaSpara

La Prune est Bon!

Satan i gatan, nu är det plommon som gäller!
Vi plockar korg efter korg, och det tar liksom aldrig slut. Efter tre år av väldigt ihärdigt plockande (både från träd och på marken) har nästan alla maskar försvunnit, och monilian är helt och hållet under kontroll. Åh så hoppfullt att ens pill faktiskt får effekt!
Att sitta i köket och lyssna på Jeff Bridges nya (ja faktiskt, Jeff Bridges nya. Jag lyssnar på feel good-country och jag skäms inte!) medan man delar plommon efter plommon med en liten vass kniv, vrider isär halvorna och pillar loss kärnan gör att allt känns så oerhört södra USA. Eller kanske ännu mer Camilla Plum-flummigt Danmark. Jag fryser plommonen på en plåt, och när de är hårda lägger jag dom i påsar. Men vad gör man då med 20 kilo plommon? Till exempel:

  1. Plommonmarmelad med kanel.
  2. Plommonsaft (jättegott faktiskt, fast ovant).
  3. Plommonkräm.
  4. När man har besök: plommonpaj.
  5. Plommonparfait (det här tipset är ett av de bästa tycker jag, och jag fick det oväntat nog av en ung stylist på en mexikansk snabbmatrestaurang)
  6. Plommonsås (funkar bäst om man äter kött).

En kväll, när vi var på väg hem med ännu en korg, tog vi ett glas vin på en fransk bistro. På väg därifrån blev jag stoppad av en fransman som blev helt till sig i trasorna av korgen och berättade att han bor på en 300 år gammal gård och jobbar med att skörda och sälja ungefär 3 ton plommon om året. Han fick smaka ett plommon och var väldigt snäll och gav komplimanger. Sen frågade han vad det var för plommon och jag sa ”Victoria” och då sa han väldigt läraraktigt, ”Nej nej, det här är inte viktoria. Viktoria är mycket större.” Och då sa jag, ”I Sverige är det här viktoria” och då tittade han på mig med stora, bruna ledsna ögon och klappade mig medlidsamt på axeln.

Rabarberchutney Gluttony

Jag är ju inte mycket för pynt, men nu har jag lyckats göra såna där pyntiga isbitar, med blommor och bär infrusna i, som kvinnor i trädgårdstidningar lägger i glasen på sina sommarfester. Enda skillnaden är att isbiten är vår frys och pyntet i isbiten är allt vi skördat under sommaren. Därför rejdar jag nu frysen för en avfrostning, och turen har kommit till rabarber.

I Mad der holder, det där extremt danska matlagningsprogrammet gjorde Camilla Plum, en av världens danskaste kvinnor, en rabarberchutney som lät god. Här är min egen översättning. Med reservation för fel. Danska är fan helt omöjligt.

Rabarberchutney med lakrits

Passar till ost eller curry, eller vilket kött som helst, om man är lagd åt kadaver-hållet.

Ingredienser

2 kg rabarber
600 g -1 kg socker
2 dl äppelcidervinäger
stor kanelstång
1 msk. hela korianderfrön
10 kardemummakapslar, lätta krossade
1 msk. spiskummin, hel
2 lagerblad
4 msk. skårad lakritsrot
2-3 torkade chili
2 muskotblommor
5 lång peppar (vad fan är lång peppar för nåt? Är det såna där peppar-liknande paprikor?)
2 msk. hela senapsfrön

Laga:

Häv ner allt i en lång panna, rör runt ordentligt (Camilla gör det alltid med händerna) och ställ i ugnen på 175°.

Låt allt vara, nu ska det bara stå och koka in och götta till sig. Håll ett öga på pannan så att inget bränns. Det borde inte ta ens en timme.

Om du ser att något börjar brännas lägger du över folie, men bara löst ovanpå.

Efter 30 minuter kan du smaka av med mer socker/vinäger, om rabarbern är mycket sur kan du behöva gå upp på hela 600 g socker.

Häll chutney i burkar som steriliserats i ugnen på 150° i en halvtimme. Skålla locken i kokande vatten.

KLART!

Julrosa Äppelmos

Jag är bevisat opysslig – det är inte tummen mitt i handen, det är liksom en hel hand mitt i handen – men nu har två saker hänt som får mannen att kalla mig ”Den nya Ernst Kirchteiger”. Dels ska jag vara med i väldigt fin tidning och prata om odling (spänning!) och dels har jag uppfunnit mitt eget Redlove Era-äppelmos.

I förra veckan märkte jag att Svenska Äpplen-backarna på affären gått från 12 stycken till typ två, och fick panik. Jag köpte på mig rejält med små sura äpplen och två stycken trinda Ingrid Marie som var så sammetsaktigt mörkröda att de nästan gick i svart. Jag skalade alla äpplen till moset, så där som man ska, men behöll Ingrid Marie-skalen och strimlade dom fint. Sen lät jag de röda strimlorna koka med i resten av moset (som jag bara gjorde som vanligt). Et voila, ett äppelmos så knalligt rosa att det fick hälsingepappan att säga ”Nämen det här är ju fel!”.

Det är kanske inte slap my ass and call me Einstein-läge, men inte så illa för nån med handen mitt i handen.