Naturens parfym

Helt och hållet av misstag har jag råkat sno ihop en så sjuk doftkombo i örtagården: vänderot och salvia.

De står precis bredvid varandra i örtagården, och förutom att de verkar trivas alldeles enormt bra ihop, så har de blommat nästan helt parallelt i vad som känns som flera veckor nu. Det är framför allt senaste tiden, i början av juli, som de doftat alldeles särskilt intensivt. Vänderoten har tagit över efter schersminen, först så pass sömlöst att jag inte fattade att det var en ny växt som luktade, sen kollade på schersminen och insåg att den var helt överblommad.

Precis som schersminen känns vänderoten med en gång på morgonen, särskilt när det är ljummet och fuktigt. Men sen, under dan, så fyller salvian på. Och medan vänderoten är supersöt och nästan lite kvalmig, på det där dekadenta, ruttnande körsbärs-sättet, så är salvian söt men samtidigt kryddig och sträv. Salvian är frisk medan vänderoten känns lite laktosig – typ varm grädde!? Båda två är dessutom underskattade snittblommor – vänderoten med sina vitrosa flockar, och salvian med sina lila plutläppar.

Min örtagård är rund just nu (pga Jung säger att runda former är extra gynnsamma för örter), med vänderoten i mitten, och salvian på ena sidan. Men jag funderar på att låta salvian fylla upp hela cirkeln runt vänderoten, så att vänderoten står upp som en grön fontän ur en rund sjö av salvia. Ja, så får det nog bli helt enkelt.

Annonser

An Ideal for Living – Capellagården

Jag var å hälsade på på Capellagården för några helger sen, och det fortsätter vara en av de bästa trädgårdarna och växtbutikerna i Sverige.

Här är några höjdpunkter:

2017-06-17 11.13.30 capellagården mandragora

Jag går alltid till giftträdgården först, och alrunan gör mig aldrig besviken. Jag blev extra glad av att få se en av frukterna i år. Den syns här på bilden också: den ligger på marken, under ett av bladen till vänster, och ser ut som såna där frukter som potatisen kan få efter att den gått blom.

2017-06-17 11.14.40 capellagården

Det här var något okänt i giftträdgåden, men jag föll för de plisserade bladen. Kan ha varit nysrot känner jag nu!

2017-06-17 11.15.52 capellagården daggkåpa

Ge mig daggkåpa som fototapet, tack.

2017-06-17 11.20.08 capellagården wisteria blåregn

Den här bilden tog jag specifikt till en vän som precis planterat blåregn. Om man sparar en stjälk av blåregnet och låter den åldras så blir den helt fantastiskt arkitektonisk.

2017-06-17 11.22.04 capellagården växtstöd

Växtstöd är Capellagårdens specialitet. De ser alltid olika ut från år till är, men är alltid skitsnygga. Sånt här vill jag bygga.

2017-06-17 11.22.16 capellagården blomma för dagen

Och en sån här blomma för dagen vill jag ha som klättrar längs stödet.

2017-06-17 11.24.29 capellagården flätad kompost

Och en sån här kompost vill jag kasta ogräset i.

2017-06-17 11.28.51 capellagården växtstöd

Och, allra sist, så MÅSTE jag skaffa mig en pil! Tänk å kunna fläta egna pilgrejer? Utan att behöva betala 100 kronor fånget, eller vad det nu kostar att köpa flätpil.

Ivy Rebel!

Jag är ju väldigt (väldigt) förtjust i murgröna. Juvenil murgröna, adult murgröna. Murgröna på murar, murgröna istället för gräsmatta, murgröna på fasader.

Murgröna på fasader 😱😱😱!?

säger de flesta då.

På vilket jag brukar svara genom att citera undersökningar som säger att murgröna på fasaden faktiskt förlänger ytskiktets livslängd. Av bland annat dessa anledningar:

  1. Växten skyddar mot väder och vind, både sol och regn och hagel och snö.
  2. Den jämnar ut kraftiga temperaturskillnader, som annars kan skada fasaden.
  3. Dessutom skyddar murgröna mot miljöförstörelse: alltså mer svårdefinerat, människoskapat skit i luften som får fasaden att surna och vittra.
  4. Sist men inte minst skyddar murgröna mot klotter och skadegörelse, vilket gör att man inte måste hålla på å skrubba fasaden för jämnan.

Det finns bara en brasklapp här: att murgröna inte skadar fasader stämmer bara så länge man inte försöker ta bort den. (Precis som klotter, alltså!)

På det här brukar den andra personen svara nåt i stil med:

Men det blir ju FUKT 😭😱😬😰💦!

Och det svarar jag ingenting på, för jag vet inte riktigt vad det innebär.

MEN nu läste jag precis en så himla intressant grej i ”The Garden” (feb 2017, s. 19)! Redaktören Chris Young har precis tagit över sina föräldrars trädgård, som är fullkomligt övervuxen med murgröna, som han nu lärt sig älska, av bland annat den här anledningen:

The glossy evergreen leaves offer dry shade beneathe where above may be damp.

Alltså, i en fuktig miljö hjälper murgrönan till att torka upp, och i en torr miljö gör den inget för orsaka överdriven fukt.

Så, nu kan alla fasader få se ut som den här gröna väggen i Paris, skapad av Patric Blanc (den innehåller dock mycket mer än murgröna).

Sno stilen: miniäng med lin + solros

I ett avsnitt av Grönsakslandet pratade jag om min miniäng, bestående av lin och solrosor, och fick lite frågor om hur jag anlade den. Så här!

Ytan var från början en eländig plätt precis under två gamla, knotiga, stora äppelträd där en grävmaskin precis gjort sitt bästa för att utrota en vresros. Jag hade inte tid att göra någon ”riktig” rabatt, så jag fuskade på följande sätt:

1. Marken var alltså en blandning av torr, kompakt lera (grävskopan var tung) och sten, men den var i alla fall fri från grässvål. Jag började med att täcka över marken direkt under äppelträden – där växer det ju ogärna grejer. Med en radie av trädets krona började jag med att kasta ut några spadar gödsel och lite kompost. Ovanpå det la jag täckduk i papp (jag använder den som heter ”Mulch Paper”, som är en ny uppfinning som jag experimenterar med), och ovanpå det ett tjock lager halm. Klart så.
2. Sen tog jag en grep och försökte grepa upp jorden utanför trädkronornas radie. Det gick väl sådär. På vissa ställen fick jag inte ner grepen mer än några centimeter.
3. När jag luckrat jorden började jag med att så perserklöver och blodklöver. Klöver förbättrar ju jorden åt andra växter. Perserklöver luktar dessutom helt sjukt gott och blodklöver är coolt eftersom allt som heter nåt med blod är coolt. Klövern bredsådde jag bara: alltså jag kastade ut hela nävar i ett förhoppningsvis jämnt mönster.
4. Ovanpå klövern sådde jag spånadslin. För några år sen köpte jag en enda påse frö från Runåbergs, över åren har jag sparat skörden och nu räckte det till hela miniängen.
5. När klövern och linet var sådda så krattade jag ner fröerna i jorden, spred några nävar jord på toppen (mest en symbolisk handling tror jag), och vattnade.
6. Efter det pillade min man ner frön till solrosor som jag förgroddat (först blötlagt, sedan lagt i fuktigt hushållspapper tills de fått små svansar). Sorten var extra låg, eftersom jag ville att det skulle finnas nån sorts relation i höjd mellan linet och solrosorna.
7. Till sist sådde jag några överblivna frön vallmo, ‘Danska flaggan’, precis i kanten till ängen. jag Sen fortsatte vi vattna tills allt grott.
8. Och, jag hade aldrig trott det, men det blev fan skitbra! Men minimal arbetsinsats, förutom det där med det omöjliga grävandet. Under sensommaren, när ett överflöd av äpplen började falla till marken, blandades den söta doften av lätt ruttnande äpplen med rökelselukten från perserklövern, och på senhösten kalasade fåglarna på frö från lin och solrosor.

Jag har varit på jakt efter bilder på detta lilla mästerverk (det är ok för mig att säga kalla det för ett mästerverk, eftersom jag snott idén från Lars Krantz), men det jag hittat är framför allt två olika videodagböcker:

* En från när ängen är nyanlagd och bara ser ut som torr lera, vilket den var.
* En från när linet blommar, men solrosorna inte slagit ut än.
* Och till sist, ett par från när solrosorna står i blom, men linet blommat över.
* Det här var väl kanske det enda lilla misslyckandet med ängen: istället för att bara fokusera på höjden på solrosorna borde jag även ha valt såna som blommar tidigt, så att solrosor och lin stod i blom samtidigt.

Jag valde minisolrosor, som tyvärr blommade mycket senare än linet. Här syns linets fröställningar, och så några få blodklöverblommor på marken

Ändå snyggt med massa solrosor!

Kållorado

Kålla (hö hö) in den här helt underbara flodplanteringen av kål på Karlaplan i Stockholm under första världskriget! Det är de gamla blomsterrabatterna som fyllts med nåt som jag tycker ser ut som purpurkål. Fatta gott + snyggt + smart!

Jag hittade bilden i den helt fantastiska Stockholmskallan.se, när jag letade info om Anna Lindhagen. Hon hade ju hållt på och anlagt en massa kolonilotter innan kriget bröt ut, och när kriget väl kom blev kolonilotterna viktiga för försörjningen.

Fullständiga källhänvisningar: Bilden på kålodlingen är tagen av fotograf Axel Malmström, skapad 1917 med objekt-ID/bildnummer SSME014287. Originalfoto finns hos Stockholms stadsmuseum, och jag hittade det på internet HÄR.

Ny info!

Jag har precis varit på trädgårdsmässa med extremt köttigt uppdrag – att göra 15 intervjuer, på scen, på en dag. Bonusen är att jag fick reda på så jävla mycket goa grejer!

Så här jättefint var det på Sofiero, där jag gjorde intervjuerna.

Så här jättefint var det på Sofiero, där jag gjorde intervjuerna.

Här är guldkornen från dagen:

* Rhododendron yakushimanum är en väldigt bra rhododendron. Den blommar med ljusrosa blommor som sen blir vita. Den, precis som mycket annan rhododendron, är särskilt snygg ihop med trädgårdsorkidé och blåsippor. (Tipset kommer från Sydsvenska rhododendronsällskapets Olof Norrlöw)

* Clematis montana klättrande i en lila syren är 100 % snyggt. (Tipset kommer trädgårdsmästaren Jennifer Bergqvist Butik Noppan)

* Jordbruk i stadsmiljö kallas stadsbruk. Har man inte ord för saker kan man inte prata om dom, och vi måste börja prata om stadsbruk.

* Om man planerar en kruka ska man försöka tänka i treenighet, typ 1 gräs, 1 murgröna och 1 blomma. (Tips från Jeanette Kramshöj)

* Om du planerar en trädgård som kommer att vara mer eller mindre offentlig – en stadsodling, ett koloniområde, en tillsammansodling – så är sittplatser skitviktiga. Planera in många sittplatser för fler än en person, så blir det lättare för folk att mötas. (Tipset kommer från Louise Rosendahl från Törnekulla Trädgårdar).

* Om du vill ha nåt i trädgården i gjutjärn – typ en portal eller liknande – kan du kontakta en smed (en äkta smed! Inte en sån där som Matti Alkberg sjunger om, som jobbar med media och bara ser ut som en smed). Då får du exakt det du vill ha, och det kan till och med vara mer prisvärt än att gå å handla nåt färdigt schabrak på affären. (Tipset kommer från Fredrik HanssonFurutorps Trädgård)

* Ju mer monokulturellt jordbruket blir desto viktigare blir privata trädgårdar, som kan göra verklig skillnad när det gäller biologisk mångfald. Två enkla grejer att tänka på för pollinerarnas skull är:

  1. Undvik fyllda blommor – skitmeckigt att komma åt nektaren i dom ju.
  2. Undvik sterila blommor, som såna där hortensior med massa ”falska” strålblad som lockar insekter, men inga riktiga blommor.

(Tipsen kommer från proffset Christel Kvant)

* Man kan göra ett supersnabbt blomtryck på en vit t-shirt genom att lägga en blomma i det dubbelvikta tyget och sen drämma till med nåt hårt på blomman. (Tips från Ingemar Nyman)

* Narcisser under äppelträdet = snyggt.

* Förra vintern, när jag hade en enveten, smoggrelaterad Paris-hosta, blev jag plötsligen jättekär i timjan. Och nu precis berättade Heidi Wellstad (från Lüning Näringsklinik) att timjan traditionellt använts mot just hosta. Ångbad ger bästa resultat. Åh timjan!

* Varje samhälle och by borde ha en biogasanläggning, där trädgårdskompost, separerat avlopp, avfall från jord- och skogsbruk, samt allt annat organiskt avfall (från restauranger, butiker etc) samlas. Biogasen försörjer sen samhället med el och värme. Eftersom i stort varje svenskt samhälle har en kyrka som landmärke skulle anläggningen kunna ligga i anslutning till kyrkan. (Det här genitipset kommer från den 74-åriga forskaren Ruzena Svedelius).

* Om vi kunde kombinera tipset ovan med rejäla stadsbruk, där det även finns plats för nykomlingar i vårt land, folk som inte riktigt vet vart dom är på väg, och alla som blir utbrända i våra städer, så tror jag att vi är något på spåren.

Nån månad i bild

dsc_1296.jpg

Höbalar istället för sideboard, kastrull istället för ishink, rosé istället för… Nej, jag menar rosé, punkt!

Dom kallas för ”garlic scapes” på engelska, och jag tror att jag älskar dom. Folk på internet verkar pickla dom, men jag blancherade dom och stekte dom i smör…

dsc_1304.jpg

Den där gången vi var ute och kollade på dimman…

dsc_1299.jpg

”The Fog”, en film om Jamie Lee Curtis som odlare.

2016-07-10 19.21.20

Jag kan tyvärr berätta att jag hittat YTTERLIGARE ett gott skäl att dricka vin: flaskorna blir till fina grönsakslandsavdelare.

2016-07-31 09.15.48

Att matcha pålägget till porslinet. (Det som ser äckligt ut till höger är gröt. Den innehöll russin och äpple och var alltså skitgod)

2016-08-07 16.24.59

Låt mig presentera ”Mulch Paper” av Stora Enso. Vi har precis inlett en passionerad affär.

2016-08-09 13.58.35

Hårdbevakning av torpet.

2016-08-10 19.49.24

Den allra första skörden är sen, men så god att allt annat är glömt.

Prognos för pergola-intresse – fortsatt starkt

Jag läser just nu om Axel Munthes trädgård vid Villa San Michele på Capri, och i boken Munthes Capri dök den här pergolan upp. Jag älskar att strukturen runtomkring är superstrikt (Axel älskade Grekland och hade en massa klassiska statyer i sin trädgård), men att pergolan ändå ser helt hemmasnickrad ut. Helt genomförbar, så länge man har fri tillgång till sly och annat!

växtstöd pergola axel munthe

Här är en skitfin lott på mitt koloniområde, som jag tycker jobbar med samma estetik, fast mer maximalistiskt, och kanske lite mer Kristiania också. Vilket aldrig är fel.
växtstöd pergola

Sissinghurst – sno stilen

Mer om mitt nya intresse, trädgårdsdesign!

Just nu läser jag den fina, men tjocka, boken ”Sissinghurst” som handlar om aristokraten, trädgårdsdesignern och den generellt stencoola Vita Sackville-West. Boken är ihopsatt, och till viss del skriven av, Sarah Raven, som är gift med Vitas barn-barn (det låter liksom snuskigt när man skriver så, men kom ihåg att Vita föddes på 1800-talet).

Förutom att boken är generellt ultrainspirerande, så har jag har hittat två grejer som känns både fina och hyfsat genomförbara.

Dels den här grinden. I bildtexten står det: skjut den översta ribban, så följer resten med. Smart va!?

gate at Vita Sackville-West's Sissinghurst

Grind på Sissinghurst Castle

Dels den här humlegården. Humlegårdar är ju alltid fina, bland annat för att humlestörar är så jävla snygga. Men den här blir liksom ÄNNU bättre tack vare att störarna lutar lite utåt, och att hela gården är inklädd i en sorts symmetriskt spindelväv gjord av gjutesnöre.

the hop garden at Vita Sackville-Wests Sissinghurst

Humlegården på Sissinghurst

 

Jardim Botânico – alias min bästa plats i Portugal

Lissabon har två botaniska trädgårdar, men det här är den enda jag sett, och jag känner att jag typ inte behöver mina ögon mer i det här livet.

Trädgården är uppdelade i typ två delar, den ena är plan och strikt och där finns nåt som jag tror är ett observatorium. Den plana delen tar slut i ett dramatiskt stup, och nedanför bergväggen tar den andra delen vid, som sträcker sig över en lång sluttning. Mjukt slingrande stigar bryts av av branta trappor, som genvägar mellan stigarna.

Byggnaderna, även de som ser ut att användas, men ännu mer de som är övergivna, ser fallfärdiga ut.
Idé att sno: att bara låta allt vara. Hela trädgården är som den ultimata zenbuddistiska läxan, utförd i praktiken.

På botten av den sluttande delen av trädgården finns en damm (torrlagd, med en mossbelupen skylt som ber om ursäkt till besökarna för den tillfälliga torrläggningen). Över gången som leder runt dammen växer den där parasiten som vi har som krukväxt i Sverige. Den börjar på ena sidan gången, bildar ett tak över gången (som en medellång svensk går under utan att behöva huka sig – du behöver alltså dra upp skalan på den här bilden för att förstå storleken) och fortsätter sen ner i dammen.
Idé att sno: att använda ett och samma material rakt igenom. I Jardim Botanico är allt gjutet i betong. Men inte fyrkantig betong, utan med organiska former. Parkbänkarna i betong ser ut att vara gjorda av gråa, knotiga trästammar, papperskorgarna ser ut som grå, köttändande växter, dammen ser ut att vara omgärdad av gråa, uråldriga stalakmiter.


Ord. Saknas.
MVH, förstummad.

Återigen, den här lilla vattentrappen, som finns i ett till hälften dolt rum i den övre, plana delen av trädgården, är gjuten i betong, och sen övervuxen med mossa. Jag hoppas att ingen högtrycksspruta nånsin kliver över denna tröskel.

Det här huset tillhör också den övre delen av trädgården, precis bredvid det jag tror är observatoriet. Det är helt byggt i sneda slanor, alltså helt utan täckande väggar. Jag gissar att det är ett hus som använts för att torka örter eller liknande i, och jag vill ha det mer än jag nånsin ville ha en ponny när jag var liten. (Jag fick tre).

”Äsch, det här gamla växtstödet format som ett tredimensionellt päron, det är väl inget!”

Omgärdat av strikta, fyrkantiga rabatter fyllda med läkeväxter finns en rund damm. I dammen växter vattenväxter, planterade i gjutna krukor.
Touché, Jardim Botanico, touché.