Först kallade jag det här för kalkeringspapper, men sen insåg jag att kalkeringspapper är tvärtom – något man lägger UNDER pappret man ritar på för att få en exakt kopia. Så det här kallar jag nu för… smörpapper. Ett papper man lägger OVANPÅ sin ritning, för att fritt kunna rita dit idéer och sen ångra sig. Eller rita idéer i lager på lager. I just den här boken, Monet’s Passion, så fortsatte det till exempel med växtlighet runt huset. Där fanns också ett segment med blomsterrabatter, där formen av rabatten utgjorde ritningen och smörpappret innehöll de växter som blommad först vår, sen ett papper med sommar, och till sist ett papper med höst. Så att det gick att se varje säsong för sig. Hur som helst, extremt smart tyckte jag!
Grattis alla som har en trollhassel! Jag är ju alltid utomlands när min blommar, men det är en storfavorit. Vackra blommor mitt i vintern, exotisk doft, underbar höstfärg och bark som är så sammandragande att ett extrakt ofta används i tatueringssalvor för snabbare läkning. Trollhassel!
Jag har precis läst Isabel och Julian Bannermans bok ”Landscape of Dreams” och den var enormt inspirerande. Framför allt tog jag till mig hur dom, inte bara en gång, utan gång på gång, köpt sig stora, mäktiga ödehus som dom sen renoverat till nån form av bebolighet. Och det är just HUR dom renoverat som jag tar till mig: i deras första hus, The Ivy, saknades både el och fungerande vatten. Toan var en hink på övervåningen som man kastade ut genom fönstret. Så det första Julian gjorde var att plantera två mäktiga lindalléer. Allt det andra fick vänta. En kompis till dom, som också bodde i helt sjukt förfallet högreståndshem, hade vid något tillfälle blivit utelåst eller liknande (historien förtäljer inte riktigt vad det var som faktiskt pågick). Han var i 70-års-ålderna men lyckades klättra hem igen genom ett björnbärssnår och sen vidare igenom ett hål i ytterdörren som några inbrottstjuvar spettat upp.
Allt det här är extra intressant för mig eftersom jag OCKSÅ köpt ett mäktigt gammalt ödehus. Och en sak som Bannermans gör så himla bra är vertikal odling. Som blåregnet här under. Utifrån gamla foton bedömer paret Bannerman att det planterades nån gång innan andra världskriget. När de flyttade in, vilket jag tror var på 80- eller 90-talet, så var slingerväxten bara ett tanigt härke. Så när dom renoverade fasaden la dom ner blåregnet (om jag fattat allt rätt) mot marken, sen monterade dom vajrar längs fasaden som de tvingade blåregnet att klättra längs, och så började dom pincera växten (återigen om jag fattat allt rätt) på samma sätt som man gör med vinrankor, så att dom blir feta och starka och blommar ymnigt överallt, och inte bara i en tuss högst upp.
Om man gör allt det, då kan man få en fasad som ser ut så här.
Guldgräverskan Hilma Svedal är en sån där person som jag och Anna G på Allt om Trädgård har pratat om länge. Och nu äntligen har det blivit dags att skriva om henne! Ett stort tack till Kungliga Biblioteket också, för att ni spar prick allt som publiceras i Sverige. På det viset kunde jag sitta och bläddra i turistbroschyrer från 60-talet som gick igenom hela Hilmas liv. Vilken underbar liten service.
Och om Allt om Trädgård, eller nån annan, inte vill att texten ska ligga upp, säg till så tar jag bort den!
Det var via Young Propogators Society som jag först hörde talas om Åsa Gregers-Warg. Jag kunde inte fatta att ett gäng brittiska ungdomar berättade för MIG att det fanns en svensk chefsträdgårdsmästare på en av världens mest hyllade trädgårdar, men det gjorde det och jag intervjuade henne för Allt om Trädgård.
Om Allt om Trädgård, eller nån annan, vill att jag ska ta ner sidan är det bara att säga till!
Jag hade tänkt göra ett inlägg om hur man pressar och torkar blommor, men det visade sig vara så OERHÖRT enkelt att jag egentligen inte har något att säga.
Skaffa bakplåtspapper, plocka blommor, lägg blommorna mellan två lager bakplåtspapper, lägg en trave tunga böcker ovanpå. Vänta tills blommorna är torra. Klart.
Ja, det var liksom allt. Olika blommorna blir olika bra, men att ta reda på det känns som en rolig del av processen. Jag experimenterar med doftande blad också, tänk typ citronblad, citronmeliss eller lagerblad. Är blomman FÖR saftig så kan den ruttna istället för att torka. Det hände en gång för mig, och då började det lukta surströmming i lägenheten. I övrigt har i stort sett allt varit succé!
Använd blommorna till att dekorera hemmagjorda födelsedagskort och liknande. På pappersaffärer finns fina handgjorda papper och dubbelhäftande tejp så du kan fästa blommorna omärkligt på pappret. Men en snygg tejp funkar också tycker jag.
Jag har som tradition att gå och titta på kamelian i Jardin des Plantes varje vårvinter, när den slår ut. Samtidigt brukar jag glo surt på trädpionerna, som ALDRIG verkar slå ut innan jag lämnar Paris.
Tills i år!
Fyfan va fina dom är, och där finns DOFT också.
Min källor säger att trädpion faktiskt går att odla i vissa delar av Sverige, men att hjärtesorgen inte riktigt är värt det, eftersom de har en tendens att frysa bort då och då.
Nämen hallå, har jag inte lagt upp detta lilla hemma hos-reportage? Det gick alltså för ett år sen, i den tyska tidningen A&W, och fotograf är Gabriella Dahlman.
And if A&W or anyone else involved wants me to remove these scans, please just let me know and they’re gone!
Extremt nöjd med blomningen på mina två rosor i år, som jag tror är Austin-rosorna ‘Iceberg’ och ‘New Dawn’. Även stockrosor för första gången, som jag var väldigt uppspelt över till att börja med, men allt eftersom jag inser att jag inte kommer att äta upp dom så har jag börjat tappa intresset. Det här med grönsakerna är ändå ganska djupt rotat, märker jag….
the secret gardener 