Sno stilen: miniäng med lin + solros

I ett avsnitt av Grönsakslandet pratade jag om min miniäng, bestående av lin och solrosor, och fick lite frågor om hur jag anlade den. Så här!

Ytan var från början en eländig plätt precis under två gamla, knotiga, stora äppelträd där en grävmaskin precis gjort sitt bästa för att utrota en vresros. Jag hade inte tid att göra någon ”riktig” rabatt, så jag fuskade på följande sätt:

1. Marken var alltså en blandning av torr, kompakt lera (grävskopan var tung) och sten, men den var i alla fall fri från grässvål. Jag började med att täcka över marken direkt under äppelträden – där växer det ju ogärna grejer. Med en radie av trädets krona började jag med att kasta ut några spadar gödsel och lite kompost. Ovanpå det la jag täckduk i papp (jag använder den som heter ”Mulch Paper”, som är en ny uppfinning som jag experimenterar med), och ovanpå det ett tjock lager halm. Klart så.
2. Sen tog jag en grep och försökte grepa upp jorden utanför trädkronornas radie. Det gick väl sådär. På vissa ställen fick jag inte ner grepen mer än några centimeter.
3. När jag luckrat jorden började jag med att så perserklöver och blodklöver. Klöver förbättrar ju jorden åt andra växter. Perserklöver luktar dessutom helt sjukt gott och blodklöver är coolt eftersom allt som heter nåt med blod är coolt. Klövern bredsådde jag bara: alltså jag kastade ut hela nävar i ett förhoppningsvis jämnt mönster.
4. Ovanpå klövern sådde jag spånadslin. För några år sen köpte jag en enda påse frö från Runåbergs, över åren har jag sparat skörden och nu räckte det till hela miniängen.
5. När klövern och linet var sådda så krattade jag ner fröerna i jorden, spred några nävar jord på toppen (mest en symbolisk handling tror jag), och vattnade.
6. Efter det pillade min man ner frön till solrosor som jag förgroddat (först blötlagt, sedan lagt i fuktigt hushållspapper tills de fått små svansar). Sorten var extra låg, eftersom jag ville att det skulle finnas nån sorts relation i höjd mellan linet och solrosorna.
7. Till sist sådde jag några överblivna frön vallmo, ‘Danska flaggan’, precis i kanten till ängen. jag Sen fortsatte vi vattna tills allt grott.
8. Och, jag hade aldrig trott det, men det blev fan skitbra! Men minimal arbetsinsats, förutom det där med det omöjliga grävandet. Under sensommaren, när ett överflöd av äpplen började falla till marken, blandades den söta doften av lätt ruttnande äpplen med rökelselukten från perserklövern, och på senhösten kalasade fåglarna på frö från lin och solrosor.

Jag har varit på jakt efter bilder på detta lilla mästerverk (det är ok för mig att säga kalla det för ett mästerverk, eftersom jag snott idén från Lars Krantz), men det jag hittat är framför allt två olika videodagböcker:

* En från när ängen är nyanlagd och bara ser ut som torr lera, vilket den var.
* En från när linet blommar, men solrosorna inte slagit ut än.
* Och till sist, ett par från när solrosorna står i blom, men linet blommat över.
* Det här var väl kanske det enda lilla misslyckandet med ängen: istället för att bara fokusera på höjden på solrosorna borde jag även ha valt såna som blommar tidigt, så att solrosor och lin stod i blom samtidigt.

Jag valde minisolrosor, som tyvärr blommade mycket senare än linet. Här syns linets fröställningar, och så några få blodklöverblommor på marken

Ändå snyggt med massa solrosor!

Kållorado

Kålla (hö hö) in den här helt underbara flodplanteringen av kål på Karlaplan i Stockholm under första världskriget! Det är de gamla blomsterrabatterna som fyllts med nåt som jag tycker ser ut som purpurkål. Fatta gott + snyggt + smart!

Jag hittade bilden i den helt fantastiska Stockholmskallan.se, när jag letade info om Anna Lindhagen. Hon hade ju hållt på och anlagt en massa kolonilotter innan kriget bröt ut, och när kriget väl kom blev kolonilotterna viktiga för försörjningen.

Fullständiga källhänvisningar: Bilden på kålodlingen är tagen av fotograf Axel Malmström, skapad 1917 med objekt-ID/bildnummer SSME014287. Originalfoto finns hos Stockholms stadsmuseum, och jag hittade det på internet HÄR.

Ny info!

Jag har precis varit på trädgårdsmässa med extremt köttigt uppdrag – att göra 15 intervjuer, på scen, på en dag. Bonusen är att jag fick reda på så jävla mycket goa grejer!

Så här jättefint var det på Sofiero, där jag gjorde intervjuerna.

Så här jättefint var det på Sofiero, där jag gjorde intervjuerna.

Här är guldkornen från dagen:

* Rhododendron yakushimanum är en väldigt bra rhododendron. Den blommar med ljusrosa blommor som sen blir vita. Den, precis som mycket annan rhododendron, är särskilt snygg ihop med trädgårdsorkidé och blåsippor. (Tipset kommer från Sydsvenska rhododendronsällskapets Olof Norrlöw)

* Clematis montana klättrande i en lila syren är 100 % snyggt. (Tipset kommer trädgårdsmästaren Jennifer Bergqvist Butik Noppan)

* Jordbruk i stadsmiljö kallas stadsbruk. Har man inte ord för saker kan man inte prata om dom, och vi måste börja prata om stadsbruk.

* Om man planerar en kruka ska man försöka tänka i treenighet, typ 1 gräs, 1 murgröna och 1 blomma. (Tips från Jeanette Kramshöj)

* Om du planerar en trädgård som kommer att vara mer eller mindre offentlig – en stadsodling, ett koloniområde, en tillsammansodling – så är sittplatser skitviktiga. Planera in många sittplatser för fler än en person, så blir det lättare för folk att mötas. (Tipset kommer från Louise Rosendahl från Törnekulla Trädgårdar).

* Om du vill ha nåt i trädgården i gjutjärn – typ en portal eller liknande – kan du kontakta en smed (en äkta smed! Inte en sån där som Matti Alkberg sjunger om, som jobbar med media och bara ser ut som en smed). Då får du exakt det du vill ha, och det kan till och med vara mer prisvärt än att gå å handla nåt färdigt schabrak på affären. (Tipset kommer från Fredrik HanssonFurutorps Trädgård)

* Ju mer monokulturellt jordbruket blir desto viktigare blir privata trädgårdar, som kan göra verklig skillnad när det gäller biologisk mångfald. Två enkla grejer att tänka på för pollinerarnas skull är:

  1. Undvik fyllda blommor – skitmeckigt att komma åt nektaren i dom ju.
  2. Undvik sterila blommor, som såna där hortensior med massa ”falska” strålblad som lockar insekter, men inga riktiga blommor.

(Tipsen kommer från proffset Christel Kvant)

* Man kan göra ett supersnabbt blomtryck på en vit t-shirt genom att lägga en blomma i det dubbelvikta tyget och sen drämma till med nåt hårt på blomman. (Tips från Ingemar Nyman)

* Narcisser under äppelträdet = snyggt.

* Förra vintern, när jag hade en enveten, smoggrelaterad Paris-hosta, blev jag plötsligen jättekär i timjan. Och nu precis berättade Heidi Wellstad (från Lüning Näringsklinik) att timjan traditionellt använts mot just hosta. Ångbad ger bästa resultat. Åh timjan!

* Varje samhälle och by borde ha en biogasanläggning, där trädgårdskompost, separerat avlopp, avfall från jord- och skogsbruk, samt allt annat organiskt avfall (från restauranger, butiker etc) samlas. Biogasen försörjer sen samhället med el och värme. Eftersom i stort varje svenskt samhälle har en kyrka som landmärke skulle anläggningen kunna ligga i anslutning till kyrkan. (Det här genitipset kommer från den 74-åriga forskaren Ruzena Svedelius).

* Om vi kunde kombinera tipset ovan med rejäla stadsbruk, där det även finns plats för nykomlingar i vårt land, folk som inte riktigt vet vart dom är på väg, och alla som blir utbrända i våra städer, så tror jag att vi är något på spåren.

Nån månad i bild

dsc_1296.jpg

Höbalar istället för sideboard, kastrull istället för ishink, rosé istället för… Nej, jag menar rosé, punkt!

Dom kallas för ”garlic scapes” på engelska, och jag tror att jag älskar dom. Folk på internet verkar pickla dom, men jag blancherade dom och stekte dom i smör…

dsc_1304.jpg

Den där gången vi var ute och kollade på dimman…

dsc_1299.jpg

”The Fog”, en film om Jamie Lee Curtis som odlare.

2016-07-10 19.21.20

Jag kan tyvärr berätta att jag hittat YTTERLIGARE ett gott skäl att dricka vin: flaskorna blir till fina grönsakslandsavdelare.

2016-07-31 09.15.48

Att matcha pålägget till porslinet. (Det som ser äckligt ut till höger är gröt. Den innehöll russin och äpple och var alltså skitgod)

2016-08-07 16.24.59

Låt mig presentera ”Mulch Paper” av Stora Enso. Vi har precis inlett en passionerad affär.

2016-08-09 13.58.35

Hårdbevakning av torpet.

2016-08-10 19.49.24

Den allra första skörden är sen, men så god att allt annat är glömt.

Prognos för pergola-intresse – fortsatt starkt

Jag läser just nu om Axel Munthes trädgård vid Villa San Michele på Capri, och i boken Munthes Capri dök den här pergolan upp. Jag älskar att strukturen runtomkring är superstrikt (Axel älskade Grekland och hade en massa klassiska statyer i sin trädgård), men att pergolan ändå ser helt hemmasnickrad ut. Helt genomförbar, så länge man har fri tillgång till sly och annat!

växtstöd pergola axel munthe

Här är en skitfin lott på mitt koloniområde, som jag tycker jobbar med samma estetik, fast mer maximalistiskt, och kanske lite mer Kristiania också. Vilket aldrig är fel.
växtstöd pergola

Sissinghurst – sno stilen

Mer om mitt nya intresse, trädgårdsdesign!

Just nu läser jag den fina, men tjocka, boken ”Sissinghurst” som handlar om aristokraten, trädgårdsdesignern och den generellt stencoola Vita Sackville-West. Boken är ihopsatt, och till viss del skriven av, Sarah Raven, som är gift med Vitas barn-barn (det låter liksom snuskigt när man skriver så, men kom ihåg att Vita föddes på 1800-talet).

Förutom att boken är generellt ultrainspirerande, så har jag har hittat två grejer som känns både fina och hyfsat genomförbara.

Dels den här grinden. I bildtexten står det: skjut den översta ribban, så följer resten med. Smart va!?

gate at Vita Sackville-West's Sissinghurst

Grind på Sissinghurst Castle

Dels den här humlegården. Humlegårdar är ju alltid fina, bland annat för att humlestörar är så jävla snygga. Men den här blir liksom ÄNNU bättre tack vare att störarna lutar lite utåt, och att hela gården är inklädd i en sorts symmetriskt spindelväv gjord av gjutesnöre.

the hop garden at Vita Sackville-Wests Sissinghurst

Humlegården på Sissinghurst

 

Jardim Botânico – alias min bästa plats i Portugal

Lissabon har två botaniska trädgårdar, men det här är den enda jag sett, och jag känner att jag typ inte behöver mina ögon mer i det här livet.

Trädgården är uppdelade i typ två delar, den ena är plan och strikt och där finns nåt som jag tror är ett observatorium. Den plana delen tar slut i ett dramatiskt stup, och nedanför bergväggen tar den andra delen vid, som sträcker sig över en lång sluttning. Mjukt slingrande stigar bryts av av branta trappor, som genvägar mellan stigarna.

Byggnaderna, även de som ser ut att användas, men ännu mer de som är övergivna, ser fallfärdiga ut.
Idé att sno: att bara låta allt vara. Hela trädgården är som den ultimata zenbuddistiska läxan, utförd i praktiken.

På botten av den sluttande delen av trädgården finns en damm (torrlagd, med en mossbelupen skylt som ber om ursäkt till besökarna för den tillfälliga torrläggningen). Över gången som leder runt dammen växer den där parasiten som vi har som krukväxt i Sverige. Den börjar på ena sidan gången, bildar ett tak över gången (som en medellång svensk går under utan att behöva huka sig – du behöver alltså dra upp skalan på den här bilden för att förstå storleken) och fortsätter sen ner i dammen.
Idé att sno: att använda ett och samma material rakt igenom. I Jardim Botanico är allt gjutet i betong. Men inte fyrkantig betong, utan med organiska former. Parkbänkarna i betong ser ut att vara gjorda av gråa, knotiga trästammar, papperskorgarna ser ut som grå, köttändande växter, dammen ser ut att vara omgärdad av gråa, uråldriga stalakmiter.


Ord. Saknas.
MVH, förstummad.

Återigen, den här lilla vattentrappen, som finns i ett till hälften dolt rum i den övre, plana delen av trädgården, är gjuten i betong, och sen övervuxen med mossa. Jag hoppas att ingen högtrycksspruta nånsin kliver över denna tröskel.

Det här huset tillhör också den övre delen av trädgården, precis bredvid det jag tror är observatoriet. Det är helt byggt i sneda slanor, alltså helt utan täckande väggar. Jag gissar att det är ett hus som använts för att torka örter eller liknande i, och jag vill ha det mer än jag nånsin ville ha en ponny när jag var liten. (Jag fick tre).

”Äsch, det här gamla växtstödet format som ett tredimensionellt päron, det är väl inget!”

Omgärdat av strikta, fyrkantiga rabatter fyllda med läkeväxter finns en rund damm. I dammen växter vattenväxter, planterade i gjutna krukor.
Touché, Jardim Botanico, touché.

Designa efter rymden

Det är ju så tjatigt det här, att jag alltid måste säga att jag är HELT ointresserad av nåt, bara för att två år senare göra ett fullkomligt lappkast och ba, ”Jag älskar blommor/trädgårdsdesign/vilda växter”.

Men nu är det alltså så det funkar, så trädgårdsdesign, here we go!

På besök i Lissabons botaniska trädgård, alias världens bästa trädgård.


Jag är just nu i Lissabon, tillsammans med mannen och guideboken ”Secret Lisbon”, där man bland annat kan läsa om den jättemysiga och helt legitima turistattraktionen Diogo Alves avhuggna huvud i en burk.

Men det står också jättemycket om hermetisk design, som (enligt boken, jag vet prick inget om hermetism) har använts av frimurarna och munkarna som byggde katedralerna i Lissabon. Jag blev så klart omedelbart extremt intresserad av att överföra de hermetiska designidéerna på trädgården som omger mitt imaginära torp.

I korthet…
… kan man säga att hermetismen handlar om att överföra planetära och på andra sätt överjordiska mönster i en jordlig miljö, som till exempel ett tempel eller en trädgård (som ju är min version på ett tempel) för att på det sättet locka ner (eller upp) gudomliga krafter. Det är typ ett uttryck för det som brukar kallas för ”sacred geometry”. Mycket av hermetiken i min bok handlar om den sideriska cykeln (som är det som horoskop också bygger på), men det är alldeles för komplicerat för mig. Så jag håller mig till de grundläggande väderstrecken istället, och vad de symboliserar inom hermetismen.

Dessa är…
Höst/skymning/väst
Vinter/midnatt/norr
Vår/gryning/öst
Sommar/mitt på dan/syd

Ursäkta va?
Varje väderstreck har alltså en motsvarighet både i årstider och i tid på dagen, och det är HÄR jag känner att trädgårdsdesignen kommer in. För låter inte alla dessa kopplingar som perfekt beskrivningar av när varje del av trädgården bör peaka?

Let’s break it down
Öst är världens början. Det är platsen där solen går upp. Därifrån faller dess första strålar på altaret (om det vore ett tempel vi byggde just nu). Det här är också riktningen man tar hjälp av här man vill hitta vägen till paradiset. Jättebra att ha.

Syd är zenit. Här är höjden av skapelsens fruktbarhet. Det är här som gospeln predikas.

Väst är en plats för kontemplation och död. Men det är också platsen där det heliga och världsliga möts. Huvudingången i hermetiska tempel är till väst: man går in som en vanlig dödlig människa och rör sig sen gradvis närmare och närmare mötet med det gudomliga altaret i öster.

Nord är den riktning som jag känner är nästan allra mest användbar här. Tänk så här: att den nordligaste delen av trädgården är skapad på ett sånt sätt att den ser som allra bäst ut mitt i vintern, att den doftar som allra sötast mitt i natten. Tänk vitt grus som speglar månen, ett par svaga fotogenlampor eller papplyktor, spikklubbor och månvindor som blommar på natten och en sån där japansk månbro, som går över ett spegelblankt vatten, och vars reflektion möter sin egen välvda form vid stranden, och på det sättet skapar en perfekt cirkel.

Nåt mer?
En annan detalj jag gillar är att hela katedralen symboliserar den mänskliga kroppen. På det sättet erbjuder platsen en chans att ”gå in i sig själv”. Man får en chans att vända sig inåt, och förstå världen genom att förstå sig själv.

Så där, nu känner jag att jag är helt och fullt ute ur garderoben som den nyandliga odlare jag är!

Däckad

Oh, jag hittade precis ett gammalt inlägg på min blogg som heter ”Däckad”, där jag skriver om hur mycket jag gillar trädgårdar med däck!

Hade nästan glömt det, men i höstas hittade jag ett gäng däck vid vägen som jag släpade med till lotten. En anledning till att jag faktiskt vågade använda dom (trots typ plast/kreosot/flamskyddsmedel/massa skit jag inte kan namnet på som de säkert kan innehålla) var att min kompis Valle nämnde att bildäck ju faktiskt används på lekplatser, och det är få personer som är lika nojiga som föräldrar.

Jag kommer nog aldrig odla grönsaker i dom, men eftersom jag just nu är lite besatt av ”Book of tea”, som handlar om wabi-sabi och japansk te-kultur, så konstruerade jag en gång av däcken. Vid traditionella japanska tehus finns alltid en liten trädgård, eller mer som en gång egentligen, som kalla för roji, och i den miniträdgården finns det ofta nån sorts trampstenar som kallas tobi-ishi (lång förklaring + bilder finns HÄR). Så det är typ tobi-ishi och wabi-sabi möter afrikansk skolträdgård – som ju, nu när jag tänker på det, är super-wabi-sabi!

Oooh, that smell

Oh, två grejer till ”att odla vid huset”:

* Vid köksfönstret skulle jag sätta en schersmin. När våren blivit så varm att man kan ha fönstret på glänt kommer det lukta smultron när man äter frukost.

* Vid fönstret till salongen (eh, ja, mitt imaginära hus har alltså att ha en salong…) skulle jag sätta en vildkaprifol (Lonicera periclymenum) så att rummet luktar honung och myrra när man sitter och läser ”Den hemliga historien” i skymningsljuset.