Ojdå

Det är alltså ett presspass till Chelsea Flower Show. Till mannen. Bara till mannen. Inte till mig.
Vad överraskad han kommer bli.
Hoppas han får kul.

Annons

OMG OMG OMG

Bilden är kanske inte supertydlig, men det här är alltså ett brev från RHS. Ett brev. Till mannen. Från RHS.
Det står PRESS INFORMATION uppe i ena hörnet.
Som alla minns försöker jag ta mig till galaöppningen av The RHS Chelsea Flower Show. Jag gör aldrig sånt i vanliga fall, men den här gången ”använde” jag min ”position” som ”journalist” för att få en press-ackreditering till mig och mannen (vi måste ju göra det här reportaget tillsammans).
Informationen som finns i det här kuvertet kommer antingen göra mig till en lycklig, korrumperad journlist, eller ledsen, korrumperad journalist.
To be continued…

Chelsea Flower Show – The Saga Comes to a Halt

I jakten på en biljett till The RHS Chelse Flower Shows öppningsgala (läs om äventyret so far under taggen ”Chelsea Flower Show”) har jag nu kommit till en platå.
Idag var jag inne på press-sidan för första gången. Presskontoret på RHS sa ju att ackrediteringsansökningarna skulle finnas där från och med början på februari, och jag hade lagt ett larm i min iCal för att inte glömma. Ha, fat chance!
Men, men, men, nu när jag kollade stod det att man kunde börja ackreditera sig från slutet på janurai. Problemet är att jag inte hittar några ackrediteringslänkar! Har jag missat mitt fönster? Har alla ackrediteringar redan delats ut? Eller har ackrediteringsprocessen helt enkelt inte börjat än? Ååh, jag får klåda!
Dessutom: är pressdagen ens samma sak som galan? Pressdagen är 18 maj, RHS-medlemmar släpps sedan in den 19e, och 21 släpper dom på pöbeln. Men kan det vara så att det är en gala redan på kvällen den 17e? Som bara drottning och blåblodiga, homosexuella, brittiska trädgårdsmästare bjuds in till? Varför finns det ingen ordentlig information!? Åh jag är inte van att vara på utsidan.

VIPs Only

Idag mailade jag presskontoret på RHS och förklarade att jag ville skriva om Chelsea Flower Show. Självklart behöver jag och en fotograf ackriditeringar till öppningen. Nu hoppas jag bara att dom känner att dom passar i en tidning som handlar ganska mycket om hur man ligger med strippor, hur man gör för att kokainet inte ska ramla ur en marijuana-cigarett och om vad kvinnliga terrorister gör på fritiden.
Fingers crossed!

Plötsligen så händer det!

Idag släpps biljetterna till Chelsea Flower Show!
Jag har ju fortfarande inte lurat ut när själva Galan är, om den är på dan eller kvällen, samt hur jag ska bli bjuden. Utsällningen är öppen mellan 18 och 23 maj och Agneta Ullenius skriver i Svenskan idag att första dan är reserverad för press. Och press, det är ju jag, hur illa jag än tycker om det. Så nu behöver jag bara få tag på en press-ansvarig på CFS, skicka ett smörigt brev och hoppas att det inte är allt för många andra redaktörer för kontroversiella mode- och musikmagazine som också söker.
It’s on!

Ps. Vad ska man ha på sig?

RHS Motherfucker!

Strax innan jul åkte jag och mannen till London. Jag var där för att gå på jobb-möten (de flesta gick åt helvete. Hur kommer det sig att det enda lyckade ”mötet” man kan ha med nån i England är över en nyckel kokain i ett toabås?), för att gå på en vernissage (det var ok men jag visste inte var jag skulle göra av händerna) och för att köpa mitt Royal Horticultural Society-medlemskap. Bland små tanter som luktade läggningsvätska och ros kändes det som att jag stack ut i min ”I’m not as think as you drunk I am”-t-shirt. Däremot smälte mannen, för ovanlighetens skull, väldigt väl in med sitt helskägg.
Förutom en jourlinje för trädgårdsfrågor, gratis inträde till blomstershower och trädgårdar har RHS en frö-service för sina medlemmar. Här hittar man listan av frön som RHS samlat in i sina trädgårdar under året. Man kan beställa fröerna nästan gratis.
Men den riktiga, hemliga anledningen till att jag var tvungen att bli medlem är något annat. Jag vill gå på Chelsea Flower Show. Egentligen inte själva showen i sig, utan mest galaöppningen. Det är hemligt för att jag svurit att aldrig mer gå galaöppningar, gratisfester eller andra kvällsaktiviteter som är fullproppade med parasiter och patrask som alltid kollar över ens axel när man pratar med dom.
Men när jag läste broschyren om Chelsea Flower Show fattade jag att själva öppningen så klart inte vara öppen för vanliga smutsmedlemmar. Så jag kommer nog bli tvungen att bryta en annan regel också: att använda mitt presskort för att få något som inte har med jobbet att göra. Åh jag måste få gå!
To be continued…