Basträsk

Nä, det är inte min arbetsplats, det är en grundläggande våtmark som man kan anlägga i sin trädgård. Nei, det är en grundläggande våtmark som jag TJATAT om att anlägga i MIN trädgård.

Hur svårt ska det vara? Kommer jag att hinna innan hösten? Vi tar grunderna igen…
  1. Välj ett skuggigt eller halvskuggigt läge i din trädgård.
  2. Gräv ur området, täck botten med dammduk och fyll på med planteringsjord.
  3. Plantera vattenväxter i jorden, till exempel vattenklöver eller vattenmynta.
  4. Fyll på runt om med björnmossa, och fyll upp med vatten.
På söndag kanske? Då ska jag även köpa en avsågad whiskeytunna som ska stå under hängrännan som ska upp på stugan. Fint.
Annonser

Ett hus blir till

Boden, stugan, skjulet, call it what you will, nu är den klar! Här kan du följa utvecklingen från eternitruckel till fantastiskt, färdigt, härligt vind-, regn- och solskydd. Bygget var en födelsedagspresent till mig från hälsingepappan. Modige Magnus, som även rev ner merparten av eterniten på gamla huset, medan jag och mannen stod två meter bort och hoppade från fot till fot medan vi ropade ”Stenlunga, stenlunga!” åt honom, ritade det vackra lilla huset. Det var så fint att åtminstone en till dam på området har bett att få kopiera ritningen till sitt nya bygge. Instruktioner kring spont och vindskivor skickades fram och tillbaka, funderingar kring dörrmekanismer och golv diskuterades över öldränkta sill-luncher (jag sa tvärnej till golv med glipor. Glipor!? Det är ju som att bjuda in sorken! Apropå det så berättade en granne att mössen på hennes lott hade tagit sig in i hennes stuga, letat up kakburken, SKRUVAT av locket och ätit upp kakorna. Vilket påminner mig om att vi också måste skaffa en kakburk).

Jag och mannen grundmålade alla plankor, för att undvika vita ränder om sponten krympte när huset var färdigbyggt.

Sen, eftersom han är en extremt noggrann person, byggde pappan hela huset, från grunden och uppåt, i ladan i Hälsingland. När allt verkade funka enligt planerna, rev han huset, la det på flaket och körde ner allt till oss.


Väl på plats i stockholm fick vi hjälp av de här fantastiska personer. Utan dem hade det inte blivit något hus.

Sen började det regna.
Jag bjöd alla på hemmalagad pizza, men det hjälpte inte. Det bara fortsatte regna. Men vi fick i alla fall en känsla av hur det skulle bli när huset var klart. Ett ställe där man, mer eller mindre torr, kan sitta oavsett vad naturen kastar i ens väg, och suga på en kopp kaffe och en kardemummalängd. Skillnaden nu var att det var stora hål i pressenningen, och att vi var tvungna att balansera på de glesa golvtiljorna.

Jag åkte till tonårsavgrunden Hultsfred, och pappan och mannen fortsatte arbetet. Pappan lät till och med mannen hamra på egen hand, har han berättat, till skillnad från hur det var första dan, när han blev svettig så fort nån ens tog upp en skruvdragare om han inte i förväg hade berättat exakt var och när skruven skulle in.

Och det regnade och regnade och regnade, och tredje dan fick jag det här mmset av mannen som berättade att han och pappan åt ”frukost till sjöss.” Skönt att veta att vi gjort grunden tillräckligt hög i alla fall.

Spänningen var olidlig, och jag fick stadiga rapporter via mms. Sen var mannen också tvungen att lämna stan, och med katterna ur huset vågade sig damerna fram till Hälsingepappan, som fick en stadig ström av erbjudande av varierande slag (allt från rent kroppsarbete till mer, hmm, sociala inviter).
Alla snickar-entreprenörer, det finns en hel marknad här som står helt vidöppen för exploatering!

Jag kom tillbaka precis i tid för att ta en kaffe på förstukvisten och njuta av det avslutade arbetet.

Numera blir mannen så här sur när jag säger åt honom att vi måste lämna huset och åka in till stan igen.

Välkommen in i världen, älskade lilla stuga, jag tror att du kommer stå stadigt i sol och vind, med alla våra namn inlödda i väggen, i många, långa år framöver!

Our House

Precis innan jul kom bygglovet till vår ”redskapsbod”, ett underverk på lite under 6 kvadratmeter.
Här är saker jag vill göra med huset:

  • I halvskuggan till väster (tror jag) om huset skulle man kunna ha en nergrävd minidamm, stor som en diskbalja, som övergår i sumpmark. Där kommer fjärilar, bin och fåglar att kunna dricka och bada.
  • En vägg täcks av hyllor, gjorda av enkla plankor, som kan fyllas med blåbärskrukor. Hela väggen, full med blåbärskrukor! Över väggen kan det sitta hönsnät, så att fåglarna inte kommer åt. Jag tror att det blir Putte, och så nån sort till.
  • Den skuggiga baksidan får bli vintergrön, med murgröna på väggen, ormbunkar, jättedagkåpa och lungört på marken.
  • Framsidan av huset, som Modige Magnus ritat, kommer bestå av fyra stycken franska fönster som vi köpt, och budat hem till lägenheten i fredags, eftersom vi var för slöa för att hyra bil. Så här ser dom ut.

Eternit Sunshine of the Spotless Mind


”Eternit” var det enda som stod i kommentaren till det vi ännu inte visste skulle bli vår kolonilott. Kanske var det för att vi fick gå runt själva med den där kartan och kommentarslistan, och slapp höra nån ”smart” farbror berätta om hur hans kompis Berra jobbat som rivare i 20 år när han hans lungor stelnade ihop och han inte ens kunde lyfta en stor stark längre. Kanske var det för att lotten verkligen såg eländig ut. Men hur som helst var vi de ENDA som anmälde intresse för just den där kaotiska lilla plätten med ett hus byggt av asbest.
När det väl var vårt, och vi läste på vad alla smarta farbröder tycker om eternit, bestämde vi oss för att ta bort huset, som redan hade stora sprickor i väggarna. En varm dag i september, långt innan bygg- och rivningslovet kommit, tog vi på oss långärmade tröjor och andades genom näsan medan vi försiktigt skruvade loss de stentunga plattorna. Mange var modigast. Hoppas han inte får cancer om 20-25 år. Då kommer jag känna mig jätteskyldig.