Det hör ju till den moderna traditionen att meddela alla typer av större livsförändringar på Instagram (och Facebook kanske? Vem vet, jag har inte Facebook). Jag är lite mer gammeldags av mig, och föredrar att berätta att jag köpt ett hus via DNs Namn o Nytt-spalt.
Jamaica Kincaids ”(Boken om) min trädgård” är allt jag söker i en trädgårdsbok: den är inspirerande, dråplig och går (väldigt lätt) att läsa som en självbiografi. Hennes språk är helt elektriskt, så som man drömmer om att ens dagbok ska låta, vilket den tyvärr inte gör, eftersom man inte är Jamaica Kincaid. Dessutom blir jag så jävla glad av att läsa om trädgård på nivå med hur jag själv ser naturen. Där både roliga historier om knäppa djur OCH berättelser om knäppa kolonialister får plats.
Hur som helst, ”(Boken om) min trädgård”, ute nu, samt tillgänglig på bibblan, och utgiven av Tranans förlag.
För ett tag sen blev jag tillfrågad om boktips kring nordisk folktro och odling, och samlade ihop några favoriter. Alla dessa har inte fokus på just Norden men alla är utmärkta.
Häxans handbok är nog en barnbok, men det är en av mina absoluta favoriter. Lättöverskådlig, men ändå heltäckande på ett grundläggande sätt. En utmärkt cyprianus och Dannie Druehyld är så ikonisk.
Lægeplanter og trolddomsurter av Harald Nielsen är mitt uppslagsverk när jag ska lära känna en ny växt. Den har dessutom stort fokus på nordiska myter och magi.
Matts Bergmark är min go to guy när jag vill kolla att nåt faktiskt stämmer. Har i stort sett aldrig upptäckt ett faktafel hos honom, utom när forskningen liksom konstaterat nya grejer sen hans tid, och han älskar exakt samma växter som jag. Medicinsk magi är ganska nära Tillhagen, Vallört och vitlök är den som handlar mest om ”vanlig” odling och Lust och lidande är min favorit.
Christian Rätsch är den internationella experten på psykoaktiva växter och deras myter och legender.
Veneficium av Daniel A. Schulke är en väldigt avancerad bok om framför allt giftodling och mytologi. Inget för nybörjaren, men oerhört intressant.
Carl-Herman Tillhagens Folklig Läkekonst handlar inte bara om odling, men eftersom magi, medicin och växter är så himla nära sammankopplade så är den ändå toppen.
Tandvärkstall, ur Folklig läkekonst.
Den här handlar inte om odling alls, men ger ett intressant perspektiv på medicinhistoria. Det är en rasande liten novell av Barbara Ehrenreich, jag tror hon skrev den när hon gick i skolan.
Min bästa kunskap om Henry David Thoreau är att hans namn uttalas ”thorough” – som på engelska – och inte ”torå´” som på franska. Samt att han trodde att maskarna åt upp bönorna han sådde vid sin sommarstuga.
Hur som helst. Om Allt om Trädgård, eller nån annan, inte vill att texten ska ligga upp här är det bara att säga till.
In order to accommodate the MASSES of garden crazy Germans who are eagerly searching the web for information about the book ”Gartenverrückt” – by ME – this post is in English! If you already know you want to buy it, it’s available HERE.
Today – on this day that we in Sweden call fettisdagen, and what they in Nouvelle Orléans call Mardi Gras – ”Gartenverrückt” is officially released (by Atlantik and Hoffmann und Campe Verlag). It’s a German translation of the Swedish book ”I odödliga odlares sällskap”, and it’s an anthology, of sorts, consisting of 40 portraits of some of the world’s coolest gardeners. The oldest one was born in 1098 and the youngest one in 1984.
I initially wrote the portraits for the magazine Allt om Trädgård, and the gardeners have been chosen in very close association with my editor Anna G. Tufvesson. They’re a kooky, creative and deliciously single-minded bunch, and they inspire me immensely. A surprising thing about writing this book was realizing that a lot of them were superstars in their day, but practically forgotten today.
These superstar gardeners were queer, polyamorous, and anarchist; they were artists, housewives, workers, and poets. Not necessarily all at the same time, but sometimes that too. Each generation likes to think of themselves as the most advanced, openminded and spiritually permitting one. But the people in ”Gartenverrückt” prove that it is not so. And so, they also prove that the garden path towards more freedom doesn’t necessarily lead straight ahead, but is rather circular, or maybe serpentine. It’s a much more interesting shape, anyway.
Well, that’s all for now. If you know German, you could give it a read. If you know someone German, you can give them ”Gartenverrückt” as a gift. It’s already proven itself as a very popular gift, in Swedish at least.
Oh, and just for shits and giggles, here’s a bunch of photos from a recent trip to Venice.
Hittade precis dom här bilderna från i somras, när jag hade väntat med att skörda radis noir alldeles för länge, eftersom torpet skulle vara med på en fotografering (det stämmer, allt är bara fusk!).
Dom svarta rättikorna hade växt sig enormt, obscent stora och trots att jag bara hade sått typ två korta rader hade vi mer rötter än en normal människa kan äta. Dom var också, kanske på grund av torkan, peppriga som wasabi.
Det enda vettiga var att mjölksyra dom allihopa, och eftersom vi har typ ett halvt kilo koreansk specialchili så blev det kimchi. Kimchi på rättika kallas kakktugi, och receptet kom från den utmärkta boken ”Kimchi och andra koreanska rätter”, där man kan hitta kimchi-recept för i stort sett alla råvaror, inklusive råa ostron.
Kakktugin blev både het, av chilin, och pepprig, av rättikan, och vi åt den i flera månader.
NYTT POD-AVSNITT!!! https://www.acast.com/odlingspoddengronsakslandet/julavsnittet-
Man kan nästan säga att det är dags för GrönsaksLandets årliga boktips – det känns som om vi gjort det här MINST en jul tidigare, och två gånger är en vana, tre gånger är en trend.
Våra boktips är ju sällan aktuella, onödigt att strunta i en majoritet av alla böcker som skrivits bara för att dom inte kom ut i år, och tiden är ju cirkulär hur som helst.
Bland mina boktips för i år finns bland annat dessa ultraklassiker.
Och kom ihåg att amazon/adlibris/bokus inte är allt. Har du dåligt med stålar finns böckerna ofta på biblan. Om boken inte finns på ditt lokala bibliotek, sök på Libris, där dyker alla Sveriges bibliotek upp och så kan man fjärrlåna. Många rekommenderar också bokborsen.se, men min favorit är antikvariat.net, för att hemsidan är så basic och så kan man göra önskelistor och få ett mail om ens bok dyker upp nånstans i norden.
Boktirrrrps!
Det här recept är hämtat ur boken ”Efterrätter”, av kocken Olle T Cellton. Boken är så ny att jag vill inte spoila receptet helt – köp den eller låna den på biblan om du vill ha Olles alla förenklande specialtricks (det är 100 % värt det).
Men grundreceptet är typ så här:
Jag gjorde precis det här recpetet för första gången, och som alla vet måste man göra en rätt minst tre gånger innan den blir riktigt bra, men den här kakan blev awesome MED EN GÅNG. Jag fick både äppelmos och skivade äpplen över: moset äter jag i filen till frukost, och skivorna strödde jag ut över ett gallare och torkade till såna där äppelringar man åt när man var liten. Också så jävla gott.
Tarte fine aux pommes, eller äppelkaka som vi kallar den på svenska, är perfekt när man har mer äpplen än man kan hantera. Det finns ju nån statistik som säger att mängden äpplen som varje år ruttnar bort som fallfrukt, är typ lika stor som alla äpplen som köps på ett år i Sverige. Och jag är SÅ HIMLA TACKSAM mot alla villaägare som ställer ut äpplen till oss som inte har några egna träd. Årets ros till er för tusan!
Just nu förbereder jag årets skörd av myskgräs till min kompis Linnéa Sjöberg (@gtd4s810 på instagram om nån vill glutta på henne). Jag klipper en tuss gräs, knyter ihop med ett snöre (det går att knyta med gräs också, men jag är inte så flink), ber nån hålla i änden på tussen, flätar och låter sen flätan torka. Det GÅR att fläta ensam också – då håller man flätan i munnen – men det kan bli lite dregligt.
Berätta för alla dina vänner med variationer på syn- eller läsförmåga att den supergoa boken ”I odödliga odlares sällskap” nu finns att låna på biblioteket som talbok!
Jag vet inte exakt hur det funkar, men jag tror att den finns under den sektion på biblioteket som heter Daisy (om du eller din kompis/familj har dyslexi eller liknande så har du säkert bättre koll).
Man kan ju alltid söka på LIBRIS om den finns på närmaste bibliotek som talkbok eller vanlig bok eller e-bok.
Och du vet väl att om den INTE finns, så är det bara att be biblioteket ta in den? Folk brukar fråga mig var man ska köpa min bok för att jag ska dra mest nytta av det, och jag brukar säga typ ”Din lokala bokhandel” eftersom små, obereonde bokhandlar fortfarande drivs av eldsjälar och bokälskar, och jag känner att jag drar nytta av att de finns. MEN att be om böckerna på bibblan är faktiskt också ett grymt alternativ: jag får ju betalt av biblioteken också, du får läsa gratis och dessutom får ÄNNU fler personer chans att läsa. Så, yay, go bibliotek!
the secret gardener 