OMG världens första verkligt användbara app är här!

Äntligen, som Gert Fylking skulle ha sagt, är fenologi-appen här. Den är från blommar.nu och gör att man kan följa naturens egen kalender. Alltså att man vet vad som blommar nu. Så om du till exempel fått rådet ”vattna med nematoder mot sniglar när vitsipporna blommar” eller ”beskär rosorna när björken har musöron” behöver du inte jaga runt hela stan för att hitta en vitsippa och en björk, du kollar bara mobilen, och ba, ”Jaha, i övermorgon”. Jag älskar den redan. Läs mer om appen HÄR.

 

Solfjäderns tid

Jag är så väldigt mallig över att vi faktiskt tog oss samman och byggde en solfjäder-spaljé till svartvinbärsbusken förra året (och med ”vi” menar jag ”mannen”). Och nu är rätt tid (eller egentligen precis i slutet av rätt tid) att snofsa till spaljén. All buskig tillväxt från marken kan klippas ner, men spar en riktigt rak och fin ny gren. Sen tar man bort en av de gamla grenarna och ersätter med den nya. Om man upprepar varje år har man alltid färska och gamla grenar blandade och behöver inte förnya hela busken på en gång.

Så som jag fattat det (efter att jag ringt till en av alla mina härliga telefonrådgivare) så är det här rätt tid att klippa, eftersom man inte får lika stort ”svar” från busken, som om man klipper på senvintern. Klipper man nu hålls tillväxten nere, klipper man på senvintern peppar man bara busken att dra igång mer tillväxt.

Vi skapade vår spaljé på senvintern och har haft en explosiv tillväxt, så det borde stämma.

Här är en före och en efter bild.

FÖRE: rufsig och tufsig

Efter: short back and sides

Mr. Miyagis Beskärningsskola

Så här säger Mr. Miyagi till Daniel-san, när Daniel-san får beskära ett av Mr. Miyagis pyttesmå bonsaiträd:

”Crose eyes. Focus. See onry tree.” Sen säger han nåt i stil med att han ska se det perfekta trädet, se varenda detalj, se inget annat än det. Sen får Daniel-san öppna ögonen och se på det lilla trädet, minnas trädet i sitt huvud, och sen börja beskära med mini-sekatören. Det känns som ett bra tips för vanlig beskärning också, gör det inte!? Det blir trädvård och meditation på en och samma gång typ.

Inoculate my Chocolate

Ibland när livet känns tungt, och sverige mörkt, så som det gör på våren (finns det några trädgårdsintresserade som har höst-depressioner? Jag tror inte det), så brukar mannen ta med mig till Bergianska Trädgården. Om vi lyckas tajma det rätt blommar mandelträdet. Och om något kan stå i sin ensamhet och just for the hell of it slå på med en sån satans blomprakt, och lukta så att man inte minns något annat, då behöver inte våren kännas så mörk, eller livet så långt, längre.
Därför ringde jag Svensk Trädgårdsförenings hjälplinje för att fråga om mandel, också. Den snälla finskan sa att mandel inte är härdig i zon 2. Däremot berättade hon att aprikos är det. Både aprikos och mandel OCH plommon, är ju stenfrukter. Som om det inte ens var mina tankar längre, utan nån som faktiskt vet saker som träd och odling som funderade, så frågade jag om det var möjligt att ympa in en persika på vårt victoriaplommon. Och lo and behold, finskan sa att det inte bara går bra, utan faktiskt kan höja härdigheten hos persikan! Än så länge är det nog länge innan jag lägger ner persikor i romtopfen på hösten, men tänk! Tänk att mötas av de där overkligt söta, vita blommorna och se murarbina gå nuts av glädje. Tänk om det händer.

PS. Valnöt är härdig. Om man absolut vill odla en nöt.
PS2. Lars-Åke Truedsson rekommenderar persikan Frost.

Vill ha!

En sån här grej, som man kan använda för att spaljera träd om man inte har ett hus. Eftersom vi inte har nåt hus. Den syns inte så bra, men det är som en solfjäder i metall, som man sticker ner i marken.

OBS om du tagit den här bilden, säg till! Jag minns inte var jag rev ut den, annars hade jag frågat om lov. Förlåt!

Tips!

Om jag skulle köpa ett träd just nu, skulle det bli ett spindelträd. Om Edward Scissorhands hade varit ett träd så hade han varit ett spindelträd, och alltså är det perfekt anpassat för indie-trädgården. ”Riktigt” trädgårdsfolk tycker att de är fula och spretiga, men när vi körde genom Kivik i somras, omgivna av små söta, spretiga mopsar till träd så såg de ut som en dröm allihopa.
Men nu ska jag inte köpa träd, utan tämja det jag har. Och i sommar tänker jag testa ett trick jag läste om i Beskära Träd och Buskar: att tynga ner grenarna för att ge dom den form man vill. Grenarna måste vara späda, men de måste ändå ha närmat sig den längd du vill ha, eftersom tillväxten avstannar när du tynger ner grenen. Knyt ett snöre en bit ut i grenen, och fäst den i marken eller tyng ner den. Du kommer få mer frukt på den grenen också, än om den bara hade vuxit på som den ville.
Vårt träd är också på väg över trädgårdsgången och in till grannlotten, som Jon Mjäksson och Fnysiga Frun har, så jag tänkte försöka stoppa den invasionen innan den blir värre. Då kanske JM och FF blir lite gladare också.
Och om jag kommer ihåg och hinner kommer jag att plantera något klättrigt som kan slingra sig upp för snörena i trädet.

The First Cut Is The Deepest

I höstas var jag med på en kurs i trädbeskärning. Sten Lönn, som fyllt sin lott med olika sorters spaljerade träd, höll i kursen. Vårt viktoriaplommon var ett av träningsobjekten. Efter kursen vände sig Stens dotter, som också är arborist, till mig och sa, ”Det var ju fantastiskt att vi kunde hitta ett träd i DET HÄR skicket! Verklig tur!”
Sten berättade att väldigt få frukträd växer på sin egen rot. Träden har en grundstam som man ympat in det ädla trädet på. Så när vi kom till vårt träd förstod jag för första gången vad den där väldigt spännande, taggiga busken som växte runt vårt plommonträd var. Den där busken som jag och mannen gått och nypt i och jämfört med olika exotiska växter vi hittat i andra trädgårdar. Det var rotskott. Oäkta rotskott. Vi hade vårdat oäkta rotskott en hel sommar, medan de söta tanterna promenerat förbi och lett överseende. Was my face ever red.
Här är trädet efter beskärning. Grundregeln är att spara de kvistar som går åt det håll som du vill uppmuntra. Vill du ha en lågt, vidsträckt träd spar du grenar som går neråt och utåt. Vill du ha ett högt träd spar du grenarna som går uppåt, utåt. Alla grenar som går inåt mot kronan ska bort, så att det blir luftigt och fint. Om du har två grenar som tävlar om att vara mittenstammen, så att de tillsammans bildar ett V mot himlen, ta bort det ena.

Före

Efter