Blast from the past

Jag sitter just nu och plockar bort döda länkar från gamla inlägg här på bloggy, och helt chockerande nog var jag riktigt KUL omkring 2009.

Till exempel i det HÄR inlägget, när jag är rasande över att all odlings-tv är kompad av porrfilmsmusik.

Eller dom här inläggen, som handlar om den gången när jag investerade 3 000 kronor i en riskkapitalfond som gav utdelning i äpplen. Och sen ringde min ”vanliga” bankman, Hans, för att fråga vad han tyckte om det.

Annonser

Äppeltips – tarte fine aux pommes

Det här recept är hämtat ur boken ”Efterrätter”, av kocken Olle T Cellton. Boken är så ny att jag vill inte spoila receptet helt – köp den eller låna den på biblan om du vill ha Olles alla förenklande specialtricks (det är 100 % värt det).

Men grundreceptet är typ så här:

  1. köp smördeg (eller gör själv om du är händig)
  2. klipp den i två remsor, kasta den ena remsan i frysen, och rulla ut den andra remsan i en långpanna täckt med bakplåtspapper.
  3. skala och kärna ur ett gäng äpplen, hacka upp dom lite grovt och koka till ett äppelmos med lite socker och vanilj. Låt svalna.
  4. skala och kärna ur ytterligare ett gäng äpplen, och skär dem i tunna skivor (jag brukar bara skala äpplena, och sen köra dom på mandolinen hela vägen in till kärnhuset: då blir dom liksom automatiskt urkärnade)
  5. smeta ut äppelmoset på smördegen
  6. lägg äppelskivorna lite omlott ovanpå moset.
  7. smeta ut mjukt smör på äpplena och strö över strösocker
  8. grädda i typ 12 minuter på typ 200 grader
  9. ta ut, smeta på lika mycket smör till, och strössla över ännu mer socker
  10. Grädda i typ 10-15 minuter till
  11. ta ut ur ugnen och dra över både kaka och bakplåtspapper på ett galler, där kakan får svalna till ljummen eller rumstemperatur
  12. serverar med grädde eller vaniljglass
  13. så jävla gott!

Jag gjorde precis det här recpetet för första gången, och som alla vet måste man göra en rätt minst tre gånger innan den blir riktigt bra, men den här kakan blev awesome MED EN GÅNG. Jag fick både äppelmos och skivade äpplen över: moset äter jag i filen till frukost, och skivorna strödde jag ut över ett gallare och torkade till såna där äppelringar man åt när man var liten. Också så jävla gott.

Tarte fine aux pommes, eller äppelkaka som vi kallar den på svenska, är perfekt när man har mer äpplen än man kan hantera. Det finns ju nån statistik som säger att mängden äpplen som varje år ruttnar bort som fallfrukt, är typ lika stor som alla äpplen som köps på ett år i Sverige. Och jag är SÅ HIMLA TACKSAM mot alla villaägare som ställer ut äpplen till oss som inte har några egna träd. Årets ros till er för tusan!

Redlove revisited

Rosa äppelmos gjort med hjälp av Ingrid Marie-skal.

Rosa äppelmos gjort med hjälp av ”Ingrid Marie”-skal.

Minns ni det här uråldriga inlägget, där jag fått pippi på ett äppelträd med rödköttiga frukter som heter ”Redlove Era”? Jag fick aldrig tag på trädet, men däremot lyckades jag uppfinna mitt eget knallrosa äppelmos (HÄR).

Inlägget om ”Redlove Era” är ett av mina mest kommenterade nånsin, och jag sammanfattar alla tips i DET HÄR inlägget.

Och nu, i nummer 3 2016 av tidningen Hemträdgården, kastar sig Åke Truedsson in i diskussionen, genom att tipsa om ett gäng rödköttiga äpplen.

  • ”Redlove Era” och släktingen ”Redlove Circle” finns numera att köpa på Gunnebo trädgård i Skivarp. Wiiii!
  • Den tyska sorten ”Vitalister” säljs just i Tyskland och smakar, enligt Åke, ”ok”.
  • Det estniska äpplet ”Veiniöun” säljs på Blomkvists plantskola. Det här äpplet har jag blivit tipsad tidigare också, så det verkar vara en favorit. Åke lägger till att Blomkvists plantskola levererar med bussgods till hela Sverige.
  • Pelaräpplet ”Maypole” funkar endast till mos och jos, inget annat.
  • Baumaux – den franska frö- och växtjätten – säljer rödköttiga sorter. Jag kommer hälsa på Baumaux i vinter, men jag vet av erfarenhet att det är inte är jättelätt att handla ovanliga växter på franska…
  • Sammantaget känner jag dock att det nu, med torp och allt, är MYCKET nära att jag äger ett rödköttigt äpple.

Vi har bestämt oss…

Vi ska skaffa ett litet äppelträd! Till våren, vilket kanske är den sämsta tiden att skaffa äppelträd, men skitsamma.

Just nu kämpar jag emot viljan att skaffa ett paradisäpple. Jag har en enormt soft spot för paradisäpplen, trots att det enda man kan göra med dem är typ gelé, och det enda man kan göra med gelé är att servera den till kadaver. Men liksom kolla in ”Harry Baker” på bilden: blir som mest tre meter högt, har mycket mörka blad och djupt rosa blommor som The Garden beskriver som ”exceptionally large and flamboyant”. Och så ganska stora äpplen med mörkrött kött, som ger en lila gelé.

Men jag går också tillbaka till det HÄR gamla inlägget, om äpplet Redlove era som har rött fruktkött, och de bra tipsen jag fick i kommentarerna:

David skriver att Leif Blomqvist berättar om äpplet “Veiniöum”, i boken “Våra fruktsorter”, som också har rött fruktkött. Sorten är estnisk och äpplet är främst bra till till saft, mos och vin. Pa64 fyller i med att Leif brukar finnas på mässan Nordiska trädgårdar, och tar in de träd man är sugen på.

Anne tipsar även om ett äpple som hon tror är Fagerö, som är fantastiskt gott att äta, har lätt rodnande fruktkött som färskt äpple och helt rosigt efter några månaders lagring.

Men borde man inte kunna ympa in lite paradisäpple på ett riktigt äppelträd? Malus som malus liksom.

Nu är enda problemet att trädet måste vara bisarrt jävla litet för att vi ska kunna knöka in det på lotten…

Julrosa Äppelmos

Jag är bevisat opysslig – det är inte tummen mitt i handen, det är liksom en hel hand mitt i handen – men nu har två saker hänt som får mannen att kalla mig ”Den nya Ernst Kirchteiger”. Dels ska jag vara med i väldigt fin tidning och prata om odling (spänning!) och dels har jag uppfunnit mitt eget Redlove Era-äppelmos.

I förra veckan märkte jag att Svenska Äpplen-backarna på affären gått från 12 stycken till typ två, och fick panik. Jag köpte på mig rejält med små sura äpplen och två stycken trinda Ingrid Marie som var så sammetsaktigt mörkröda att de nästan gick i svart. Jag skalade alla äpplen till moset, så där som man ska, men behöll Ingrid Marie-skalen och strimlade dom fint. Sen lät jag de röda strimlorna koka med i resten av moset (som jag bara gjorde som vanligt). Et voila, ett äppelmos så knalligt rosa att det fick hälsingepappan att säga ”Nämen det här är ju fel!”.

Det är kanske inte slap my ass and call me Einstein-läge, men inte så illa för nån med handen mitt i handen.

Äppelmuffins som smakar USA

Sagt och gjort, on to the apple sauce muffin quest.

När jag flyttade hemifrån tog mina föräldrar sig an en kanadensisk utbytesstudent i min ålder. Jag har aldrig tänkt på det förr, men jag inser nu att det var jag som blev utbytt. Och som det verkar klarade sig väluppfostrade, ideellt arbetande, Lions-engagerade Justin väldigt bra i konkurrensen med mig.

En av de julklappar han skickade mina föräldrar efter utbytet (jag vet!) var en sån där amerikansk muffin-form och boken Muffin Mania. Eftersom det var typ den bästa julklapp någon nånsin givit mina föräldrar (jag själv inkluderad) så bestämde jag att jag fick jag den av dom.
Och det var i Muffin Mania jag hittade det här receptet. Ett amerikanskt cup-mått hjälper enormt mycket.
OBS! Det här är inte en klassisk svensk fika-muffins, utan en så kallad ”frukostmuffin.” Mer som väldigt, väldigt sexiga scones alltså, och äts bäst varma, delade på mitten, med en flottig skiva cheddar på.
Applesauce cinnamon muffins
1 cup mjöl
3 tsk bakpulver
1/2 tsk kanel
1/2 tsk salt
1/4 tsk muskot
3/4 cup havregryn
1/4 cup farin
1 ägg
1/4 cup olja
1/3 cup mjölk
2/3 cup äppelmos
Mixa de torra ingredienserna för sig och de blöta för sig, blanda ihop dom snabbt och skopa upp i 9-10 muffins formar. Grädda i 200°C i 20 minuter.

Om äpplen vore pengar…

För att ta mig igenom mina nästan sju kilo äpple medan de fortfarande är färska och goda fortsätter Projekt Eple med torkade äppelringar.

Jag var tvungen att köpa en ny urkärnare (den jag har kärnar ur och klyftar, och nu var det ju ringar jag skulle göra) på sjukt porriga köksbutiken Cordon Bleu. Medan jag var där var jag nära att bli förförd av en tysk maskin som hette typ Master’s Apple Dominator för 500 spänn, som såg ut som en kombination av ett skruvstäd och en slagborr, och som skalade, klyftade, kärnade ur och gjorde girlanger av äpplen, beroende på vad man var ute efter. Jag tog mig därifrån med en enkel, rostfri urkärnare, och resten var enkelt.
Ta ett kilo äpple, kärna ur (jag lämnade skalet, för jag är en karl och karlar äter alla skal), skär i halvcentimeter-tjocka ringar och torka. Just torkningen är lite meckig, men jag tog mitt Nutscene-snöre och gjorde en fin gardin av äppelskivorna.
Så här ska de hänga i tre veckor sen blir det YUM.

Om äpplen vore pengar…

Det första jag gjorde när äpplena kommit var att brassa Bettey Swann (herregud, hur undergiven är den kvinnan? Hon borde läsa den där boken ”He’s Just Not That Into You”) och koka äppelmos. Jag lät bli att skala frukten, skar den grovt och la till lite vaniljsocker enligt ett trevligt recept på internet. Det smakade himmelskt. Testar även att göra moset med konserveringsmedel, istället för ett kilo socker.

En proffsig grej med äppelmos är att det är som att ha fantastiska, färska äpplen hemma om man nånsin ska baka nåt. Tore Wretmans äppelkaka till exempel, eller muffins.
Äppelmosmuffins med kanel och russin anyone?

Om äpplen vore pengar…

Ursäkta, du glömde nåt här!


När äpplena väl kom kändes det ändå overkligt.

Varför står det plötsligen 6,9 kilo (det står att man ska få 4,5, men jag vägde dom) äpple utanför min dörr? Vad har jag gjort för att förtjäna det? Efter alla dessa år av 0,0-nånting % ränta på banken känns det plötsligen helt vrickat att någon ska GE mig något bara för att jag råkar ha lite pengar över.
Jag tänkte så mycket på det att jag till slut var tvungen att börja räkna på det också (det är något jag bara gör väldigt, väldigt motvilligt).
Jag räknar med 19 kr/kg för äpplena för det är vad svenska äpplen kostar i affären den här tiden på året, men det är ändå lågt räknat eftersom de här är ekologiska, av sorter som oftast inte finns och extremt goda. Hur som haver, here we go, etc etc:
6,9 kg äpplen, till ett värde av 19 kr/kg ger en sammanlagd avkastning på 131 kronor.
131 kronor på 3.000 sparade kronor ger 4,37 %.
Om det är nån som är bättre på matte än mig får ni gärna rätta det här, men det lutar åtminstone åt en procent-sats däromkring: lite drygt FYRA procents ränta. Och då har jag ändå lagt på en tusenlapp, på miniminivån 2.000 kr är räntesatsen ännu högre.
Så, Hans på Skandiabanken, jag föreslår att du tar en titt på de 0,05 % som du erbjuder mig i ränta och i fortsättningen tar det väldigt, väldigt lugnt med vilka investeringsråd du ger ut, för just nu skulle jag fortfarande få bättre ränta om jag tog ALLA pengar jag har ur din bank och investerade dom i äpplen istället. Så tills du kan erbjuda mig lika bra förutsättningar som Ekobanken, eller tills dess du bakar en riktigt, riktigt god äppelpaj åt mig, kommer du att vara i onåd.

Om äpplen vore pengar skulle jag vara miljonär

För två år sen investerade jag lite pengar i en riskkapital-äppel-fond. Fonden hade upprättats för att rädda en ekologisk äppelodling i Hallstahammar som höll på att bli typ… uppköpt, eller nåt.

Ett år skulle pengarna vara på kontot innan jag kunde ta ut dom igen, 2.000 var minimigränsen och avkastningen kom inte i pengar, utan i form av äpplen.
Jag tyckte det lät som det perfekta investerings-alternativet, men för säkerhets skull ringde jag fond-rådgivaren på min bank.
Så här gick det:
Jag: Hej, jag har en fråga om fonder.
Hans (tror jag): Ok, låt höra.
Jag: Jag har fått ett erbjudande om att investera i en riskkapitalfond, och jag tänkte bara höra hur pass riskfyllt det är att ha pengar i en sån fond?
Hans: Risken beror ju alltså på olika saker och variabler som förändras beroende på bla bla bla osv osv osv. Vilken fond är du intresserad av?
Jag: Det är en äppelfond, i Ekobanken. Jag får avkastning i äpplen istället för i pengar.
Hans: Va?
Jag: Alltså, man sätter in 2.000 och efter ett år får man äpplen.
Hans: Men…
[Paus]
Hans: Nej….
[Paus]
Hans: Nej, det tycker jag inte låter bra. Det låter… Nej. Nej. Om du liksom känner att du vill investera pengar i… såna... fonder så har vi en jättetrevlig fond som heter Cancerfonden, som jag verkligen kan rekommendera till dig.
Jag: Ok, tack, jag ska tänka på det.
Istället ringde jag upp äppelfonden och frågade samma sak, och de sa att pengarna liksom var en del av företaget, och för att alla pengar skulle försvinna så skulle företaget behöva gå i konkurs. Jag kände att det var en risk jag var villig att ta – hittills hade de ju visat väldigt stor uppfinningsrikedom och överlevnadsvilja – och investerade tre tusen.
När första årets äpplen dök upp utanför min dörr var jag helt oförberedd. Jag stod med äpplen upp till armbågarna och hade ingen aning vad jag skulle göra av dom.
I år var jag bättre förberedd, och längtade i flera veckor efter mina goda, svenska äpplen.
To be continued.