Paris för foodisar

”Paris för foodisar” är en stadsguide designad för att du ska kunna röra dig till fots, gärna ganska långsamt, i Paris finaste område: det 11e arrondissemanget.

Om det är något jag känner att jag kanske vill visa, eller inspirera till, eller vad som helst, så är det att det går bra att vara en långsammare resenär. Att inte konsumera en stad, utan istället delta i livet, bli en del av den ett litet tag. Att behandla den som en by, där det är viktigt att vara trevlig mot alla man möter, eftersom man kommer träffa dom igen och igen. Där man äter på stället som alla i kvarteret vet är det bästa i kvarteret, dricker öl på baren med bra musik och bartendern som känner igen en redan efter andra besöket, och hittar till butiken som ser skabbig ut, men i själva verket har de allra finaste OCH billigaste naturvinerna.

Först hade jag tänkt beskriva den som en anti-Michelinguide, eftersom ingen i den här boken nånsin kommer ta för mycket betalt eller le falskt. Fast det kändes lite taskigt mot Michelinguiden. Men sen påminde en kompis mig om att Michelin ju är ett däckföretag, och att Michelineguiden kanske kom till för att få folk att köra extra långt till avlägsna restauranger och bränna mer gummi, och då insåg jag att det verkligen ÄR en anti-Michelinguide!

”Paris för foodisar” går att köpa nästan överallt där böcker säljs, till exempel HÄR. Men den finns också att låna på bibblan, och om just ditt bibliotek inte tagit in den är det bara att be dom.

Det är (som vanligt) Stefan Fält, alias mannen här på bloggen, som gjort formen. Och eftersom han hatar skyddsomslag, men vi andra ville ha skyddsomslag till den här boken, gjorde han jättefina grejer med skyddsomslaget. Missa inte att tjuvkika under det (som så HÄR till exempel).

Luna Vassarotti är fotografen som tagit bilderna. Jag har aldrig riktigt förstått var Luna kommer ifrån – kanske Belgien, kanske Italien, kanske nån annanstans – men hon bor i alla fall i Berlin, där hon driver skivbolaget Instruments of Discipline och spelar i bandet Operant. Jag vet att det brukar vara en diss när man säger att nån är en renässansperson, men i Lunas fall är det bara en korrekt beskrivning av en väldigt begåvad person.

Om du undrar nåt mer om det här, eller boken, kontakta Josefine Ekman på Natur & Kultur.

Annonser