Oh, jag hittade precis ett gammalt inlägg på min blogg som heter ”Däckad”, där jag skriver om hur mycket jag gillar trädgårdar med däck!
Hade nästan glömt det, men i höstas hittade jag ett gäng däck vid vägen som jag släpade med till lotten. En anledning till att jag faktiskt vågade använda dom (trots typ plast/kreosot/flamskyddsmedel/massa skit jag inte kan namnet på som de säkert kan innehålla) var att min kompis Valle nämnde att bildäck ju faktiskt används på lekplatser, och det är få personer som är lika nojiga som föräldrar.
Jag kommer nog aldrig odla grönsaker i dom, men eftersom jag just nu är lite besatt av ”Book of tea”, som handlar om wabi-sabi och japansk te-kultur, så konstruerade jag en gång av däcken. Vid traditionella japanska tehus finns alltid en liten trädgård, eller mer som en grön korridor egentligen, som kalla för roji, och i den miniträdgården finns det ofta nån sorts trampstenar som kallas tobi-ishi (lång förklaring + bilder finns HÄR). Så det är typ tobi-ishi och wabi-sabi möter afrikansk skolträdgård – som ju, nu när jag tänker på det, är super-wabi-sabi!
men vad har du i då, jag har typ 20 däck igaraget 🙂
GillaGilla
Vicken lyx, Jess! Just nu har jag gjort en upphöjd gång av mina däck. Jag fyllde dom med jord och strödde gräs- och klöverfrö på toppen. Tänker att det ser ut som trampstenar i en liten japansk bäck, fast urbant, och svenskt…
GillaGilla