”Att odla vid huset”

Uhm, det här är inte min stoltaste stund i livet, men det här ovan är namnet på en lista jag påbörjade för några månader sen, när jag var mitt i ett fruktansvärt Airbnb-debacle och på gränsen till hemlös.
Jag började fantisera om ett litet hus som var bara mitt, fastän att jag egentligen redan har en massa platser att bo på. So shoot me.
(Jag känner inte lika stort behov av den här listan nu, när jag har nånstans att bo igen, men jag fortsätter ändå fylla på den).

Yellow rattle (rhinantus minor) – det är nån sorts parasit som gör att gräs hämmas. Alltså sår man den, ängsskallra tror jag den heter på svenska, allra först på den plats där det tidigare vuxit gräsmatta, men där man nu vill anlägga en blomsteräng (gräs är ju så dominant, det mobbar ut alla känsliga blommor om man låter det hållas).

Äng/vall – i den kommer jag att klippa breda, ringlande gräsgångar, så man kan gå barfota över ängen utan att stressa över orm etc. Och sen slå med lie på hösten.

Katsura (cercidiphyllum japonicum), sorten ”Heronswood Globe”- i vanliga fall skulle jag ALDRIG bry mig om ett prydnadsträd, men det är ju hela poängen med att ha ett litet hus: att man kan odla en sak utan att behöva välja bort en annan. Det här är ett sånt där träd som trädgårdsdesigners alltid swoonar över. Men jag är så klart bara intresserad av att det luktar bränt socker när löven faller på hösten.

Äkta kvitten – inte den lilla prydnadsbusken, utan den som blir ett riktigt träd. Ska vara härdigt till kanske zon 2, så det kommer krävas lite pyssel. Men vilken sort ska man välja?!

Valnöt – åh TÄNK att ha ett stort valnötsträd! De blir typ – jag skriver ur minnet här – 8 meter höga eller nåt.

Nypon – sverige är typ det enda landet i världen som äter nypon som något annat än en hälsokosttillskott. Ändå odlar vi typ inga nypon kommersiellt. Skumt/dumt. Här skulle jag även vilja ha lite svarta nypon eftersom svart = snyggt.

Mirabeller – i Paris kan man köpa små mirabell-tartes på nästan alla bagerier. Så coolt med annan stenfrukt än bara plommon och körsbär.

Endive – och andra vilda sallater. Ett helt land fyllt med beska och bittra blad!

Daikon – Du vet den där stora, japanska rädisan. Jag skulle så dem på samma sätt som min idol Masanobu Fukuoka: utspridda på måfå i fruktlunden, där de luckrar jorden och lever sitt eget liv. Även daikon-varianten watermelon radish, men det är en helt annan historia.

Paradisäpplen + blomsterlökar – på samma sätt som Tasha Tudor. Hon hade blommande äppelträden omgivna av en matta av blomsterlök.

Libbsticka – både till buljong och för de medicinska fröernas skull.

Trollhassel/ormhassel – jag vill ha både den som får såna där roliga gula tussar på våren och den som har trassliga, snurrade grenar. Fy fan va jag ska göra trollhasselextrakt sen alltså…

En äppelskog – ända sen jag hörde talas om att det finns vilda äppelskogar i Kazakstan kan jag inte sluta tänka på att anlägga en egen.

Flockarun – det här är en växt som håller på att försvinna från Öland, där mannen kommer ifrån, och jag gillar att odla i all fall några grejer som har att göra med där man kommer ifrån (för mig är det lin). Om man dessutom odlar hotade växter, hjälper man mångfalden på vägen.

Annonser

11 reaktioner på ””Att odla vid huset”

    • JT, ja alltså det här areal är ju alltid så himla svårt. Jag tänker mig att allt under ett par hektar är att fega ur, he he.

      Gilla

  1. Svarta nypon och en av de mest magiska blomningarna har ju pimpinellrosen (Rosa pimpinellifolia). Den rena arten blommar en gång i renaste vitt, ganska tidigt, för att sedan försvinna och lämnar svarta nypon som är så söta att man kan äta dem direkt. Remonterande sorter har ju sin charm men ibland uppskattar man det där som bara finns en kort stund under odlingssäsongen.

    Förövrigt har jag nu mer puntarell än vad jag kan hinna äta. Härdigheten är absolut inget problem.

    Gilla

    • Lycantrophy: Grymt tips – och icke-remonterande rosor är en av anledningarna till att jag måste ha mer plats att odla på. Helt klart trevligare att kombinera flera sorter, än att bara hålla på å nöta på en och samma sort hela sommaren…
      Och berätta MER om puntarellen! Var den pillig att få igång? Startade du den inomhus? Och den funkar alltså på friland?

      Gilla

  2. Puntarellen gick fantastiskt lätt att så på friland (zon 1) trots kylan i maj. Jag valde tyvärr fel sort, jag valde den smalbladiga sorten som man kan äta hela på (liknar jättelånga maskrosblad). Det hade ju varit roligare att välja sorten med grövre stjälkar som liknar fänkål. Funkar perfekt med valnötsvinägrett och senapsvinägrett med kärnmjölk (fettet brytar beskheten fantastiskt fint och passar mig som är vegetarian). Det är en av dem sakerna jag odlat i år som funkat utan problem. Dem kommer inte tillbaka alla gånger man kapar ner dem helt men ganska ofta (vill man vara säker får man så i omgångar). Årets favorit tillsammans med kranskragen som visat sig vara snigelresistent (men inte kanin och stormsäker när den gått i blom).

    Gilla

  3. Ping: Designa efter rymden « Ett År Med Lotten

  4. Ping: Godaste portugiska frukten korad! « Ett År Med Lotten

  5. Ping: Kolla kolla dä ä ja! På TEVE! | the secret gardener

  6. Ping: Designa efter rymden | the secret gardener

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s