Fjärilseffekten

Jag var precis inne på Alys Fowlers blog och blev rörd av det här GETEfina inlägget som handlade om när hon träffade ett bi.

Och så kom jag att tänka på den där gången när jag träffade en fjäril utanför regeringen. Det var på våren 2010 (minns ni dom där 3-4 vintrarna fram till 2013? Dom som väääägrade ta slut). I efterhand var det nån på vårt koloniområde som räknade ut att snön låg i sex månader den vintern.

Det här var 26e mars och snön låg fortfarande i drivor, även fast solen var framme. Och mitt i gatgruset, i skuggan, satt en nässelfjäril som inte reagerade alls när jag gick förbi. Jag la handen på marken, precis framför henom, och fjärilen kloade sig fast och kröp upp i min handflata, där hen tryckte sin iskalla kropp mot min hud.

På det sättet gick vi tillsammans förbi strömmen och upp på Drottninggatan, där fjärilen började surra (precis som biet som Alys träffade) och sen flög iväg.

Och jag tänkte på hur enormt mycket det hade känts som ett möte, hur extremt närvarande vi varit i varandras liv, under en kort, kort period.

Annonser

2 reaktioner på ”Fjärilseffekten

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.