Bilden som startade allt
Det var på Liselotte Watkins instagram som jag först upptäckte några mörka, maskrosliknande blad som jag inte kunde sluta stirra på. Liselotte bor i Milano, och hennes grönsaksshopping känns extra mycket som en fantasivärld så här i januari. Den naturliga följdfrågan på hennes bladbild var så klart:
”Dom där bladen?! Jag vill stoppa dom i munnen! Är dom bittra eller normala?”
Och på det svarade Liselotte
”Puntarelle! Man tar dom fina skotten längst in. Lägger i isbad. Hackar lite finare. Sen mojsar ihop ansjovis, vinäger och olja! Och så har man en magisk sallad!”
Efter en snabb sökning verkar puntarelle vara något av en cikoria (typ som en endive alltså). Fast med ett innanmäte som en blomkål. De mörka yttre bladen skyddar ett blekt inre fyllt av späda skott/blomknoppar. Italienarna kallar den också för sparris-cikoria, vilket makes sense.
Jag har precis upptäckt bräserade blomkålsblad (tänk typ som grönkålschips, fast en hel middag), och tittar numera extra noga på ytterblad. De här tror jag dock kommer vara så bittra att de är oätliga för alla utom möjligtvis fransmän. Men innerskotten!? Låt oss säga så här: Liselotte la upp bilden igår och det finns redan minst två utmattade butiksbiträden här i Paris som tittat på mig med bedjande ögon och sagt, ”NEJ, jag VET inte vad det ÄR för nåt.” [undertext: ”Du ska gå nu”.]
Internet påstår att puntarelle ska vara lättodlad (det påstår internet iofs om typ alla växter) och hyfsat härdig. Fröna sås mitt i sommaren och skördas sen höst/tidig vinter. Så om puntarellen inte är alltför känslig skulle den kunna vara perfekt för de svenska grönsakslanden. Typ tänk de där landen där du precis grävt upp den första skörden av tidig nypotatis nån gång kring midsommar – där.
Det var allt, dags att dra ut och trakassera fler fröbutiksanställda!
the secret gardener 
Hej
Hittade precis till din blogg, tack vare en annan bloggare som rekommenderade din jätte trevliga bok.
Är själv en tjej som gillar hårdrock och odling, blir till att hänga här och se vad för roliga tips du har.
Håller fullständigt med dig att blommor som inte går att äta är tråkigt!
Har själv en liten odlingsblogg välkommen att kika in =)
https://odlingstokig.wordpress.com/
GillaGilla
Fin blogg Angie, och ambitiöst växelbruk!
GillaGilla
Lättodlat. Tja, jag vet inte det jag. Förra året blev det i alla fall fjasko vad gäller cicorian för min del. Men nu blir det nya tag. Jag har en plan 😉
GillaGilla
En plan är allt som behövs! Min cikoria står fortfarande och fryser i landet – tänkte försöka lura upp den till våren. Låt oss hålla tummarna för 2015 som cikorians år.
GillaGilla
Typ som den här?
http://www.gourmetgarage.se/product/froer-cikoriasallad-catalogna-gigante-di-chioggia-184/
GillaGilla
Hmm intressant, bladen ser helt rätt ut, och den kallas ju uppenbarligen sparriscikoria, men det där knoppiga huvet i mitten saknas, i alla fall på bilden på påsen… Undrar om de skördas i två stadier – ett ungt när det bara är blad och ett vuxet när den är på väg att gå i blom? Mer research krävs!
GillaGilla
Jag tror mer på den här när man dissekerar namnet: http://www.gourmetgarage.se/product/catalogna-puntarelle-a-foglia-stretta-181/
Men jag tror nog att man skördar dem vid olika tillfällen. En källa säger dessutom att bladen rullar ihop sig i kallt vatten, vilket kan förklara en del av bilderna online.
Tack för en fin blogg och för podden, det var precis den kick jag behövde så här i slutet av februari och knädjupt i trädgårdsplaner.
GillaGilla
Lycantrophy: mycket intressant… Det som verkar vara gemensamt för alla är ju ”lättodlad” = lovande.
GillaGilla
Gjort en djupdykning i puntarellevärlden och det var inte så struligt som det verkade. På ovanstående site finns det tre sorter. En med stora blad, en med smala blad och en med en rejäl ”knöl” av stammar i botten som skuggar ut varandra. I varmare bredd sås den i juni-juli men vi kan nog testa tidigare så vi hinner få en skörd (men det är nog bra att testa att så i två omgångar). Tror att man ska gå på vad andra cikorior kräver och undvika temperaturer under 10 grader i jorden för att undvika stocklöpning. Jag testar den smalbladiga och den knubbiga, du fick mig lite väl fascinerad av denna grönsak. Skönt att höra att det är fler än jag som ägnar sig åt trädgårdssvartkonst. Du ska inte ut på någon föreläsningsturné? Vore kul att plocka din skalle.
GillaGilla
Lycantrophy: jag skyller på Liselotte Watkins! Rapportera gärna hur det går med odlandet. Och jo, några föreläsningar blir det nog under året. Kommer att lägga upp allt här på bloggy i så fall…
GillaGilla
Odlandet har gått fantastiskt. Vi har fått mer än vad vi orkat äta så nu har vi en liten vindsliten plätt med himmelsblå vägvändeblommor. Men det får bli den knubbiga nästa år.
GillaGilla
Pingback: Hundis Tax i Rodeo « Ett År Med Lotten
Jag bygger på tråden om puntarellen. Gourmetgaraget ska utöka sitt sortiment nästa år med en röd sort. Sjukt snygg. http://www.gourmetodling.com/mota-mordarsniglar-i-grind-med-cicoria-catalogna/
GillaGilla
Djeflar vad snygg! Har lurkat så mycket på Gournetgaraget på sistone…
GillaGilla
Nog med puntarellsnack nu, hur får man kontakt med dig lättast? Jag missade ju ditt besök i söder i höstas och undrar lite om man kan lura ner dig för att hålla en föreläsning/snack om odlandets dygd och trädgårdens svartkonster.
GillaGilla
Pingback: Score! « Ett År Med Lotten