Nämen hallå där, mina drömmars grönsak, du som vägrar gro på något vettigt sätt hos mig.
Fröna är så små att jag får huvudvärk av att så dom, på friland så slaktar sniglarna hjärtbladen på ett sätt som gör att det aldrig blir nån växt och när jag sådde i krukor, på innergården, tog fåglarna dom (detta har alltså aldrig hänt mig tidigare). Men på öländska Capellagården är isörten så här frodig.
När man tar i bladen känns det som att nudda en glasflaska i frysen med fuktiga fingrar, och när man lägger ett blad i munnen och trycker det mot gommen känns det som sköra iskristaller som krossas. Tillsammans med ostronört, som alltså smakar ostron, är det ett av mina coolaste blad.
the secret gardener 