Årets två första (misslyckade) odlingsprojekt

Du vet hur man – i teorin – ba, ”Mm, hemmaodlad krasse!”. Men sen – i praktiken – blir helt ”Uäh, extremt jordig krasse!”?
Så har i alla fall jag alltid känt. Och jag har aldrig velat odla krasse i blöt bomull eftersom det känns som ett sånt slöseri med bomull, och kanske även för att jag tänker att det finns blekmedel kvar i bomullen som man får i sig då (obs helt och hållet en fri fantasi från min sida – kan vara totalt felaktigt). Men så nu, när man är hemma igen från Frankrike, så startade jag ett experiment bestående av tidningspapper i botten på ett krukfat, strösslat med krassefrö och täckt av vermiculit. Ingen jord. Tidningspappret håller fukten. I teorin. I praktiken gifte sig det där lite slajmiga som bildas kring skalet på krassefröet med den fuktiga vermiculiten på ett sätt som skapade ett tak av hård vermiculit ovanpå krassen. Det sitter så hårt att jag inte kan pilla bort det med mindre än att jag även välter krasseplantorna, som ju alltså bara står och balanserar på tidningspappret. DOH! som Home Simpson skulle ha sagt.
I samma veva startade jag en omgång bönskott i mitt speciella skott-odlings-tråg (som faktiskt brukar fungera väldigt bra). Bönskott, frågar du nu, funkar det på samma sätt som ärtskott? Ja, säger jag då, det trodde jag eftersom jag blandade ihop bönor och ärtor. Herregud vilket rookie-misstag. ÄRTskott och BÖNgroddar är det ju. Inte bönskott. Så nu står jag här med en omgång flygande krassefat, och en omgång förtorkade bondbönor som verkar stirra surt och anklagande upp på mig med sina halvöppna bönhalvor i en sorts ”Men vars e jorden, pucko!?”-grimas.
Äventyret fortsätter.

Annons