Sommarjobb

Nu är jobbet på modetidningen gjort, och jag är tillbaka i det jag valt att döpa till mullvadslivet (dels eftersom jag är jordig hela tiden, men även på grund av en jättespeciell åkomma som drabbade mig precis första veckan är jag började jobba på kontor igen: jag fick ont i hela ansiktet för att det var så ljust…).

Jag hade tänkt göra ett inlägg om de fantastiska Alexander Mcqueen-tofflorna jag helt enkelt blev tvungen att köpa under tiden jag jobbade, om hur jag ofta hatar när kläder och designers imiterar natur, för att det alltid känns så falskt och kontraproduktivt (hello plastblommor, en naturimitation gjord av olja. För att citera mig själv (vilket är något av det mest irriterande man kan göra): det är som att vara otrogen mot naturen med hennes onda tvilling). Hur jag hatar när folk använder naturen som pynt utan att ha någon som helst förståelse för vad natur är. Men hur Sarah Burton verkar förstå allt vad naturen innehåller – eller i alla fall de delar som jag tycker är viktiga, och som så många andra jämt verkar glömma – förfallet, kaoset, det vilda, oberäkneliga, ibland kusliga. Hur sex och död är en ständigt närvarande del av naturen, och att det är de delarna som är de mest intressanta, inte, jag vet inte, förgätmigej-mönster. Alexander McQueen S/S 2011 har tagit typ allt jag tycker är vackert och spännande med naturen och förvandlat det till kläder jag vill ha mer än något annat.

Men det inlägget tänker jag inte göra. Istället tänkte jag bara berätta om mitt nya sommarjobb: att vattna grannarnas blommor.

Jag tog första passet nu imorse, och hittills verkar allt under kontroll.

Så här såg det ut.

 

 

 

 

 

 

Utsikten från takterrassen. Åh city.

Annons