Primula Liv

Det är något jag inte berättat.

De senaste månaderna har jag känt mig allt mer dragen till… vivor. Jag vet, jag vet. Det är jag som alltid säger att blommor är naturens motsvarighet till plastöverdrag på finmöblerna och chintz-gardiner, och att enda anledningen till att  ha dom i trädgården är för att förvirra skadedjur, eller för att en del av dom i själva verket bara är örter i slampigare kläder.

Och om det hade varit gullvivor hade det väl varit en sak – precis som alla gammelsvenska växter som inte är omedelbart dödliga har gullvivan använts som krydda i brännvin – men  jag har ögnat små, snuttepluttiga, multifärgade primulor. Jag skyller på att vintern varit så hård.

Och precis när jag trodde att skammen skulle bli totalt överväldigande så kommer Parc de Buttes-Chaumont i Paris och löser mina problem, genom att kombinera vita vivor med nån sorts märklig frisésallads-kål på ett så förtjusande sätt att inte ens Derek Jarman skulle kunna motstå det.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s