Jag är bevisat opysslig – det är inte tummen mitt i handen, det är liksom en hel hand mitt i handen – men nu har två saker hänt som får mannen att kalla mig ”Den nya Ernst Kirchteiger”. Dels ska jag vara med i väldigt fin tidning och prata om odling (spänning!) och dels har jag uppfunnit mitt eget Redlove Era-äppelmos.
I förra veckan märkte jag att Svenska Äpplen-backarna på affären gått från 12 stycken till typ två, och fick panik. Jag köpte på mig rejält med små sura äpplen och två stycken trinda Ingrid Marie som var så sammetsaktigt mörkröda att de nästan gick i svart. Jag skalade alla äpplen till moset, så där som man ska, men behöll Ingrid Marie-skalen och strimlade dom fint. Sen lät jag de röda strimlorna koka med i resten av moset (som jag bara gjorde som vanligt). Et voila, ett äppelmos så knalligt rosa att det fick hälsingepappan att säga ”Nämen det här är ju fel!”.
Det är kanske inte slap my ass and call me Einstein-läge, men inte så illa för nån med handen mitt i handen.
Mums! Slaaaaaajm!
GillaGilla
My thoughts exactly!
GillaGilla
Pingback: Redlovs revisited | the secret gardener