Albano vs. New England

Såg precis den här debattartikeln i Svenskan, som fick mig att börja drömma om hur vårt koloniområde kommer omslutas av vacker arkitektur i framtiden…

Trots att jag gnäller om knäppa tanter och vattensork så älskar jag ju vårt koloniområde. Jag älskar dom övervuxna lotterna, konstnärerna, jättesquashen, ryssarnas grönsakstips, kaprifolen halv sju på kvällen när solen fortfarande är varm och dom knäppa tanterna. Därför har jag, som någon sorts rättshaverist, ringt och tjatat på Exploateringskontoret om att Albano-området ”Faktiskt är väldigt viktigt och ett fantastiskt tillfälle att bygga in kolonilotter i ett bostadsområde” och ”Tänk på alla studenter som kan odla sina egna grönsaker.” Jag tror att jag till och med sa något om att vi som har koloniområdet precis bredvid inte har något ALLS emot att hjälpa till med organisationen.

Just nu är det alltså ett asfalterat katastrofområde, men vid något tillfälle kommer det att exploateras, bindas ihop med universitet, och ge cirka 5.000 nya bostäder. Och nu läste jag precis den här härliga artikeln i Svenskan. En växttunnel över roslagsbanan för insekter? Gröna tak och fasader? Kolonilotter – just kolonilotter – insprängda mellan husen? Hallelulja!

Allt hade varit bättre än fantastiskt om det inte varit för den där enda meningen, precis i slutet. ”Vissa arkitektskisser som Stockholm stad låtit göra visar på mer byggnader än grönska, en motsats till de idébilder projektgruppen för Albano tagit fram.” Hade det inte varit för den meningen, och för att en av mina ”källor” (ha, jag har en källa, som en riktig journalist!) säger att de skisser han sett mest bara är hus med enstaka träd emellan, hade ingen varit lyckligare än jag.

Men ett tag till kommer jag att tro på visionerna. Och jag kommer dessutom att lägga till mina egna:

Tänk dig en lördag i slutet på november. Den första snön har precis fallit, marken är frusen, det är tidig eftermiddag, gatljusen har precis blinkat igång i den centrala parken i nya Albano har vintermarknaden precis öppnat.

Luften är klar och kall, halmbalar står utställda som långbänkar och i stånden kan man köpa skållhet pumpasoppa, glögg och varm rom kryddad med osaltat smör och kanelstänger. Kulörta lampor hänger i träden, och överallt står studenter och odlare, gamlingar och småttingar och professorer och forskare och pratar, tuggar på kanderade vinteräpplen och värmer händerna på brasorna som brinner i stora tunnor här och där. I ett hörn spelar en gatuorkester, och runt om alltihopa är det fler bås, bodar och stånd. Där kan man kasta bollar på flaskor, köpa lotter, torkade äppelringar, stora burkar med romtopf och picklade gröna tomater, och allra längst bort sitter en stor lurvig hund som spår din framtid i kort (ok, den sista grejen snodde jag rakt av från Gilmore Girls).

Hade inte det varit alldeles, alldeles underbart?

Annons