syfilis + trädgårdsmästare


Va, hur kan jag vara den ENDA på hela internet som skriver om trädgårdsmästare med syfilis!? Hur är det möjligt? Det är ju världens mest intressanta ämne.

Inte alls apropå det så har jag längtat efter att få dra fram det här fjompiga citatet av John Evelyn hela vintern:

”Ply weeds at the first peeping of ye spring!”

Exakt det gjorde jag igår, i det vi kallar för lupin-kaoset, och förutom att väcka väldigt många otroligt indignerade maskar ur vintervilan så kan jag numera allt om hur en pålrot ser ut och beter sig när man försöker bryta loss den ur ett kaos av kirskål.

Tie Me Up! Tie Me Down!

1

2
3
4
OK lyssna, i helgen byggde vi en spaljé! Och det var inte alls så läskigt som man tror. Det var faktiskt ganska lätt. I alla fall var det lätt att vara den som stod lutad mot huset, tittade över mannens axel och sa, ”Borde inte den där vara lite längre ditåt?”

Det var en solfjäderspaljé till en svartvinbärsbuske som vi kopierade ur fantastiska Kål & Krasse (hej Lena!) och så här gick det till:
  1. Vi la fyra platta plankor (störar? slår?) på var sida om en lite grövre och ungefär 60 cm längre, i formen av en solfjäder. Vi sket i att mäta så mycket, och försökte istället titta på busken för att se hur stor lutningen skulle vara.
  2. För att stödja upp alltihopa la vi två kortare, tunnare stumpar tvärsöver, en lång däruppe och en kort därnere, och spikade fast solfjädern i dom.
  3. Vi hamrade ner den långa pinnen i marken, tills dess att de kortare också stod stadigt, och sen fäste vi fem kraftiga och lämpliga vinbärsgrenar på formen.
  4. Det här kanske inte är den ultimata tiden, men jag vet att jag läst någonstans att man kan beskära vinbär på våren, så då gjorde jag det. För jag har inget tålamod. Först sa jag ”Förlåt om vi inte får några svarta vinbär i år,” till mannen, sen klippte jag bort det mesta utom de fem skotten, samt snyggade till dom så dom inte spretade spretade över varandra. Om det visar sig att det här funkar kommer jag klippa in dom ännu lite mer nästa år.
  5. Kvar nu är en snygg, lättplockad buske, och runt omkring den massor av mark som tidigare var helt i vinbärskaosets makt. Fem woho! av fem möjliga.
PS. Jag har också upptäckt att svensk vårsol kan vara det minst smickrande ljuset i världen. Det här var faktiskt en väldigt fin dag.

Climbing up the Walls

Ika, minns du att du frågade vad du borde odla i en låda uppe på din soliga, torra altan, som du inte sköter så mycket under sommaren? Det här är det jag tänkt på.

KLÄTTER
  • Armeringsnät nerstoppat i lådan: jag kollade på vår gård, nu när snön är borta, och vårt nät är inte ens fastskruvat eller nåt, det är bara nerstucket i jorden, och verkar hållas fast så.
  • Murgröna. Fördelar: Vintergrön. Extremt tålig. Påminner om New England.
  • Alpklematis. Fördelar: Tåligare än annan klematis, så den borde klara sig utan så mycket skötsel. Blommar snyggt. Nackdelar: Ser ut som hell under vintern.
  • Humle. Fördelar: Vårskotten går att äta. Fina kottar på hösten. Påminner om öl. Nackdelar: Ser ut som hell under vintern (men jag tror att den går att klippa ner).
BLOMMOR
  • Om du kombinerar ett perenn-klätter med en klängig sommarblomma får du en blomning även om perennen bara är grön. Om murgrönan känns trist under sommaren typ. Här är några ettåriga exempel:
  • Blomman för dagen.
  • Luktärt.
  • Fjärilskrasse.
MAT
  • Om du vill ha ÄNNU mer jobb, kan du dessutom lägga till en grönsak som klättrar. Men i så fall kommer dom vilja ha vatten, och lite näring.
  • Rosenbönor. Det här är min roligaste grönsak. Dom växer som galningar och blommar fint. Om dom inte blivit ordentligt omhändertagna smakar baljorna illa, men folk odlar dom å andra sidan för blommorna också. (Så HÄR sjuk blev en balja på vår innergård en sommar.)
  • Fikonbladspumpa. Har ej testat. Ska vara klättrig med långa, frodiga rankor.
  • Vintersquash. Aka pumpa. Viktigt att välja rätt sort, så man inte binder upp en med ge-GAntiska pumpor, som jag gjorde, och blir tvungen att bygga en sorts bh för frukterna för att de inte ska slita sönder hela växten.

OBS BREAKING NEWS!


Jag var precis inne på NE.se och blev helt infobombad. KOLLA in det här sötmonstret!

Här är artikeln som berättar aom en ny, tidigare okänd kaninsort som en zoolog upptäckt på Påskön. Sjukt. Den heter aprilvädur. Jag läste ”aprilväder” först. Hoppas, hoppas, hoppas att det inte är ett aprilskämt!
Jag läste även en artikel om att man i Skåne på Blåmåndagen, som är nån sorts påskdag, skulle äta nio sorters kål. Det var tider det.

To Cool For School


Jag har kommit på vad min odlings-svaghet är: omskolning.

Jag hatar att skola om småplantor. Jag har läst tips om precis allt annat, men när det kommer till omskolning står det bara typ, ”Ta försiktigt i ett av bladen.” Det är så PILLIGT, jag får hjärnblödning.
Vissa människor kan rita och sy och fläta hår och skriva jättefina tackkort. Jag är inte en av de människorna. Så då står jag där med en liten planta som liksom bara skriker ”Rör du mig så DÖR jag!” och försöker låtsas som om mina händer är pincetter, medan jag känner mig som en björn på laxfiske.
Och därför skjuter jag upp det så länge det bara går vilket gör att plantorna blir gängliga och ännu svårare att hantera.
Men nu är det gjort. En halvmiljon lin-, gyllenbär-, och ”mystisk ört”-plantor är omskolade, och ser inte alls så glada och tacksamma ut som de borde.
PS. Sparrisfröna har grott! Hur bisarrt är det! Jag tänkte precis slänga dom när jag såg att det gick en minirot genom jordklumpen. Nu sticker det upp en sparris tjock som spetsen på en tandpetare i sålådan. Hoppas det blir nån bisarr hybrid.