Jag har ibland problem med övertändning – jag börjar peppa så tidigt inför något att när det väl är dags är jag helt slut. I mitten på sommaren åt jag potatissorten Maris Bard för första gången någonsin, på en restaurang på Öland, och har alltså peppat inför 2010-års potatissådd sen dess. Inte bra.
Förra året odlade vi superstjärne-potatisen Amandine (såg precis en påse Amandine på Hemköp, med sorten utskriven på påsen – sjukt snobbigt. Jag gillart!) och tyckte den var lite för, tja, förnäm helt enkelt.
Maris Bard, i alla fall när jag åt den på Öland, var väldigt rustik. Den smakade massor av potatis, men var inte sträv eller skarp. Bara sjukt god. Min överpepps-vana trogen distraherar jag inte mig själv med annat, som jag vet att jag borde, istället har jag potatissurfat hela förmiddagen.
Larsviken säger att de inte kommer att få in årets sättpotatis förrän i februari, men då kommer jag beställa den HÄR.
the secret gardener 
Intressant; kanske man ska prova…?
Hade även jag Amandine förra året, och tyckte den var bra…men ,men..man vill ju prova nytt.
GillaGilla
Mm, exakt. Jag gillar bond-potatis bäst: rejäl och stabbig!
GillaGilla
Pingback: Done and Done | the secret gardener