I våras satte vi upp en fågelholk och nästan med en gång flyttade ett blåmespar in och skaffade 3-4 kids. När ungarna var utflugna (för en gångs skull är det inte en metafor) drog päronen från vår lott, men ynglingarna hänger fortfarande med oss. De verkar inte bara på gränsen till tama, de kommer dessutom när de hör våra röster! Dan innan julafton satte vi upp ett helt paket talgbollar – att komma tillbaka till våren och bara upptäcka bara en ensam fågel i rörelse skulle krossa mitt hjärta. Först var fåglarna lite mesiga (hö hö), men snart frossade dom loss allihopa.
Idag gick vi tillbaka för att hänga upp ett paket till, och alla de gamla bollarna var slut. En var sönderriven. Det var helt bisarrt kallt, och det kändes som om det blev kallare under tiden vi var där, men inte en enda ynka liten skruttig fågel dök upp.
Så nu håller jag tummarna, och litar på att tre starka småfåglar inte blåser ur kurs av en köldknäpp.
Hang in there, era mesar!
the secret gardener 