Gräs kommer nog att kännas modernt i ungefär tre veckor till (eller var det att det slutade kännas modernt för tre veckor sen? Jag blandar ihop) men jag är ändå lite sugen på designstilen som helt inofficiellt går under namnet Sheffield-skolan. Och förutsatt att man bara använder tillräckligt mycket gräs, då borde det ju rimligtvis bli en äng, och äng känns fortfarande sjukt fräscht.
Så, Sheffield-stilen funkar bäst på lite större områden, inte på lotten alltså, utan snarare på en halvö, eftersom den handlar mycket om flöde, vilket vi ju pratat om förr, och målet är att skapa något som ser naturligt och vilt, om än lite uppsnofsat, ut.
Här är lite regler:
- Undvika allt som ser ”trädgård” ut, inga kantbäddar och formklippta buskar alltså.
- Så, snarare än plantera, och kliv bara in och stöka med växterna om det ser ut som om det är nån buse som tar över.
- Det blir alltså gräs och fleråriga blommor, eller ettåringar som frösår sig så effektivt att man inte behöver dit och dutta med frö varje år.
- Återhållsamhet. Begränsa antalet arter: 20 hellre än 60.
Eftersom blogger rör runt så himla mycket bland bilderna när jag försöker lägg upp flera samtidigt kommer de i ett senare inlägg.
the secret gardener 