Om äpplen vore pengar skulle jag vara miljonär

För två år sen investerade jag lite pengar i en riskkapital-äppel-fond. Fonden hade upprättats för att rädda en ekologisk äppelodling i Hallstahammar som höll på att bli typ… uppköpt, eller nåt.

Ett år skulle pengarna vara på kontot innan jag kunde ta ut dom igen, 2.000 var minimigränsen och avkastningen kom inte i pengar, utan i form av äpplen.

Jag tyckte det lät som det perfekta investerings-alternativet, men för säkerhets skull ringde jag fond-rådgivaren på min bank.

Så här gick det:

Jag: Hej, jag har en fråga om fonder.

Hans (tror jag): Ok, låt höra.

Jag: Jag har fått ett erbjudande om att investera i en riskkapitalfond, och jag tänkte bara höra hur pass riskfyllt det är att ha pengar i en sån fond?

Hans: Risken beror ju alltså på olika saker och variabler som förändras beroende på bla bla bla osv osv osv. Vilken fond är du intresserad av?

Jag: Det är en äppelfond, i Ekobanken. Jag får avkastning i äpplen istället för i pengar.

Hans: Va?

Jag: Alltså, man sätter in 2.000 och efter ett år får man äpplen.

Hans: Men…

[Paus]

Hans: Nej….

[Paus]

Hans: Nej, det tycker jag inte låter bra. Det låter… Nej. Nej. Om du liksom känner att du vill investera pengar i… såna... fonder så har vi en jättetrevlig fond som heter Cancerfonden, som jag verkligen kan rekommendera till dig.

Jag: Ok, tack, jag ska tänka på det.

Istället ringde jag upp äppelfonden och frågade samma sak, och de sa att pengarna liksom var en del av företaget, och för att alla pengar skulle försvinna så skulle företaget behöva gå i konkurs. Jag kände att det var en risk jag var villig att ta – hittills hade de ju visat väldigt stor uppfinningsrikedom och överlevnadsvilja – och investerade tre tusen.

När första årets äpplen dök upp utanför min dörr var jag helt oförberedd. Jag stod med äpplen upp till armbågarna och hade ingen aning vad jag skulle göra av dom.

I år var jag bättre förberedd, och längtade i flera veckor efter mina goda, svenska äpplen.

To be continued.…

Annons