I Can’t Believe it’s not Opium!

Efter att ha röjt runt vår magra, misshandlade rosenkvitten (som var helt uppslukad av rotskott från plommonet när vi fick lotten) gav den faktiskt en del frukt i år. Jag plockade in dom små stenhårda frukterna igår, la dom på ett fat i köket, och har letat recept på kvittenmarmelad hela morgonen.

Jag gick ut under lunchen, och när jag kom tillbaka hade lägenheten bytt lukt. Det måste börjat under natten, så att man vänjer sig under tiden det händer, men nu går det inte att missa.
Hela lägenheten luktar rosenkvitten. Som om det stod stora, tung fång påskliljor i alla rum, kombinerat med något lite giftigt, liljekonvalj kanske, rökelse, söt nektar, sekelskiftes-dekadens och puder. Jag är precis halvvägs igenom Donna Tartts Den hemliga historien, och jag kan inte tänka mig någon bättre lukt att läsa den boken till.
Med näsan bland frukterna blir lukten så tung att jag nästan blir yr. Jag kommer aldrig att vilja tillaga dom – det här måste vara vad rosenkvitten uppfanns för; den är den ultimata doftgranen.
Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.