Som den tant jag är gick jag och vännerna på Svenska Smaker i Tanto förra helgen. Det här är alltså, tyvärr, inte min kardon (eller ja alltså den är ju min, för att jag köpte den på en marknad, men den är inte MIN, om du hänger med). Den person som skulle kunnat säga att det var hans var söta Tobias, som odlat och skördat tisteln i Mariefred.
När jag gick fram och frågade om det var hans kardon blev han så uppspelt att han ropade till sin kollega, ”Hon här vet vad det är, hon VET vad det ÄR!”
Tyget som sitter på är blekduken (obs, mitt ord). Precis som med blekselleri täcks kardonens stjälkar sista veckorna innan skörd, för att de ska bli mjälla. Den funkar bra även som greppduk, kardonen är som sagt en tistel, sjukt sticksig. Tobias berättade att jag inte ska vänta för länge med att bleka, det behöver vara lite värme i luften för att det ska funka. Han beskrev de han hade med sig som ”barnarov” och tyckte att jag kunde skörda i september.
Jag tog hem mitt fynd och förberedde genom att:
- halshugga dom, så dom ser ut som ett knippe selleri, det är bara bitarna längst ner utan blad man använder
- skölja ordentligt
- skära i 2 centimeter stora bitar
Sen lagade mannen middag på dom.
- Efter att stjälkarna och pastan kokat själva i några minuter blandade han ihop dom och lät dom koka sista biten tillsammans med lite grädde.
- När de kokat klart blandade han i riven pecorino och svartpeppar.
- Bisarrt nog men precis som utlovat, smakade kardonen precis som kronärtskockshjärta.
Sjuk grej! Sjukt gott.
the secret gardener 