Vad jag älskar med växtmat och svenskar

Lyssnade som vanligt på poddad Odla med P1 på väg till jobbet imorse (utan gråt nu för tiden, tjänstledigheten närmar sig!) och blev så lycklig över att äldre, svenska män ringer in och ställer oroliga frågor om prydnadsbuskar. Som han med mahonian till exempel. Hur fint är det att de där männen uttrycker sig som om de pratar om motorer eller sport, fast det handlar om en fjompig liten blomma (”Ja, jag brukar vara väldigt radikal när jag klipper ner den. Och ett år, då tänkte jag, ‘Nä, nu dödade jag den.’ Men till våren kom små gröna, ja, knölar.”). Jag kan tänka mig att straighta män äldre än 68-generationen sällan fått tänka på pynt eller pyssel, de har varit försörjare och försvare, de har blivit retade av fruar och män i sin omgivning om de visat intresse för att hjälpa till med saker som inte är rent praktiska. Det känns så subversivt och spännande att det trots det finns de som följer sin impuls och vill göra FINT. Nu skiter ju egentligen fullständigt i prydnadsväxter, men mahonia är ju faktiskt en bärbuske. Mannen tvekade när han fick frågan om han tog hand om bären, han visste inte att man kunde äta dom. Jovisst, svarade Maj-Lis, man kan göra sylt på dom. ”Nämen!” svarade han. Inte ”Fantastiskt” eller ”Otroligt” eller något annat falskt och överdrivet, utan bara ett ”nämen!” som var så entusiastiskt att jag var tvungen att skratta högt i min ensamhet på pendeltåget.
Det är därför jag älskar ätliga växter, äldre män och svensk återhållsamhet.

En reaktion på ”Vad jag älskar med växtmat och svenskar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.