Birdie II


I början på sommaren satte vi upp en fågelholk. Eftersom varken jag eller mannen är särskilt snabba stod den på marken i några veckor (och med veckor, menar jag månader) innan vi till slut fick upp den.
Men redan där, på marken, i blötan under ett tanigt plommonträd, så började ett litet fågelpar gå på visningar. Samma dag som vi satte upp holken var de där igen, och kollade läget. Jag blev lite orolig, eftersom holken inte alls sitter som det står att den ska göra i alla böcker (skuggigt, lä, fem meter upp i luften, långt ifrån människor), och hoppades lite att de såg det här mer som ett andra hem. Att de hade ett ordentligt hus nån annanstan, och att det här mer var som en övernattningslägenhet, nära stadspuls och röj.
Men så var det inte. De flyttade in, satte bo i rasande takt och precis som med folk som flyttar till förorten kom kidsen redan innan färgen torkat.
Nu tänker jag mig att de ibland får besök av andra fåglar, som beundrar deras helt nya hem, och applåderar den fräscha inredningen, medan våra fåglar suckar och säger, ”Javisst, men du vet, läget, det är inte det bästa området, om vi säger så.” På marken, en och en halv meter ner, ligger jag på knä och river kirskål medan mannen klipper gräset med handjagaren.
Vi hörde tydligt när ungarna kom, de hade röster som var på gränsen till såna där hundvisselpipor, så höga att de knappt hörs. Sen blev rösterna starkare, och med varje stormby oroade vi oss för att holken skulle blåsa ner och att vi skulle vara ansvariga för att två små fåglar gått igenom hjärtesmärta och husbyggar-helvete till ingen nytta, bara för att vi inte varit nogranna nog att kontrollera upphägningen.
Men så nu, senaste helgen, så hade rösterna i holken tystnat. Enormt försiktigt och skakigt pillade mannen upp övervakningsväggen, för att kontrollera att det inte låg 6 stycken fågellik därinne.
Det gjorde det inte. Däremot hörs det ung-vuxen fågelsång i hela området. Och nu känns det istället, på något helt uppblåst sätt så klart, som att vi faktiskt varit med och tillverkat ett gäng nya fåglar, som kommer noppa bladlöss och mygg, försköna trädkronorna och äta upp bär.

Annonser

En reaktion på ”Birdie II

  1. Ping: Det vete fåglarna | the secret gardener

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.