Eight Miles High

Lotten är på 120 kvadratmeter, precis lagom. Gräsmattan är ganska stor, vilket är härligt för då har ens vänner nånstans att sitta på sommaren, när de hälsar på och blir bjudna på vin, baguetter, krämig mjukost och örter rafsade direkt från landet.

Såhär.

Men man blir ju sugen på att odla på höjden. Det här är början på en lista med coola höjdväxter, som jag kommer fylla på allt eftersom jag upptäcker nya.
Och som sagt, wisteria och gullregn och vildvin kan vara hur fint som helst, but if I can’t eat it, I don’t want it in my revolution.

  • Klättersquash.

Att knyta upp squashen på en spaljé istället för att låta den snejka sig ut över hela marken. Jag tänkte försöka få den att klättra över den rangliga entrébågen som man alltid slår huvet i när man kliver in på vår lott. Samma sak gäller klätterpumpa.

  • Jordgubbar eller smultron i amplar.

Hej svenne! Men det är ju praktiskt, så jag kommer låta det passera. Frågan är bara vad ampeln ska hänga i?

  • Bönor i amplar.

Så att de klättrar neråt, istället för uppåt. Som slingerkrasse i balkonglåda ungefär, och så kommer hararna inte åt dom (som de gjorde förra året).

  • Bönor på höjden.

Klassiskt klätter med till exempel storböna, som jag skrivit är ”en brytböna på höjden”, eller rosenböna, som man kan äta om man tar skidorna när de är späda strimlar dom tunt på längden innan man lagar dom.

  • Klängväxter på trädet.

Sten Lönn, vår uråldrige arboristgranne, skulle nog få migrän bara av tanken, men jag gillar hur det ser ut i Louisiana, så jag skulle absolut kunna tänka mig att ha en minikiwi klättrande i vår plommonträd.

  • Björnbär på påle.

På natten, på flaket av en jeep med flodljus monterade i en båge över förarhytten, stod jag, jag var sju tror jag, tillsammans med ett gäng skrikande australiensare och höll i mig så att händerna domnade medan vi rusade fram genom en beteshage i New South Wales. Det var bara minuter kvar tills jag skulle få se vad björnbär kan göra med vuxna män (de var vuxna för mig åtminstone, men nu när jag tänker efter verkar det vettigare att de var i 20-års-åldern). När en av de tusen blixtsnabba kaninerna fastnat i strålkastarljuset ökade vi farten, en av männen kastade sig över kanten på flaket och sprang, i mitt minne låg han nästan parallellt med marken medan kaninen girade till vänster, in i mörkret. När han reste sig med den sprattlande kaninen i nackskinnet, precis innan jag hörde knäcket, tryckte min mamma mitt ansikte mot sin mage. När han upp på flaket igen, med en väldigt avslappnad kanin i näven, log han stort genom blodet som strömmade över både ansiktet och armarna. Kaninen hade siktat på en annan invandrare som sin tillflyktsort – ett björnbärssnår. Det är därför jag ska odla Thornless Evergreen, i kruka, uppbunden på en påle, på vår lott.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.